Protected

3.

Jag klättrar försiktigt över det förmultnade trädet som ligger dött framför mig och eftersom jag är så smidig halkar jag såklart på en blöt mossfläck och jag faller handlöst mot marken. Ett gällt tjut lämnar min strupe men innan jag hinner slå i marken fångar ett par starka armar tillhörande Alec mig och ett roat skratt fyller vår omgivning.

"Skratta inte" muttrar jag när jag kommit upp på benen och borstar av mina byxor. Månaden är nu september och trots att kvällarna kan bli lite kyliga hänger fortfarande sommarvärmen kvar i luften. På grund av det ganska ljumma klimatet tyckte Alec det var en perfekt idé att ta en promenad i skogen, och jag kan inget annat än tycka han är helt fel. Jag och skogar fungerar inte tillsammans eftersom jag snavar på grenar, stenar men också mina egna fötter varannan minut.

"Du är inte riktigt den smidigaste personen jag känner" yttrar han och jag korsar armarna över min bröstkorg och lipar. Han skrattar svagt och han pussar mig snabbt på pannan innan han flätar ihop våra händer. "Men jag älskar dig ändå"

Orden får det att rycka i mungiporna och jag kan inte hålla tillbaka leendet som vill tvinga sig fram.

"Jag älskar dig med" säger jag och han klämmer min hand lite extra. "Även om du tvingar ut mig i skogen" Han skrattar högt innan han börjar röra sig framåt och drar med mig i farten. Även om jag inte tycker om skogar särskilt mycket är omgivningen vacker. Träden sträcker sig högt mot himlen och det lilla solljus som lyckas tränga sig igenom de klargröna bladen gör att stora skuggor kastar sig över oss och håller temperaturen på en behaglig nivå. Buketter med ormbunkar blandas in med låga buskar och stigen vi går på täcks utav mossa vilket gör att jag ofta snubblar.

"Det är bara en liten bit kvar nu" säger han och jag suckar lättat. Inte nog med att jag är väldigt klumpig av mig, min kondition ligger just nu på botten och jag måste hela tiden småspringa efter Alec då han tar nästan dubbelt så långa steg som jag.

Efter ungefär tre fall och tjugo klagomål senare öppnar sig en liten glänta upp sig framför och jag kan inget annat än förundrat stirra på naturen. Alec ler nöjt åt min reaktion innan han lägger sina händer på min midja och leder mig in mot mitten. Han kränger av sig sin ryggsäck och tar fram en filt som han kastar ut över det gröna gräset. Han tar av sig skorna innan han lägger sig ner och lägger händerna bakom huvudet och blickar upp mot den klarblå himlen.

"Kommer du?" frågar han med ett flin och rycker till. En svag rodnad tar plats på mina kinder när jag inser att jag stirrat och jag vinklar ner ansiktet för att försöka gömma mitt blossande ansikte. Jag tar försiktigt av mig mina gympaskor, som Alec så noggrant vale ut så att jag inte skulle få ont i fötterna, och lägger mig ner bredvid honom. Jag kan känna gräsets konturer mot min rygg och doften av skog fyller mina näsborrar. Jag lutar mitt huvud mot hans bröstkorg och lyssnar till ljudet hans djupa andetag.

"Du vet att mitt hjärta alltid kommer slå för dig, va?" säger han tyst men jag kan höra orden lika tydligt som om han skrek ut dem till världen. Jag vinklar upp mitt huvud och möter hans blick som ser rakt in i mina. Jag ler svagt innan jag lutar mig fram och möter honom i en mjuk kyss som han genast besvarar och när han försöker fördjupa kysser drar han ifrån med ett flin spelandes på läpparna och jag låter mitt huvud falla tungt mot hans bröstkorg. Jag flyttar min hand och lägger den över stället hans hjärta sitter. Varje gång jag känner hur det pulserar sprids en lycka inom mig.

Det slår för mig.

~~~~~~~
Min inspo har legat på noll och vill inte slarva ihop ett halvdant kapitel så därför är uppdateringen lite sen...

Hoppas i alla fall att ni gillade kapitlet och nu ska jag återgå till att plugga SO och spanska ":)"

Xx Linn