Protected

33.

"Vad håller du på med egentligen?" Frågar en röst som jag inte har pratat med på veckor. Jag stänger igen skåpdörren och möter Alice's blick.

"Va?" Frågar jag dumt och hon suckar.

"Varför förlät du inte Alec? Du kan vara hur arg på mig som du vill, men Leah jag lovar, Alec förtjänar att bli förlåten" säger hon och ser menande på mig. Av någon konstig anledning känns det som vanligt när Alice står framför mig. Vi har ett av våra vanliga snack om killar och hon försöker läxa upp min inom förhållandefronten. Den växande ångesten över Oscar's hot får mig att inte längre bry mig om vad Alice har gjort. Istället tar jag tag om hennes arm och drar med henne till en toalett där jag snabbt låser om oss.

"Alice du måste hjälpa mig. Oscar hotade att skada Alec om jag inte gjorde slut mellan oss, och Mike beter sig jätte konstigt och Alec tror att jag inte älskar honom längre och vi pratar aldrig och jag kan inte sova och jag vet inte vad jag ska ta mig till" rabblar jag och väller ur mig alla de funderingar och problem jag burit på.

"Älskar du fortfarande Alec?" Frågar hon och jag nickar, det är ett självklart svar. Jag har knappt överlevt utan honom. "Men Oscar har hotat dig?" Frågar hon, mer som ett konstaterande, och jag nickar igen.

"Jag tror bara Oscar's hot är tomma ord. Tänk efter lite, vad skulle han kunna göra? Och om du fortfarande är osäker tycker jag du borde prata med Alec om det här. Han skulle vilja veta" säger hon och jag tar in varje ord hon säger.

"Du har nog rätt" mumlar jag tankspritt och försöker lösa upp mina ihoplimmade tankar.

"Du kan alltid prata med mig, det vet du va?" Säger Alice och ger mig ett svagt leende som jag snabbt besvarar. Jag låser upp dörren till toaletten och ger Alice en sista blick.

"Tack Alice, verkligen" säger jag innan jag försvinner ifrån henne.

Hela dagen går jag runt och tänker på vad jag ska göra. Jag är kluven mellan valen att ringa Alec och berätta allting, även om det ger honom en risk att bli skadad, eller om jag ska låta det vara och fortsätta vakna upp av mardrömmar som hemsöker mig under natten. När jag sitter hemma på min säng rycker det i fingertopparna efter att slå in Alec's nummer. Jag försöker om och om igen intala mig att det är en dålig idé och att det inte är värt risken. Min mobil plingar till och en låga av hopp tänds inom mig och jag hoppas att få se Alec's namn på displayen. Det känns som att mitt hjärta hoppar över ett slag när jag skymtar namnet men när jag läser namnet ordentligt ser jag att det står Alice och inte Alec.

Alice, 16.03
Ring Alec, ni två klarar er inte utan varandra.

De få orden som står nedskriva får mitt hjärta att rusa, för jag vet att hon har rätt. När jag krockade in i Alec häromdagen kunde jag tydligt se plågan speglas i hans blick, och jag känner igen den väl eftersom den också finns i min.

Med svagt darrande händer knappar jag in ett meddelande och med andan i halsen klickar jag på skicka.

Leah, 16.05
Kan du möta mig vid lekparken? Jag måste berätta en grej

Alec, 16.07
Nej

Hans korta svar får mitt hjärta att sjunka som en sten i bröstet och jag knappar in ett nytt svar i hopp om att han ska förstå allvaret i det hela.

Leah, 16.10
Det är viktigt, jag vill säga det face 2 face. Snälla det tar bara några minuter och efter det får du göra precis vad du vill

Alec, 16.14
Varför skulle jag gå med på att träffa dig? Så du kan få upp mina förhoppningar för att sen krossa mig lite till?

Leah, 16.15
Snälla, möt mig vid lekparken om en kvart. Jag ska berätta allting, för mina känslor har inte svalnat ett dugg. Jag älskar dig fortfarande.

Alec, 16.17
Jag kommer.

~~~~~~~~~
Det är inte jättelångt kvar på den här boken nu.
Jag vet att vissa skriver böcker med typ 70 kapitel men sånt klarar jag inte av lol

Trots att den antagligen kommer bli lite kortare hoppas jag att ni gillar helheten ;*

Xx Linn