Mig

256 4 0
                                    

Jag heter Leia och är 16 år. Min familj bestod av mamma, pappa, storebror och lillasyster. Vi bodde på en helt vanlig gata med snälla grannar. Allt var helt normalt till allt förändrades. Klimatet förändrades, allt blev varmare och det blev svårare att gå ut. En sjukdom kom tillslut till Sverige. Den hade varit i andra länder i ett halvår och vi trodde att vi i Sverige skulle klara oss men det gjorde vi inte. Sjukdomen är hemsk och man vill inte ha den. Tidiga tecken är att man har svårt att sitta still, man håller på att förlora förståndet. De sjuka har ofta hat mot dem friska och när de är nära det sista stadiet (stadiet=hur långt dom har kommit) så kan man förlora dem. De vet inte vad de gör och kan skada och döda vem som helst. Det hände min familj. Vi hade hoppats, precis som alla andra familjer att vi skulle va imunna, men det var vi visst inte. Det började med att min pappa som alltid va lugn och snäll i alla lägen började skrika mot oss och kunde slå oss. Vi förstod att han hade sjukdomen (The flair, som det kallas). Det dröjde inte länge innan min mamma fick det. Hon började slå min storebror och jag kunde inget göra. Min pappa lyckades få tillbaka lite av sina normala tankar och gick emellan, sen tog sjukdomen över och han och mamma började slås. Jag, min lillasyster och min storebror åkte till sjukhuset som låg ca 15 min bort. Det vissade sig att min storebror låg illa till. När våran mamma hade skadat honom hade han fått lite av hennes smittade blod i sig och vi visste att det bara var en tidsfråga innan han skulle bli precis som dem. Vi tog lite av våra sparade pengar och köpte lite "medicin" (men det skjuter bara upp sjukdomen, inte tar bort den). Vi skulle spara den tills han skulle bli helt galen.

När vi kom hem igen så var både mamma och pappa borta. Hela köket var blodigt och lådor var utdragna och flera redskap låg utspridda på golvet och bordet.

SanningenWhere stories live. Discover now