Friends With Benefits ~ Luke Hemmings

Kapitel 1 ~ Pappa

~ 5 år senare ~

''Okej, allvarligt talat nu har vi legat här i en timme och kollat på varsin telefon. Vi måste göra något!'' hör jag Maya skratta från andra änden av rummet.

''Va?! Har det redan gått en timme?!'' svarar jag förvånat. ''Ska vi åka och äta inne i stan eller något?'' fortsätter jag då jag känner hur min mage skriker efter mat.

''Ja, snälla! Jag skulle äta upp en häst om jag kunde. Blir Taco Bell bra eller?'' utbrister Maya och jag ler stort till svar. Jag tror att hon förstår min signal då hon hoppar upp ur sängen och rusar ut mot hallen.

''Hallå vänta på mig, va?!'' skrattar jag och följer efter henne. Jag hör henne skratta från hallen.

10 minuter senare i bilen

Vi sitter i bilen och bara pratar om allt möjligt så som bästa vänner gör då jag plötsligt hör en bekant röst från radio högtalarna. Det är Luke. Luke Hemmings. Min ''babe'' som jag kallar honom.

Jag ger ifrån mig ett litet tjut och höjer volymen till en komfortabel volym (Aka ungefär så högt det går) och börjar sjunga med.

Maya skrattar och suckar lätt. Jag ignorerar hennes suck totalt och fortsätter sjunga med.

I remember the day you told me you were leaving.

I remember the makeup running down your face.

And the dreams you left behind you didn't need them.

Like every single wish we ever made.

Det är en av mina favoritlåtar med dem och det har nog Maya märkt då jag spelar den låten ungefär 24/7... Så vid den här punkten kan hon nästan varje ord och jag gläds av att även hon börjar fylla i texten med sin ljuva röst.

Äntligen svänger vi in på parkeringen till Taco Bell. Min mage håller på att vridas ut och in känns det som och jag sliter hastigt av mig säkerhetsbältet och sliter upp bildörren. Maya skrattar samtidigt som hon drar ur sina bilnycklar och tar tag i sin plånbok.

När dörrarna öppnas möts vi av den väldoftande lukten av nylagad, varm mat. Jag och Maya tittar automatiskt på varandra och ger ifrån oss ett ''mmmm'' och skrattar. Vi går mot disken när en trevlig tjej i ungefär vår ålder ler och hälsar oss välkomna och tar vår beställning. Vi beställde det vanliga. En Chicken Cool Ranch till mig och en Chicken Burrito till Maya.

När vår mat är klar tar vi varsin bricka och går mot en fönsterplats i hörnan. Vi hugger in under tystnad och bara tittar ut genom fönstret. Vi sitter så i ungefär 10 minuter. Antagligen för att vi är så upptagna med att ära vår efterlängtade mat.

Jag väcks ur mina tankar av att Mayas mobil ringer. Jag slänger en snabb blick mot skärmen för att se vilken det är som ringer. 'Pappsen :)' står det. Jag riktar sedan blicken ut mot den rosa himlen som speglar sig mot havet.

Jag börjar tänka på min pappa. Det går inte en dag utan att jag tänker på det. Varje dag sedan jag var 13 har jag tänkt på det. Nu, 5 år senare saknar jag honom exakt lika mycket som dagen jag såg honom försvinna.

Ända sedan pappa dog har jag varit svårt deprimerad. Jag började skära mig för att få tankarna på något annat bara för några minuter. Jag tappade livslusten och försökte ta livet av mig genom överdos. Det blev ett misslyckat försök men jag las in på sjukhus i en vecka. Då fick jag även tabletter mot min depression. Visade sig att de inte hjälpte. Men något som har hjälpt mig däremot är ett speciellt band bestående av 4 killar.

Pga av de killarna mår jag bättre och jag lever faktiskt. Notera att jag sa bättre.. Jo, jag har slutat skära mig osv men på insidan, är jag fortfarande helt... Tom. Jag känner hur en tår rinner ner från min kind.

''Madlyn? Hur är det?'' hör jag Maya oroligt fråga.

''5 år. Idag är det 5 år sedan, Maya. Jag saknar honom något enormt'' snyftar jag och kollar in i Mayas djupa, varma, bruna ögon.

Hon ler svagt och tar tag i min hand.

''Det gör vi alla, vännen'' svarar hon och jag hör att hennes röst är svajig. Pappa tyckte om Maya väldigt mycket. Min pappa var så himla rolig och han behövde bara säga ett par ord för att man skulle tycka om honom.

Min pappa. Han var bäst. Bäst av alla.