Friends With Benefits ~ Luke Hemmings

kapitel 16

Paniken. Paniken slutar inte att bubbla inom mig. Men jag försöker att behålla lugnet. Alla runt omkring mig skriker, gråter, tar farväl till sina nära och kära. Det verkar ha gått upp för alla att detta är slutet. Detta är hur vi kommer dö. På min vänstra sida sitter Luke. Har tar tag i min hand och klämmer den hårt. Jag vänder huvudet till min högra sida där Michael sitter och kollar ner i golvet. Jag söker hans blick men han är fullt koncentrerad på de små mönstrena i heltäckningsmattan. Tillslut lyckas jag, han kollar mig djupt in i ögonen, ger mig ett snett "jahapp, detta är slutet" leende, och sen tar han min hand.

En annan högljudd smäll följt av ännu fler panikslagna skrik fyller mina öron och lämnar ett eko i mitt huvud.

"Kolla på mig" säger Luke och vänder mitt huvud mot hans håll. Vi kollar varandra in i ögonen och tillåter oss att för varje sekund komma några millimeter närmre varandra. Alla skrik sluts ute och det är bara vi två i detta ögonblicket. Jag känner hans mintiga andedräkt fläkta i mitt ansikte.

Nu är vi bara några få centimeter från varandra. Snart. Snart vilar hans fylliga, rosa läppar på mina. Och jag vet att det är det sista jag någonsin kommer känna. Och det känns bara... Rätt.

Men precis när våra läppar är påväg att mötas hörs ett högt vrål som överröstar allt annat.

"Sluta!"

Det var Michael.

"Vi är bara någon minut från döden i ett flygplan och ni sticker mer era tungor i varandras hals?!"

Han släpper kvickt min hand och går därifrån.

"Michael!" är det sista jag får ut. Sen blir allt svart.

Jag vet att detta kapitlet är sjukt kort men jag ville bara få ett kapitel upp.
// Anny