Förlåt till er som trodde att detta var ett kapitel, men det är faktiskt så mycket viktigare, så jag ber er läsa ändå.
Mobbning. Mitt hjärta gör ont. Det gör så jävla ont när jag tänker på de som blir utsatta. Det är inte okej. Ingen ska behöva bli utsatt för trakasserier och kränkningar, ingen.
Att personer dagligen blir utsatta av andra människor för något som vi själva kan hålla tillbaka, något som är möjligt att stoppa, det gör mig illamående. Jag förstår att de som trycker ner andra inte mår bra, det kan de inte göra. Jag kan låta hemsk när jag tänker på det här sättet, men vem ger de då rätten att trycka ner någon annan, bara för att de själva mår dåligt? Be någon om hjälp istället, eftersom du själv vet hur det känns att må dåligt.
Vill ni hjälpa mig? Ni som läser detta? Vågar ni sätta ner foten?
Om du går förbi en person som blir nertryckt och kränkt, kan du snälla göra något då? Säg ifrån på plats, hämta en "vuxen". Gör något för att stoppa det och visa dig modig. Om du inte hjälper den utsatte, hjälper du personen som utsätter.
Snälla.
YOU ARE READING
forgive me | h.s
Fanfiction☁ Fjärde uppföljaren av kiss me ☁ "Jag älskar dig Ali." viskar han svagt. Tårarna börjar rinna ner för mina kinder. Är det såhär jag ska känna? "Jag älskar dig också, men jag vet inte om jag kan leva såhär längre." säger jag skakigt. Jag blundar hår...