forgive me | h.s

chapter 15

Alisons perspektiv.

Så fort jag stängt dörren efter Harrys manager sätter jag mig ner på bänken innanför dörren. Luften går ur mig och jag blundar för att på något sätt kunna samla kraft för att orka resa mig senare. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så svag och utmattad som jag gör nu. Det känns som att jag inte skulle kunna resa mig upp från stället jag sitter på, så trött är jag. Jag tror inte det har enbart med sömn att göra, med eget företag och två barn tas energi, så det spelar ingen roll hur mycket jag sover, även fast jag inte sover mycket heller.

"Ali? Ska du inte lägga dig?" frågar Harry. Jag nickar kort, samlar kraft och reser mig upp. 

"Jag ska bara ställa in disk i diskmaskinen." säger jag sätter på kranen för att skölja tallrikarna under. 

"Det kan du fixa imorgon, gå och lägg dig." suckar han. 

"Jag gör det nu, så är det rent när vi vaknar." säger jag. Han suckar ännu en gång, och jag ställer ner tallriken jag håller i innan jag tittar på honom.

"Var glad över att det är någon som fixar disken, istället för att klaga." säger jag och hör man hur dött det jag nyss sagt låter. Det finns ingen känsla, varken ledsen eller arg. Jag orkar bara helt enkelt inte. Spänningen över det som hände tidigare är fortfarande kvar, och det blir inte bättre.

"Snälla Ali-..."

"Inte nu Harry." avbryter jag. Tonen är hård och irriterad, vilket jag inte kan hjälpa.

"Men skit i det då, Ali. Skit i det." säger han upprört. 

"Jag går upp klockan fem varje dag, går och lägger mig tidigast klockan elva, varje dag. Mellan de timmarna är jag småbarnsmamma, egenföretagare, gift med en av världens största artister och människa. Det kanske inte är så konstigt att jag vill skita i en diskussion klockan halv två på natten, eller?" fräser jag och slår irriterat ut med armarna så att en av tallrikarna flyger ner på golvet och går i tusen bitar. I samma sekund som tallriken når golvet känns det precis likadant inombords, det känns som att jag går sönder, bit för bit. Jag sliter genast åt mig alla delar och kastar ner de i papperskorgen under diskhon. Harry försöker hjälpa till, men jag schasar bort honom. Det känns som att jag håller på att bli galen, jag kan inte kontrollera eller hantera mig själv och mina känslor. Tårar börja rinna, och jag stryker genast bort dem, även fast det kommer nya hela tiden.

"Ali, snälla låt mig hjälpa dig." säger Harry och tar tag i min arm. Jag kastar mig undan hans grepp och möter förskräckt hans blick.

"Låt mig vara, det hjälper." säger jag och backar undan när jag hällt de små bitarna i papperskorgen som jag sopat upp. Han håller upp händerna framför sig, för att försvara sig själv mot mina fräsande ord.

Det känns som att jag kommer få ett mentalt sammanbrott, och den känslan är bland det värsta jag varit med om. 

...

Efter att Harry gick och la sig igår kväll la jag mig på soffan. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag hellre sov där än bredvid honom när jag i flera veckor saknat och känt behovet av att ha honom bredvid mig. 

Jag känner mig stressad och vilsen, men jag kan inte stanna upp. Jag har inte tid. Kollektionen måste bli klar snart och jag vill göra saker själv, även fast jag har flera anställda så vill jag göra saker själv. Designen på kläderna ska komma från mig, och det kan ingen annan göra. Jag älskar mitt jobb, men när energin och tiden inte räcker till och stressen tar över, då får jag panik.

Jag lägger ner Noah i hans babysitter innan jag är tvungen att sätta mig ner. Det känns som att benen kommer vika sig och att hela rummet börjar gunga. Harry sover fortfarande, Darcy också. Jag sträcker mig efter vattenglaset på bordet och dricker lite, även fast det känns som att det inte går att svälja. 

"Harry?" Det svaga ropet lämnar mina mina läppar innan jag reser mig upp för att plocka upp Noah i min famn. I samma sekund som jag reser mig upp kommer Harry in i rummet och det sista jag hinner uppfatta är Harrys rop efter mitt namn innan allting blir svart. 

glöm inte att kolla in mina andra, bland annat airplanes och mina 1D imagines, ilysm ♡