forgive me | h.s

chapter 7

Alisons perspektiv. 

"Jag är bara så trött över att du försvinner bort från oss hela tiden." viskar jag lågt och drar med fingrarna under ögonen för att inte kladda ut sminket. Inte bara för att alla andra på festen ska se att jag har gråtit, men också för att det kommer krylla av paparazzis utanför. Det var redan några här när vi kom och det tar inte många minuter innan tiotals andra är här med tanke på hur många intressanta personer för de som det är här idag. 

"Kan vi prata mer om detta imorgon när du är nykter?" frågar jag när han är på väg att säga något. Han nickar kort, jag tror han vet att det inte är någon idé att säga emot nu. Han vet hur jag reagerar när jag är ledsen, arg och upprörd.

"Ska vi åka hem?" frågar han istället. Jag nickar kort och han släpper greppet med sina armar han har runt min kropp. Innan vi går ut från sovrummet går jag fram till spegeln som hänger på väggen och försöker få bort mascaran som runnit, men allting slutar med att det blir värre.

"Åhh." säger jag irriterat och lägger trött händerna för ansiktet. Jag drar snabbt upp dragkedjan på min väska och tar fram mina solglasögon. Hopplöst sätter på mig dem innan jag gå ut i korridoren och in på toaletten igen för att tvätta bort sminket helt och hållet. Harry börjar plocka upp bitarna av glaset under tiden. Sophia går förbi utanför, antagligen för att hon varit i närheten och hört dörrarna öppnas.

"Vi drar hem nu." säger jag. 

"Okej, kör försiktigt och hör av er så vi kan träffas snart." säger hon och ger oss varsin kram när Harry kommit in och gör oss sällskap. Jag nickar försiktigt och drar in ett djupt andetag för att lugna mig själv. Jag har aldrig varit ett fan av alla paparazzis även fast man vänjer sig. Men framförallt alla rykten som sprids, jag vill inte att de ska se mina rödsprängda ögon eller sminket som runnit. 

Harry går före mig ner för trappan och vi säger hejdå till alla som vi möter på vägen. Det känns så dumt att ha solglasögon på sig inomhus. Folk ser igenom den vita lögnen för det är helt mörkt i huset och utomhus. Det går ändå inte att dölja.

Klackarna på de höga stövlarna som går upp över knäna slår mot trappstegen ner för den långa trappan från Louis hus. Jag vet att alla paparazzis väntar på andra sidan muren som går runt Louis hus och tanken av att vi ska gå ner längs gatan förföljda av dem för att komma till vår bil ger mig huvudvärk. Harry trycker in koden för att komma ut genom dörren på den höga muren och blixtrarna börjar redan. Jag tar upp ena handen för att försöka att inte bli bländad medan vi börjar gå ner för gatan. Harry går framför mig och försöker hålla uppe tempot för att inte bli stoppade av alla kameror.

"Hur var festen?"

"Ska ni verkligen vara ute och festa när ni nyss fått ett till barn?"

"Var är barnen?"

"Håller du på med något soloprojekt Harry?"

Fråga efter fråga kastas ut i luften men både Harry och jag ignorerar dem. Det är bara vår uppmärksamhet som de vill ha, och vi tänker inte ge dem den. 

Harry vänder sig mot mig och drar upp bilnyckeln ur jackfickan innan han ger den till mig, fortfarande gåendes. Jag går till förarsidan och följs efter av alla paparazzis.

"Kan ni flytta er?" ber jag och de backar snabbt undan från dörren när jag försöker öppna den. 

"Hur känns din nya kropp Ali? Känner du dig obekväm med en mage efter två graviditeter?" 

"Den känns perfekt efter att ha varit ett hem åt mina två barn." säger jag kort och smäller igen dörren. Blixtrar och lampor bländar oss fortfarande igenom rutan medan jag startar bilen. Jag håller upp handen igen för att kunna se något och är tvungen att tuta flera gånger för att inte råka köra på någon.

"Jävla idioter." mumlar jag och trycker ner pedalen för att komma härifrån så fort som möjligt utan att någon följer efter oss till huset.

girl fucking power ali, kill em with kindness

vem är er favorit karaktär i den här boken? :)