forgive me | h.s

chapter 5

Låt:

Secret love song (Part II) - Little Mix

Alisons perspektiv.

Jag knäpper fast Darcys bälte medan Harry lägger in sista väskan. Noah börjar skrika vilket gör att jag får öppna upp dörren igen, tysta honom och ge honom nappen han spottat ut. Harry kommer tillbaka och öppnar dörren till förarsidan innan han möter min blick över biltaket.

"Är allting med?" frågar han.

"Barnen, kläder, mat, oss, jag tror det." säger jag stressat och börjar mentalt räkna upp alla grejer vi ska ha med oss. När vi kommer fram till sommarhuset som Darcy kallar det kommer vi mötas av ett hus där det bara finns obäddade sängar. Ingen mat, inga kläder, bara möbler och huset. Jag har saknat lugnet där borta. Där finns bara vi och ingen vet om det huset. Inga paparazzis väntar utanför fönstret och det finns inga måsten. Den privata stranden precis utanför fönstret och den stora trädgården.

Jag hoppar in där bak bredvid Noah och Harry startar bilen för att lämna London i ett par veckor. Storstad byts mot träd och åkrar, träd och åkrar växlas med småstäder.

"Pappa? Kan vi bada när vi kommer fram?" frågar Darcy med blicken ner i sin Ipad. Jag suckar och sträcker mig fram mellan deras säten innan jag trycker på låsknappen.

"Sluta titta på den där, titta ut på naturen istället." säger jag och ler mjukt. Hennes små ögon tittar ut genom rutan innan hon tittar upp på Harry som koncentrerat har blicken ut över vägen.

"Pappa? Kan vi det?" frågar hon igen. Jag lutar mig tillbaka i mitt säte igen och följer henne varsamt med blicken.

"Imorgon kan vi det, vi måste fixa i ordning allting i huset först." säger han och ler när han tittar på henne för en kort sekund innan han låter blicken vila på vägen igen. Hon nickar försiktigt, en aning besviket men fortfarande accepterande innan hon tittar ut genom fönstret igen. Jag lutar bak huvudet medan Noah greppar sin lilla hand runt mitt pekfinger. Jag kittlar honom lite lätt på magen och han ger ifrån sig ett litet skratt. Förut tyckte jag att Darcy var mer lik Harry än mig, men om man jämför med Noah så är Darcy mer lik mig eftersom Noah är en kopia av hur Harry såg ut när han var liten.

...

Jag sätter mig ner bredvid Darcy som koncentrerat drar med sina pennor över pappret.

"Har ni fixat din säng?" frågar jag henne innan jag tar en klunk av teet. Hon nickar utan att titta upp på mig och suger löst in underläppen av koncentration. Jag böjer mig fram för att titta på vad det är hon ritar. Tuschpennorna dras försiktigt längs kanterna i målarboken fylld av bilder man ska fylla i. Emellanåt har färgen råkat dras utanför, men hon är bara fem år, allt är inte så lätt då.

"Vad fint det blir." ler jag. Hon nickar sakta ännu en gång utan att släppa blicken från teckningen. Hon sitter på knä på stolen för att nå upp och lutar sig fram över bordet.

"Jag ska ge den till Niall." säger hon stolt. "Som tack för presenten jag fick när jag fyllde år." lägger hon till och lutar sig tillbaka i stolen.

"Han blir säkert jätteglad." säger jag med ett leende. Niall gav henne en gitarr, såklart. Han lovade henne att ge henne några lektioner också, men hon har redan börjat spela lite. Harry visade henne litegrann och man märker att hon går i hans fotsteg. Hon är bara fem år men spelar både piano och snart gitarr. Det är inte alltid så lätt, men hon har det i sig.

"Nä hörru, nu ska vi gå och lägga oss." säger jag och reser mig upp från stolen och ställer ner tekoppen i diskhon. Hon plockar ihop sina pennor och lägger allting i en prydlig hög på bordet innan hon hoppar av stolen och tar tag i min hand. Vi går in till hennes rum och jag hjälper henne att byta om innan vi kryper ner i hennes säng. Jag tar fram en bok och börjar läsa i den, Darcy pekar på bilder och frågar hela tiden saker om boken. Hennes små ögon är koncentrerade på allting som händer innan hon tillslut slocknar i en oskyldig liten hög mot min axel. Jag försöker resa mig upp ur sängen utan att väcka henne och lämnar en puss i hennes panna.

Harry kommer ut från vårt sovrum och stänger försiktigt dörren innan han vänder sig mot mig.

"Han har säkert vaknat tio gånger, men nu sover han, tror jag." suckar han trött. Han lägger sin arm runt min midja och drar in mig mot hans bröst. Jag lägger mina armar runt honom och lutar mitt huvud mot honom. Huset är så tyst att jag hör hur hans hjärta slår i hans bröstkorg. Han pressar sina läppar mot min panna. Jag tittar upp och möter hans läppar. Både Harry och jag är nog ganska lättade över att äntligen vara här. Det är lite som en flykt från vardagen och verkligheten, men ibland är det inget fel med det. Han lägger sina händer på mina höfter och drar min kropp närmre hans. Jag lägger mina händer runt hans ansikte och låter hans händer vandra innanför min tröja. De försiktiga och mjuka fingrarna dras sakta längs min hud och upp till bh-bandet som han lätt knäpper upp. Jag öppnar dörren till gästrummet bakom mig och vi stapplar in, utan att göra några större ljud som väcker Noah och Darcy.

"Somnade hon?" säger han i ett andetag mot mina läppar. Jag mumlar ett svagt ja som svar och låter bh:n ramla ner längs mina armar under tröjan. Jag slänger löst iväg den på golvet och lägger mig ner på sängen med Harry klättrandes över mig. Han lutar sin panna mot min och andas upphetsade men djupa andetag.

"Jag älskar dig." andas han.

"Jag älskar dig." svarar jag och sväljer desperat. De tre, få orden lämnar våra läppar flera gånger per dag, men varje gång har de lika mycket mening. Det spelar ingen roll om vi är stressade, lugna eller upptagna. När man säger de orden så vet man varje gång att de betyder lika mycket. Ingenting kommer någonsin kunna ändra på det.

Jag tar tag i kanten på Harrys t-shirt och drar den över hans huvud. Mina fingrar gräver sig desperat in i hans musklade rygg när han pressar sina läppar mot min hals. Barnskrik från mitt och Harrys sovrum hörs och Harry stoppar sina rörelser och lägger trött ner sitt huvud mot mitt bröst. En stor suck lämnar hans läppar och jag tar tag i hans t-shirt som ligger bredvid oss på sängen. Jag trär den över mitt huvud innan jag reser mig upp och går in till vårt rum. Försiktigt lyfter jag upp Noah i min famn. Ibland är det bara Harry som kan trösta honom och ibland är det bara jag som kan det. Ibland går det i perioder och ibland kan jag få honom att somna ena kvällen men inte nästa. Det är lika frustrerande varje gång man inte kan få honom att somna eller kunna trösta honom.

"Ssh." viskar jag och gungar honom i min famn tills skriket tystnar. Harry kommer in och drar en frustrerad hand genom sitt hår. När Noah tillslut somnat lägger jag ner honom i sin lilla säng och kryper ner bredvid Harry som hunnit gå och lägga sig. Det tar inte många sekunder innan jag också somnar, helt slut efter dagen.

wow that boring ending tho