Harrys perspektiv.
Hur ska jag förklara? Hur ska jag förklara mig själv utan att säga fel saker? På något sätt känns det som att hon redan har förlåtit mig, bara för att jag är tillbaka. Men det ligger så mycket mer bakom det.
"Ali? Kan vi prata lite?" frågar jag försiktigt. Hon nickar och sätter sig ner vid köksbordet. Jag ställer ner Noahs flaska och lägger honom tillrätta i min famn innan jag harklar mig tyst.
"Jag är ledsen för allt som hände." börjar jag tveksamt. "För natten hos Louis, för att jag åkte istället för att komma tillbaka hit. Jag skulle jobba, och det gjorde jag. Men det blev inte som jag hade tänkt mig. Jag har massa låtar som jag ska skriva, till andra. Jag vet att jag inte varit öppen och berättat saker för dig som jag borde, för det är ju inga hemligheter. Jag har bara varit så jävla stressad över allting och flydde för att komma undan." fortsätter jag.
"Varför blev du så stressad? Det brukar du inte bli." frågar hon. Inte argt, utan osäkert och sårat. Det är värst, när hon är ledsen.
"Jag vet inte." suckar jag. Över allt, över barnen, över musiken, över mig själv. Jag vet inte, men det känns inte som förr. Det känns som att känslorna mellan mig och Ali är det samma, men det något som är annorlunda. Något gör att vi glider isär, och jag hatar det.
"Vi kan väl stanna här sommaren ut?" frågar hon försiktigt. Jag nickar kort, det måste jag klara. Det känns som att det är en annan person inuti mig som bestämmer sig för alla dåliga beslut. Noah börjar skrika efter vällingen vilket gör att han avslutar vårt samtal. Ali går för att väcka Darcy, och ämnet är borta.
En vecka senare.
Alisons perspektiv.
Harry känns så frånvarande. Han är inte sig själv, han tar avstånd från allt och känns så död. Hans blick är död och frånvarande. Det har underlättat när han kom hem, men det är inte som förr. Långt ifrån. Det är inte det att han verkar ledsen, han är bara inte som vanligt. Han busar runt och leker med Noah och Darcy, men vår relation är annorlunda.
"Harry! Sätt in skorna i garderoben är du snäll!" ropar jag. Stressen över att huset är kaos och att vi får gäster ikväll slår mig rakt i ansiktet när jag ser röran. I köket står det disk från gårdagen, kläder och grejer står ställda överallt och hela vardagsrummet är fyllt med leksaker. Jag tittar mot köksön där han sitter med datorn och hörlurar för att se om han hörde.
"Jag måste göra klart en sak jag håller på med just nu." säger han koncentrat och flyttar undan ena hörluren.
"Hela huset är kaos och vi får gäster om några timmar, som du bjöd hit." suckar jag. Det var inte min idé att bjuda över Harrys manager, faktiskt.
"Jag har en låt som ska bli klar inom en vecka Ali." säger han, en aning irriterat.
"Så ska jag städa i ordning någon annans röra för någon annans gäster?" frågar jag och korsar irriterat armarna över bröstet. Han tar av sig hörlurarna helt och hållet och hänger de runt halsen medan han möter min blick.
"Du gick med på det Ali." säger han lugnt, även fast jag hör hur irritationen växer inom honom också. Jag suckar och drar undan hårslingan som ramlat ner framför mitt ansikte medan jag tar ett djupt andetag för att lugna mig själv. Med snabba steg går jag in till Darcys rum och ställer mig bredvid henne där hon sitter och ritar vid skrivbordet.
"Darcy? Skulle du kunna hjälpa mamma lite?" frågar jag lugnt och drar undan hennes hår bakom axlarna. Hon nickar sakta, helt inne i teckningen som hon håller på att fylla i med färgpennor.
"Kan du lägga ner alla leksaker i hela huset i lådan och ställa iordning grejerna här på ditt rum så det är fint. Vi ska ha gäster ikväll och jag måste åka och handla." berättar jag. Hon sätter på korken på tuschpennan innan hon möter min blick.
"Ska inte pappa också hjälpa till?" frågar hon.
"Jo, men han jobbar." säger jag tveksamt. Han jobbar, men det är inte bara mitt hus. Det är inte ens mitt hus. Darcy suckar tungt innan hon hoppar av stolen. Det känns som att jag inte är den enda som är trött på Harrys beteende ibland.
"Jag börjar här." säger hon och börjar samla ihop alla leksaker.
"Tack så mycket, hjärtat." ler jag och försvinner ut från hennes rum.
"Harry? Kan du ta ut det som finns i ugnen sen?" frågar jag medan jag stressat tar på mig skorna.
"Visst." mumlar han och sätter på sig hörlurarna innan jag försvinner ut genom dörren.
...
"Vad i helvete Harry!" Så fort jag kommer in i köket ser jag hur röken lagt sig över rummet. Jag springer fram till ugnen och stänger av den innan jag öppnar upp alla fönster.
"Harry!" ropar jag tills luften är slut i mina lungor. Han sitter inte vid köksön, och är inte i vardagsrummet. Jag går ut på altanen och möter honom halvvägs. Han tittar undrade på mig och jag slår irriterat ut med armarna.
"Kan du inte ens hålla koll på en kaka i ugnen medan jag är borta?" spottar jag ur mig. Han suckar och drar en hand genom håret.
"Just det." mumlar han.
"Just det." härmar jag. "Köket höll ju på att brinna upp, nu är huset fylld med rök. Var är Darcy och Noah?" Tonen är hård och arg, men bägaren är påväg att rinna över.
"Darcy är på sitt rum, Noah är där ute med mig." säger han.
"Och du lämnade honom där ute själv?"
"Ali, lugna dig. Det var för två minuter."
"Vad som helst kan hända på två minuter. Kan du vara snäll och ta hand om ditt barn och städa upp röran?" frågar jag, högt och irriterat. "För om du inte ser det så har Darcy städat upp här, och hon är fem." lägger jag till. Hjärtat dunkar hårt i bröstet och jag är tvungen att svälja ner flera ord som flyger förbi i hjärnan. Tårarna bränner i ögonen vilket gör att jag får blinka flera gånger, och det märker Harry.
"Ska du börja gråta?" frågar han, tonen på hans fråga får mig förlöjligad.
"Jag är bara så jävla trött Harry, det skulle vara skönt med lite hjälp. Jag har inte varit på semester i flera veckor, jag har varit hemma och tagit hand om två barn och ett hus. Var är Nala förresten?" frågar jag och tittar mig runt i rummet.
"Hon är ute." säger han kort.
"Hon är en valp, och Noah är där ute. Du är helt otrolig." suckar jag och går förbi honom för att fixa röran som han ställt till med.
rösta och kommentera gärna ♡ ilysm
YOU ARE READING
forgive me | h.s
Fanfiction☁ Fjärde uppföljaren av kiss me ☁ "Jag älskar dig Ali." viskar han svagt. Tårarna börjar rinna ner för mina kinder. Är det såhär jag ska känna? "Jag älskar dig också, men jag vet inte om jag kan leva såhär längre." säger jag skakigt. Jag blundar hår...