forgive me | h.s

chapter 3

Låt:

Paper thin - Astrid S

Alisons perspektiv.

"Mamma? Pappa kommer hem idag väl?" Jag tittar upp på Darcy som sitter på stolen mitt emot mig. Hon tittar med stora och bedjande ögon samtidigt som hon tar en tugga av sin macka. Hon har frågat mig samma fråga säkert tre gånger bara för att försäkra att han verkligen kommer hem. Det är inte bara jag som saknar honom, som saknar hur det var förut. Darcy saknar honom lika mycket, om inte mer.

"Ja, han kommer hem ikväll." säger jag med ett litet leende. Hon nickar kort och ler samtidigt som hon släpper blicken från mig. Hennes smilgropar påminner mig om Harry hela tiden, och det får mig att sakna honom ännu mer.

"Ska vi åka till sommarhuset när pappa har kommit?" frågar hon efter en kort stunds tystnad. Hon frågar saker hela tiden och jag svarar mer än gärna på alla hennes frågor.

"Jag hoppas det. Vill du det?" frågar jag och ler mjukt. Hon nickar stort med munnen full av macka och jag skrattar lätt åt henne.

"Du vet att man kan ta flera små tuggor istället för att äta upp hela mackan på samma gång?" säger jag. Hon skakar på huvudet och hoppar av stolen för att klättra upp i mitt knä.

"Snart kommer lillebror." säger jag med ett leende och stryker henne över håret. Hon tittar upp på mig med ett leende men det tinar bort efter en kort stund. Det syns tydligt när en tanke dyker upp i hennes hjärna.

"Mamma? Kommer han ta över min plats?" frågar hon och tittar på mig med stora ögon.

"Absolut inte. Du kommer alltid att vara mammas prinsessa." säger jag och lämnar en lätt puss på hennes hjässa. "Nu ska vi bara få en prins i familjen också. Ingenting kommer att förändras." lägger jag till. Hon nickar försiktigt men är fortfarande fundersam.

"Jag lovar." säger jag och drar in henne i en kram. Jag har haft den tanken också, men jag försöker övertala mig själv om att ingenting kommer att förändras. Ingen kommer ta över någons plats och ingen kommer bli bortglömd. Det sista jag vill är att Darcy ska känna sig bortstött.

"Nu ska du borsta tänderna, byta om och sen ska vi gå ut med Nala." säger jag och Darcy hoppar ner från mitt knä för att springa in på toaletten.

"Vänta, du glömde något!" ropar jag efter henne. Hon kommer tillbaka och klättrar upp på stolen, tar med sin tallrik och sitt glas och sätter det på diskbänken.

"Tack sötnos. Nu kan du springa vidare." ler jag och följer med henne till toaletten för att hjälpa henne. Jag borstar igenom hennes tjocka hår och samlar ihop allting till en fläta medan hon borstar tänderna.

"Vilket team vi är." ler jag. Hon nickar och spottar ut tandkrämen i handfatet precis när jag är klar med flätan. Några minuter senare står vi påklädda och redo för att gå ut i den tidiga sommarvärmen. Min mage växer mer och mer för varje dag som går och Darcy är både nyfiken och rädd över vad som kommer hända. Det är likadant med mig, jag är också nyfiken och rädd.

...

Både jag och Darcy tittar upp på varandra när nycklarna i ytterdörrens lås hörs. Darcy hoppar snabbt ner från mitt knä där hon sitter i soffan och springer till hallen. 

"Pappa!" Hennes överlyckliga röst får mitt hjärta att brista och när jag kommit fram till hallen har hon flugit upp i hans famn med armarna runt hans hals. Han tittar upp och möter min blick innan han sträcker ut ena armen för att bjuda in mig i kramen. Jag går fram och sjunker in mot hans bröst tillsammans med Darcy som sitter på hans höft. Mitt hjärta slår så hårt och jag har lust att börja gråta, bara för att jag är så glad över att han äntligen är hemma. När han åkte till USA bröts allting i delar och varje dag fick jag kämpa över att hålla kontakten med honom för att hålla ihop familjen. Något, och jag vet inte vad, hände och Harry slutade ringa, slutade skicka massa sms och det kändes som att han glömde bort oss. Det känns inte bara skönt att han kommer hem för att jag saknar honom, det är för att jag behöver honom.

"Vi har saknat dig." mumlar Darcy med huvudet lutat mot hans axel. Han ler och pussar henne mjukt på pannan innan han möter mina läppar. Darcy kravlar sig ner från hans famn för att springa och hämta teckningen hon ritat till honom och då får jag chansen att krama om honom på riktigt.  

"Du har blivit så stor." säger han och tittar fascinerat ner på magen.

"Oj, tack så mycket!" säger jag och puttar till honom på axeln.

"Du vet vad jag menar." skrattar han. Jag nickar och skrattar lätt. 

"Jag har saknat dig så mycket." mumlar jag mot hans axel. Han drar lugnande sina händer längs min rygg och jag andas in doften av honom. Jag visste inte att man kunde vara så vilsen och känna sig så ensam utan en person. 

"Jag har saknat dig med." svarar han och lägger hakan på mitt huvud. De små fotstegen hörs igenom det stora huset och Darcy kommer springandes med teckningen i handen. Harry sätter sig på huk bredvid henne och tar emot teckningen som föreställer oss, tillsammans med hennes kommande syskon när vi håller varandra i händerna. Värmen sprider sig inom mig när hon stolt tittar upp och möter Harrys blick. 

"Vad duktig du är, tack så mycket." ler han och drar in henne i en till kram. Jag kan inte hindra leendet som dyker upp på mina läppar när jag ser hur glad Darcy blir.

"Vi åt för en stund sedan, det finns mat kvar och Darcy, läggdags för dig." säger jag. Hon tittar upp på mig med bedjande ögon, det sista hon vill göra är att gå och lägga sig men klockan är redan tillräckligt mycket.

"Men mamma!" 

"Darcy?" Jag tittar på henne med en blick som visar att det inte är någon idé att protestera. Hon suckar och tittar på Harry istället. 

"Bara om du läser för mig." säger hon. Harry nickar och tar av sig sina skor och jacka innan han följer med henne upp till hennes rum. Jag går in till köket för att göra iordning en tallrik med mat till Harry och går sedan upp för att titta ifall Darcy har somnat.

Försiktigt och utan att göra några ljud ifrån mig öppnar jag dörren till Darcys rum. Sänglampan är fortfarande tänd och boken ligger uppslagen på Harrys mage. Darcys ögon är slutna och hon har armarna hårt runt Harrys kropp. Han stryker bort håret ur hennes panna och försöker krångla sig ur hennes grepp utan att väcka henne. Utan att säga något stänger vi dörren igen och går ner igen. Vi sätter oss i soffan och jag lutar mig mot honom. Och så sitter vi tills mina ögonlock blir tyngre och tyngre utan att säga något bara njuter av varandras närhet igen.