Friends With Benefits ~ Luke Hemmings

Kapitel 9 - the day

När jag är framme vid arenan ser jag att det var mycket mer folk än jag trodde. Jag känner hur paniken byggs upp inom mig. Min social fobi har blivit mycket värre den senaste tiden, men jag försöker att tänka på någonting annat än hur mycket folk det är här.
Efter att ha stått i kön i en timme är jag äntligen framme vid ingången där vakterna noga kontrollerar varje person. Men av någon anledning stannar de mig. Paniken kokar inom mig.

"Är det du som är Madlyn DeAngelis?" frågar en vakt som är minst tre gånger så stor som mig.

"Jo, det är jag det?" svarar jag nervöst. Hur vet han mitt namn? Har jag gjort någonting fel?

Eller värre... Har mamma ringt hit?

Fan.

"Kom med min kollega här" ler den stora vakten. Har var ju inte så hård som man kunde tro. Jag ler åt honom och går åt hållet mannen pekar. En liten blond kvinna vinkar åt mig.

"Jag antar att du är Madlyn? Mitt namn är Louise. Följ med mig" log kvinnan och började gå.

Jag förstod ingenting, jag bara log och gjorde som hon sa.

Vi gick in genom en låst dörr som Louise hade koden till. Vi kom in till en korridor. Den var ganska mörk, men lystes upp av lampor med gulaktigt ljus. Korridoren verkade aldrig sluta. Louise gick väldigt snabbt och jag försökte mitt bästa för att inte halka efter och gå vilse.

Äntligen kom vi fram till slutet av korridoren där en dörr fanns. Hon öppnade dörren och fortsatte gå. Det var ett rum med massor av dörrar. Det stod nummer på dörrarna. Vi stannade framför dörr 69. Louise vände sig om mot mig och log.

"Killarna ville inte att du skulle få kolla på konserten själv" sade hon och öppnade dörren.

Bakom dörren såg jag en hel loge. Sminkbord, speglar, kläder, mat, dricka, allt man kunde tänka sig. Jag gick in i rummet och hörde dörren stängas bakom mig. När jag vände mig om såg jag att Louise hade stängt dörren och gått iväg.

Jaha, vad nu? Jag vet inte var scenen ligger, jag vet inte var killarna är, vad jag ska göra? Jag satte mig ner i en av fåtöljerna och tog fram min mobil ur väskan. Den hade fortfarande 23% batteri då jag inte använt den så mycket.

65 missade samtal från mamma, 86 sms. Precis när jag skulle låsa upp telefonen för att läsa sms:n hörde jag handtaget tryckas ner. Jag stelnade till och stirrade på dörren som långsamt öppnades. In smög fyra killar i svarta tajta jeans och slitna tröjor. Det såg så lustigt ut. De såg ut som indianer när de smög sådär. Jag kunde inte hålla mig från skratt.

De hade ingen aning om att jag var här. Jag svär, de hoppade minst 5 meter upp i luften.

"Åh! Hej Madlyn! Kul att du kunde komma" sade Calum och försökte att låstas som ingenting. Mitt skratt övergick till ett vanligt leende.

Hur visste de ens vad jag hette? Jag har inte berättat det för dem.

"Tack så himla himla mycket" log jag och närmade mig dem för att ge dem en kram. De alla omfamnade mig samtidigt i en stor gruppkram.

"Vi ville inte att du skulle behöva se konserten helt ensam så vi tänkte att du kanske ville komma och kolla backstage?" frågade Luke. Han verkade ganska nervös, vilket jag förstår. Jag menar, det är ganska mycket folk här ikväll.

"Bara om du vill alltså" tillade han snabbt.

"Det låter helt fantastiskt kul!" svarade jag vilket fick honom att rodna. Nej men Gud vad gullig man kan bli.

"Ledsen Madlyn men.." mer hann Ashton inte säga innan jag avbröt honom.

"Kalla mig bara Madi" log jag.