Protected

7.

Jag ställer mig framför spegeln, rättar till kläderna och drar fingrarna genom håret en sista gång. Jag försöker mig på ett leende och konstaterar att jag ser helt normal ut. Spåren från nattens tårar är inte längre tydliga och jag är fast besluten att hålla det så. Ingen ska få se hur krossad jag egentligen är över någon som inte ens förtjänar mig.

Pratat med Alice har jag inte heller gjort och så vitt som hon vet är ingenting utom det normala. Jag tänkte berätta för Luke vad jag har fått reda på, men när jag stod utanför hans dörr redo för att knacka stoppade jag mig i sista sekund. Jag kan inte göra så mot honom. Jag kan inte ge honom det besked som skulle krossa honom, likt Alec krossade mig. Istället valde jag att vid rätt tillfälle prata med Alice och låta henne göra det.

Jag tar ett djupt andetag innan jag tar mig genom huset och ut i den svala sensommarluften. Jag tar som vanligt min skateboard som står lutad mot huset och tar sats innan jag ställer båda fötterna på brädan. Med jämna mellanrum sparkar jag upp farten och efter ungefär en kvart är jag framme vid skolan. Det första jag möts av är Oscar som står och röker. Runt honom står några personer jag aldrig pratat med, men jag vet att de anses "problembarnen" på skolan. Utan att titta för mycket traskar jag in till skolan och jag kan svagt höra busvisslingar bakom mig och jag himlar åt - antagligen Oscars - barnsliga beteende.

***

Jag har inte stött på Alice under hela dagen, men Alec har jag fått stå ut med. Jag undviker honom så gott det går, men han gör inte några speciella försök till att prata med mig så det är ganska enkelt. Trots lättnaden och glädjen att inte behöva uppmärksamma honom känner en del av mig lite besviken. Alec och jag har gått igen mycket tillsammans och när det är han som sårar mig, igen, kämpar han inte ens för mig. Inte ens den kvällen han berättade försökte han stoppa mig eller övertala mig att det inte är som jag tror. Han bara lät mig gå.

När jag smäller igen plåtskåpet med kanske lite för mycket kraft ser jag först av allt Luke och Alice som står intryckta i ett hörn med stora, lyckliga leenden på läpparna. Jag känner ett styng av skuldkänslor när jag ser deras ihopslingrade kroppar. Hur Alice kan se på Luke, prata med honom och skratta med honom på samma sätt som innan får en ilska att byggas upp inom mig. Motvilligt trycker jag undan den, tar ett djupt andetag och fortsätter till nästa lektion.

Efter skolan ska jag ta det där snacket med Alice.

~~~~~~
Vänta va kan man lägga in bilder i texten???
????
????????

Jag har tre prov nästa vecka + läxa så uppdateringen är lite seg atm med det beror på allt pluggande!

Xx Linn