Protected

1.

Ett lyckligt leende tar plats på mina läppar när jag slår upp ögonen och möts utav en sovande Alec. Långsamt drar jag mina fingrar genom hans otvättade hår och lutar mig försiktigt in för att lämna en fjäderlätt kyss mot hans läppar.

Imorgon börjar skolan igen efter en väldigt tuff sommar. För mig har det inte varit sol och bad varje dag, utan jag har spenderat mest tid åt sommarskola och försöka ta igen det jag missade under de fyra månader jag låg i koma. Trots skolan var seg och att jag hellre skulle spenderat min tid liggandes på en strand var det faktiskt inte så farligt som jag trodde. Under den största delen av veckorna gjorde Alec mig sällskap medan han försökte jobba upp sina betyg så han inte skulle behöva gå om årskursen, igen.

"Godmorgon"

Jag rycker lätt till och inser att Alec vaknat medan jag svävade iväg i mina egna tankar.

"Godmorgon" upprepar jag och virar mina armar runt hans nacke i en mysig kram. Jag borrar ner mitt ansikte i hans halsgrop och andas in hans naturliga doft. Jag känner hans regelbundna hjärtslag och i takt med hans puls känner jag hur mina ögonlock börjar bli tyngre.

"Somnar du redan? Vi vakna nyss" yttrar Alec mjukt med en underton av skratt. Jag fnyser och gosar in mitt ansikte ännu mer mot honom vilket får ett skratt att fly hans läppar.

"Jag får hår i munnen" säger han och jag drar mig en bit ifrån honom. Eftersom hans ena arm ligger om mig tar han den andra och drar ut några hårstrån från sin mun. Hans ansikte vrids till en äcklad grimas vilket får mig att brista ut i skratt. Alec försöker se surt på mig, men hans fasad förstörs snabbt utav ett leende som spricker upp på hans läppar. Han omfamnar mig hårt och inom loppet av några sekunder rullar han runt så att han ligger över mig med vikten på sina underarmar. När jag lutar mig fram för att möta hans läppar drar han sitt ansikte ifrån mitt. Jag ser surmulet på honom och han flinar stort. När jag försöker att kyssa honom igen gör han samma sak så hans läppar är utom räckhåll för mina. Jag skjuter ut underläppen och försöker se ledsen ut vilket får honom att le så hans vita tandrad blottas.

"Men vafan, kyss mig" utbrister jag tillslut då han endast låg och flinade åt mig. Alec skrattar dovt och lutar sig in och kysser mig mjukt. Jag ler nöjt in i kyssen samtidigt som våra läppar arbetar försiktigt mot varandra.

Det är här, med Alec, som jag är som lyckligast och det kommer inte ändras.

...trodde jag.

~~~~~~~~

Jag hoppas att vi kommer uppskatta uppföljaren lika mycket som ni gjorde med Addicted♥

Enjoy!

Xx Linn