forgive me | h.s

chapter 12

Alisons perspektiv. 

Jag stannar upp i mina rörelser och låter blicken landa på Niall, Darcy och Noah. Noah sitter i sin babysitter på golvet bredvid Niall och Darcy. Darcy bläddrar i sin målarbok och visar upp allting för Niall. Han tittar upp och möter min blick en kort sekund och jag ler försiktigt innan jag fortsätter att skära upp grönsaker. Jag har glömt bort hur det känns att ha någon här, hur det är att få hjälp. Vanligtvis brukar jag sätta Darcy vid TVn eller med sin målarbok och Noah får sitta i sin babysitter på golvet bredvid mig medan jag lagar mat, så att jag har koll på båda två. Men nu när Niall är här så kan de hitta på saker under tiden, precis som det var när Harry var här. Jag klarar av att vara ensam, jag gör det nu och jag har gjort det förr. Det är bara jobbigt, och jag behöver hjälp. Det som känns konstigast är att jag trodde Harry ville vara med när Noah var nyfödd. Han var inte med mycket när jag var gravid, och bara några veckor efter Noah föddes så stack han igen. Det är jobbigt och det tar på krafterna när man inte får någon sömn och tar hand om två barn. Men jag älskar dem, så jag vet att jag klarar av det.

"Behöver du hjälp?" Nialls fråga får mig att titta upp igen.

"Det går bra, tack." säger jag och rycker lätt på axlarna medan jag tittar över den enkla middagen jag gjort. Vi sätter oss ner vid bordet och Darcy börjar berätta för Niall om allting han missat sen de träffades senast. Man märker på henne att hon är stolt över det hon berättar och att hon tycker det är kul att berätta för någon annan än mig om saker. Så länge Harry inte är här, så duger Niall väldigt bra också. Han engagerar sig i varenda sak hon berättar och så fort han har chansen lägger han till ett skämt vilket får Darcy att skratta tills hon viker sig. 

"Så, ska vi titta på en film? Eller vad säger du Darcy?" frågar Niall och sätter händerna i bordet för att göra sig redo att resa sig. Darcy nickar exalterat och hoppar till på sin stol. Jag reser mig upp för att börja plocka i ordning, men Niall hinner stoppa mig.

"Det där fixar jag och Darcy, du kan leta upp en film så länge." säger Niall och ler lätt. Det tar inte många minuter förens de har städat av bordet och disken är i diskmaskinen. Jag tar med mig Noah till soffan med en konstig känsla, det känns konstigt att inte behöva göra något. När vi väl satt oss ner och tittar på filmen somnar Darcy inom några minuter. Jag antar att hon är helt slut efter att bara ha busat och badat hela dagen, vilket jag förstår. 

"Jag kan ta henne." säger Niall när jag är påväg att lyfta upp Darcy. Han lyfter lätt upp henne i sin famn och bär in henne till sitt rum. 

"Vaknade hon?" frågar jag när han kommer tillbaka. Han skakar på huvudet och sätter sig ner med en suck i soffan. Noah ligger i min famn med slutna ögon, om han inte redan har somnat så kommer han säkert göra det snart.

"Har du hört något från Harry?" frågar han och tittar upp på mig. Jag skakar sakta på huvudet, inte ett enda ord.

"Har du?" frågar jag. Han skakar kort på huvudet.

"Eller vi har väl pratat, men bara om småsaker, som bitar till låtar." säger han. Jag tittar på bordet framför mig med en luddig blick. Varför pratar han inte med mig men med alla andra?

"Du vet Ali, jag skulle kunna ringa honom. Han ska inte behandla er såhär." säger Niall och försöker fånga upp min blick.

"Jag vill att han ska höra av sig själv, utan att någon ber honom." Niall nickar sakta, han förstår vad jag menar men jag tror han bryr sig för mycket så han vill inte släppa det. "Men tack ändå." lägger jag till och klämmer fram ett leende.

...

En vecka senare. 

"Tack för hjälpen Niall, det betyder mycket." säger jag och ger honom en lång kram. 

"Det var så lite så." svarar han och lyfter upp Darcy i en kram. 

"Kör försiktigt och hör av dig när du kommit hem." säger jag och lyfter upp en skrikande Noah i min famn. Han tystnar fort och Darcy klamrar sig fast runt mitt ben när Niall hoppar in i bilen och kör iväg. 

"Mamma? När kommer pappa tillbaka?" frågar hon efter en kort stunds tystnad. Jag möter hennes blick, hon ser ledsen ut. Hon saknar honom, mer än vad jag kanske trott. Medan Niall har varit här har hon tyckt om det så mycket, och det visar bara hur mycket hon behöver Harry.

"Han kommer säkert snart, hjärtat." säger jag och tar hennes hand medan vi börjar gå in mot huset igen.

"Kan vi inte ringa honom?" frågar hon och stannar upp precis när vi ska gå in genom dörren. Jag vänder mig om och tittar på henne. Hennes bedjande blick får knivarna att vridas om i mitt hjärta.

"Han sover nog fortfarande, klockan är inte mer än fem där han är just nu." säger jag och försöker få fram ett milt leende. Hon smiter in framför mig och sjunker ner bredvid Nala som ligger i en sovande hög på golvet. Jag sätter mig bredvid henne och lägger Noah i mitt knä. 

"Är ni inte kära i varandra längre?" frågar hon tyst. Jag undrar hur många tankar som snurrar runt i hennes huvud men som hon inte säger högt.

"Såklart vi är. Ibland behöver två personer en kort paus från varandra för att inse hur mycket man älskar varandra. Det kan faktiskt bli för mycket av det goda. Man måste få sakna varandra ibland." säger jag mjukt. Jag försöker harkla mig tyst för att få bort den skakiga rösten.

"Men jag vill ju inte vara utan Nala, det är ju bättre när vi är tillsammans." säger hon och stryker handen över den lilla hunden.

"Det är sånt du kommer förstå när du är äldre och har gift dig och kanske till och med skaffat barn." ler jag. Hon nickar sakta, även fast hon kanske inte riktigt förstår vad jag menar. Hur ska jag kunna förklara kärlek för ett barn som bara är fem år? Hon har upplevt kärlek, från oss, men inte alls på samma sätt som när man är vuxen. 

"Ska vi beställa pizza till kvällsmat?" frågar jag för att få henne på andra tankar. Hon lyser upp och nickar stort. 

"Då tycker jag vi badar lite innan." ler jag och reser mig upp för att lägga ner Noah i sin vagn. Det sista jag vill är att Darcy ska tänka lika mycket på röran som jag gör. 

happy birthday frog, i love you so much ♡