Protected

2.

"Vi hoppas att det här läsåret kommer bli minst lika bra och händelserikt som det förra!" Avslutar vår rektor och elever börjar genast att strömma ut ur aulan.

Jag hoppas inte att det här året kommer bli något som förra, för jag vill inte gå igen allt igen.

Alice sluter upp vid min sida och krokar fast min arm med hennes. När vi går genom korridorerna slängs flera blickar åt mitt håll och även om de inte tror jag hör så kan jag urskilja viskningar efter mig.

"Hon låg i koma"

"Jag hörde att hon blev kidnappad"

"Hon flyttade, men kom tillbaka"

Alla olika sorters teorier kan jag snappa upp och jag himlar med ögonen åt varenda en. Alice verkar dock inte märka av uppmärksamheten som ligger på oss utan babblar på som vanligt, men jag lyssnar bara med ett halvt öra.

"Åh, där är Luke!" utbrister hon och jag rycker till och ser upp. "Vi ses sen" säger hon och omfamnar mig i en snabb kram innan hon glatt skuttar iväg mot min bror. Jag granskar dem med ett leende men när deras läppar möts i en kyss rynkar jag lätt på näsan och fortsätter med ett lätt skratt mot mitt skåp. När jag svänger in i rätt korridor stannar jag genast en bit framför mitt skåp och ser chockat på personen som står lutad mot skåpsraden. Han ser upp från sin mobil och ett flin tar plats på hans läppar.

"Oscar?" säger jag och synar honom från topp till tå. Jag har inte sett honom på snart ett halvår, och hjälp vad han har förändrats. Han har på sig ett par svarta, tajta jeans med hål i knäna och en svart t-shirt. Hans små lockar är rufsigare än vanligt och en silvrig läppiercing sitter i hans underläpp. Hela hans högra arm är full med tatueringar och jag antar att han tog friheten att tatuera in dem när han fyllde arton.

"Saknat mig?" säger han och tar sats från skåpet så hans istället bara står en armlängd ifrån mig.

"J-jag, du-"

Det enda som kommer ut är osammanhängande meningar medan jag fortfarande inspekterar hans nya stil.¨

"Jag ville bara säga välkommen tillbaka" säger han och tar ett steg närmre. Mina andetag fastnar i halsen när han försiktigt lutar sig fram så hans läppar snuddar vid min örsnibb.

"Jag tror det här året kommer bli riktigt... underhållande" yttrar han sensuellt och i nästa sekund försvinner han bort genom korridoren med ett belåtet flin och jag känner hur jag äntligen kan andas ut.

"Vad ville han?" frågar en familjär röst bakom mig och jag vänder mig hastigt om och möts av en spänd Alec. Jag pressar fram ett leende och rycker på axlarna.

"Jag antar att han ville visa upp sig" skrattar jag, men Alec ser bara bekymrat på mig.

"Jag vill inte att du ska prata med honom. Det har gått rykten att han blivit medlem i ett gäng" säger han och jag drar fundersamt ihop ögonbrynen. "Lova att du försöker undvika honom" säger han och tar ett steg närmre.

"Okej" säger jag enkelt och nu slappnar Alec av och ler det där leendet som jag faller allt mer för varje gång. Han omfamnar mig i en kram och hans läppar träffar min hjässa.

"Kom, vi börjar snart" säger han och släpper mig. Jag tar snabbt ut mina böcker från mitt skåp innan jag tar Alec's hand och vi börjar röra oss mot nästa lektion. Jag försöker hänga med i konversationen han försöker hålla men en gnagande känsla av oro från Oscar får mig att frånvarande humma lite då och då. Tillslut skakar jag bara på huvudet i ett försök att bli av med känslan och jag ger Alec en lätt kyss innan vi stiger in i klassrummet och allas uppmärksamhet vänds mot mig och återigen börjar viskningarna.

~~~~~~~

Örsnibb, vad är det för ord egentligen? Hahah så himla fult

Xx Linn