forgive me | h.s

chapter 11

Alisons perspektiv. 

Jag flyger upp ur sängen och letar med stressiga händer efter knappen till sänglampan. Med kisande ögon går jag snabbt upp och plockar upp Noah i min famn. Hur länge har han gråtit? Vaknade jag precis eller har jag sovit medan han gråtit? Mitt hjärta dunkar hårt i bröstet medan jag gungar honom i min famn och kysser honom lätt över hjässan. Klockan är ungefär fem och jag har sovit i max tre timmar. Det känns som att jag kommer gå av på mitten och allting snurrar i mitt huvud. Tillslut är jag tvungen att sätta mig ner på sängkanten för att inte ramla ihop i en hög på golvet. Med stängda ögon fortsätter jag gunga Noah i min famn tills han slutar gråta. Jag tar med honom till köket och gör lite välling som han snabbt dricker upp innan jag tar med honom till sovrummet igen. Han får ligga på min säng medan jag tar in babygymmet och ställer det på mattan i sovrummet istället. Försiktigt lägger jag ner honom på den mjuka mattan innan jag sätter mig i en hög på golvet, lutad mot sängen och sluter mina ögon. 

...

"Mamma?" Darcys lena röst får mig att vakna till. Hon klättrar upp i mitt knä och lutar sitt huvud in mot mitt bröst. Jag sitter fortfarande på golvet, hur mycket är klockan? Försiktigt sträcker jag mig efter min mobil, 6:07.

"Vaknade du nyss?" frågar jag Darcy med en trött och tjock röst. Hon hummar tyst, fortfarande lutad mot mitt bröst.

"Varför sitter du här?" frågar hon försiktigt.

"Jag var bara lite trött." säger jag och försöker hålla ögonen öppna även fast ögonlocken sjunker ihop igen.

"Pappa skulle vara här, då skulle du inte vara så trött." viskar hon och gäspar sedan stort. Jag låter bli att säga något, även fast jag håller med.

"Niall kommer hit idag, det blir väl roligt?" säger jag istället. Hon tittar upp på mig och jag försöker möta hennes blick även fast det känns som att mina ögon inte ens går att öppna. Hon ler stort innan hon ställer sig upp ur mitt knä och går fram till Noah lägger sig ner bredvid honom. Det dåliga samvetet över att jag somnade ifrån honom och han har legat där i lite mindre än en timme bubblar upp inom mig. 

"Är du hungrig?" frågar Darcy och tittar på mig.

"Ja, är du?" säger jag och lägger huvudet lite på sned.

"Ja, får jag göra frukost åt dig?" frågar hon. 

"Klarar du det?" frågar jag med ett litet leende. Hon nickar stort och reser sig upp efter att ha myst med Noah. 

"Ja, jag gjorde det här med Lauren." säger hon. Jag nickar kort och reser mig också upp. Hela min kropp värker och jag är tvungen att kämpa för att ta ett steg, både mentalt och fysiskt. Jag är helt utmattad, det känns som att jag skulle kunna kollapsa. Jag hjälper Darcy att plocka fram det hon behöver och sätter mig sedan på en stol vid köksön. Hon står på en stol och skär ut bröd i hjärtan med en liten matkniv innan hon lägger på ost och skinka och lägger de i toastmaskinen. Jag fascineras över det hon gör även fast det inte är så avancerat, hon är ju bara fem år. 

"Wow, vad duktig du är! Var det Lauren som har lärt dig detta?" säger jag efter första tuggan. Hon nickar stolt och tar en tugga av sitt eget mästervärk. Min mobil plingar till, jag sträcker mig efter den i hopp om att det är Harry. Innerst inne vet jag att det inte är han, men hoppet finns fortfarande. Det kommer alltid finnas.

Niall: Är du vaken?

Jag: Självklart, råkade däremot somna ifrån Noah när han låg under babygymmet kl 5 i morse. Jag tror det skulle vara bra att du kom ändå. 

Niall: Jag är redan påväg så du har inget val ändå :)

Jag: Tack, Darcy är exalterad, Noah med antar jag!

Niall: Vad bra! Känner att sovmorgon är överskattat.

Jag: Om du bara visste...

"Mamma? Kan vi gå ut och bada?" frågar Darcy i samma stund som jag lägger ner mobilen. 

"Om en liten stund, Noah ska bara få äta lite. Klockan är bara halv sju hjärtat." ler jag. Hon nickar sakta och hoppar ner från stolen innan hon går fram till Noah som ligger på en liten madrass på golvet. 

"Du kan väl gå ut med Nala lite i trädgården, jag sätter mig i en solstol så har jag koll på er." säger jag och hjälper henne att sätta på kopplet. 

...

"Niall!" Darcy stoppar sina rörelser när hon är påväg att hoppa i poolen men får istället syn på Niall när han kliver ur bilen. Hon springer fram till honom i armpuffar och en baddräkt med en liten kjol runt midjan. Han fångar upp henne i en kram och bär sedan med sig henne på höften fram till mig och Noah som sitter på altanen. Han ger mig en lång kram, och jag såg i hans blicken sekunden som han tittade på mig att det inte bara är jag som tycker att jag ser förskräcklig ut.

"Hoppa du i vattnet Darcy, jag gör dig snart sällskap." säger han och det tar inte många sekunder innan Darcy hoppat i poolen. 

"Wow Ali, du behöver verkligen pausa ett tag. Hur mycket sover du per natt egentligen?" frågar han i en tyst och chockad ton.

"De senaste veckorna har det väl varit 5-6 timmar per natt. Det är egentligen inget problem med Noah, för när han väl somnat brukar han sova ett par timmar i streck innan han vaknar och vill äta, sen sover han i några timmar till. Det är bara att få honom att somna som är problemet. Och sen på dagarna sover han igen, men då ska jag ju vara med Darcy också." säger jag tyst. Jag börjar inse att det är bättre att ta hjälp av någon om man känner sig svag.

"Det ordnar sig ska du se, nu stannar jag här i några dagar, sen kommer Harry." säger han i ett försök att trösta.

"Ja, man kan ju alltid hoppas. Det skulle ju vara ett mirakel." säger jag och försöker le, även fast det mer blir en grimas.

"Vi lever på en blå planet som cirkulerar runt en boll av eld bredvid en måne som flyttar havet, och du tror inte på mirakel?" säger han och knuffar lätt till mig. Jag skrattar tyst, en liten chans finns det, kanske.

darcy and i got the same cooking skills, she's five.