Sanningen

Planen

Jag hade förklarat vad som hade hänt under natten och berättade att vi behövde ta oss och de andra i labyrinten till "The Flat Trans". Det var inringat på kartan så jag antog att det var dit kvinnan ville att vi skulle gå. Kilarna ville först inte tro att bara någon skulle vilja hjälpa oss sådär men gick tillslut med på att det var ända sättet för oss att komma ut. Jag kände på mig att det skulle vara våran väg till friheten. Det hade gått ungefär ett dygn och det var först nu vi hade börjat få en struktur på ett ungefär hur vi skulle göra.

-Okej om det här är maskinrummet så har vi en bra bit att gå, först måste vi komma härifrån, ta oss förbi alla vakter och sedan lyckas stänga ner allt och sedan lyckas spränga allt och lyckas ta oss ut levande.. sa jag och kände hur hopplösheten fyllde min kropp.
-Aldrig att det kommer gå fortsatte jag.
-Jo då, om vi fixar detaljerna så kommer det gå sa Thomas, och gav mig ett prövat leende. Istället för att besvara leendet så kollade jag på klockan som visade 22.
-Jag skiter i det här och går och lägger mig sa jag och gick till min säng.
-De borde komma med mat i morgon ungefär klockan ett så ska vi köra då? Frågade Minho och fick ett "mm" som svar från mig och ett "ja" frän resten. Jag hörde hur även de andra gick och la sig och snart hörde man snarkningarna.

Jag satt i min säng och tittade på alla andra som försökte roa sig med något. Tiden gick långsamt men när de kom in tre vakter in i rummet, två för att lämna maten och en för att vakta då vi inte skulle göra något. Vi gjorde som planerat och började slås. Vi kom ut ur rummet och stängde fort dörren bakom oss. Vi sprang sedan fram genom alla korridorer och efter en stund hörde vi ett larm tjuta. Vi stannade och tittade oss omkring och på kartan för att se vart vi skulle springa. Gången delade sig åt tre håll en rakt fram en åt vänster och en åt höger.

-Vilken ska vi ta? Frågade jag andfådd. Det kom några vakter bakifrån och några från den vänstra gången.
-Ska vi ta den i mitten eller den åt höger? Frågade Grace och stannade mitt i det hon sa. Jag hörde ett högt pang och hjärtat slog hårdare i bröstet. Jag vände mig om och såg hur Janson stod bland några vakter och höll upp en pistol. Han sänkte pistolen och tittade rakt in i mina ögon. Jag vände mig om för att se vart han hade skjutit och stannade på Grace. Hon hade handen vid hjärtat och det var rött. Hon satt sig ner och andades som att hon inte fick luft. Alla ställde sig runt om henne och jag ställde mig på huk bredvid henne. Hennes hand darrade och jag tog tag i hennes hand och drog den åt sidan för att se vart Janson hade träffat henne. Jag såg hur det var ett skotthål precis under hennes hjärta.
-Det träffade inte hjärtat sa jag viskande fram. Hon andades hackigt och jag kände hur tårarna kom.
-det.. Det är okej.. Viskade jag fram. Det kommer bli bra. Jag la henne ner och såg hur hon blev mer och mer avslappnad. Jag tog min hand mot hennes hår och drog den ner till hennes kind. Jag skymtade tårar i hennes ögon. Hon tog ögonkontakt med mig och sa med en svag röst.
-Jag visste att jag skulle dö... Hon blundade och fortsatte. Men jag trodde aldrig att jag skulle dö såhär. Hon blev helt avslappnad och mina kinder blev ännu blötare. Jag kände en hand på min axel och såg att det var Minho, hans ögon var blanka och jag vände mig mot Janson. Jag ställde mig upp och började gå mot honom. Men Thomas tog tag om min handled och stoppade mig. Janson flinade mot mig och vakterna började gå närmare mot oss.
-Varför? Viskade jag fram. Jag såg hur Jack kom gående bakom Jansons grupp med vakter. Han tittade på oss med en stel blick.
-Vad gör du? Sa Minho och tittade på Jack. Jack ställde sig bredvid Janson och det var först nu jag såg att han hade kläderna som vakterna hade. Jag tittade chockat på honom.
-Ja som ni set så jobbar Jack åt oss och han hjälpte oss få hit er, sa Janson och log.
-Varför gör ni det här? Frågade jag med en arg ton.
-Vi försöker hitta ett botemedel, svarade Janson och den andra gruppen som kom från vänster tog ett steg närmare oss.
-Nej varför berättar du att Jack jobbar åt dig? Du hade kunnat använda honom igen, jag kände ilskan stiga inom mig.
-Jag kände att ni skulle få reda på sanningen sa Janson. Jag kände att det här var en del av deras plan, allt det här hade en mening men jag kunde inte förstå vad.. Jag tittade ner på Grace och såg hennes livlösa kropp.
-Det var Wickeds fel, det var Jansons fel att hon var död. Tårarna kom ännu en gång och jag tittade på Thomas och de andra. Newt kom fram till mig och tog sin hand på min högra axel och nickade, vi vände oss sedan om och sprang åt höger. Vi visste inte om vi var på rätt spår men vi var tvungen att chansa. Jag fick svårare att andas, jag hade ingen familj längre, både min bror och min syster var borta.. pågrund av Wicked..

-In här! Sa Thomas och tog tag i min hand och drog in mig, de andra följde efter och vi stängde dörren efter oss. Vi hörde vakternas springande steg förbi dörren och jag andades ut.
-Nudå? Frågade Frypan. Det var kolsvart i rummet och jag letade mig fram med händerna framför mig för att hitta en strömbrytare.