forgive me | h.s

chapter 8

Låt:

Tori Kelly - All in my head 

One Direction - Spaces

Alisons perspektiv.

Mina fötter klistrar fast sig i marken. Det enda jag vill är att skrika, men hur mycket jag än försöker så kommer det inte ett, enda, ljud. Jag kan inte röra mig, hur mycket jag än vill. Hela min kropp vill springa fram och rädda dem, men jag står helt stilla. Inte frivilligt, jag kan bara inte röra mig.

Deras små händer håller ett hårt tag i bryggan, men de är så nära på att tappa taget och ramla i. Vattnet är mörkt och virveln är stark, de kommer dras ner så fort de släpper.

"Mamma!" Darcys skräckslagna röst skär i mitt hjärta. Hon skriker och skriker, hur mycket som helst. Noahs händer glider sakta av bryggan och jag vill skrika, mer än någonsin. Men inte ett, enda, ljud kommer. Det känns som att jag går sönder inombords, det känns som att jag slits itu. Jag vill att spärren ska släppa, den som håller mig tillbaka från allting. Jag vill springa fram och rädda dem.

"Hjälp mig!" skriker Darcy och tittar med de räddaste ögonen ner i vattnet under henne. Hennes händer glider sakta bort från greppet och hon faller handlöst ner i virveln. Hennes skrik ekar i mina öron och jag tinar ur min förfrysning och faller ner på knä. Jag skriker från djupet av mina lungor tills det känns som att halsen är helt uppriven. Den salta smaken från tårarna går inte att undvika och det känns som att allting har fallit isär, som ett tappat glas, fallandes från 100 meters höjd. Sakta vänder jag på huvudet och möter Harrys blick. Men han tittar snabbt bort och möter någon annans blick. Hans arm är runt höften på en annan tjej och han drar henne närmre innan han möter hennes läppar med ett stort leende på sina egna.

Jag skriker och flyger upp ur sängen snabbare än vad jag själv hinner reagera. Bröstkorgen åker upp och ner medan svetten klibbar sig på hela kroppen. Harry vaknar av mitt panikskrik och tittar på mig med oroliga ögon. Jag reser mig upp ur sängen och springer in på toaletten med andan i halsen. Paniken speglas i mina svullna ögon och jag sväljer flera gånger under min desperata andning. Nästan ingenting slår mina mardrömmar, de är lika hemska varje gång. 

Det börjar svartna framför ögonen, jag vet inte om det är för jag reste mig så fort eller för paniken som bryter ut inuti mig. Harry öppnar dörren och hjälper mig att sätta mig ner på toalettlocket eftersom han ser hur yr jag blev. Han hukar sig snabbt framför mig och lägger händerna på mina knän. Klappningarna i bröstkorgen fortsätter men görs sällskap av bruset i öronen.

"Ali? Är du okej?" frågar Harry oroligt. Han försöker möta min blick men jag försöker blunda för att bli av med sättet det svartnar för ögonen. Mina skakiga och stickiga händer letar sig upp till mitt ansikte för att försöka hjälpa till att stänga ögonen. Jag är långt från okej, men får inte fram några ord.

"Mardröm." säger jag kort och skakigt bakom min hyperventilation eftersom inget annat går att få fram just nu. Harry är van vid mina panikattacker och mardrömmar, men det är lika obehagligt varje gång.

"Vad handlade den om?" frågar han och börjar stryka med tummarna över mina knän. Han reser sig upp och tar och sköljer ur vattenglaset som står på handfaten eftersom jag fortfarande inte får fram något utan tårarna börjar rinna ner för mina kinder istället. Jag tar en liten klunk av det kalla vattnet och försöker ta några djupa andetag med hjälp av Harrys guidning. 

"Noah och Darcy." säger jag efter en stund, fortfarande med ögonen stängda för att stänga ute verkligheten. Han fortsätter att stryka med tummarna över mina knän tills jag fått tillbaka lugnet och öppnar ögonen igen.