This can't be true

Kapitel 7

| Kapitel 7 |

| Mel's perspektiv |

- Okej Mel, berätta nu!, säger Em

- Va? Vad ska jag berätta?

- Vad som är din och Aarons deal, fortsätter Ly.

- Det är svårt att förklara. Bara sanningen, jag gillar inte honom, han gillar inte mig.

- Märker du inte vad du gör med honom?, frågar Ly

- Va? Vad pratar du om?

- Innan du kom hit var han en guldpojke. Han är fortfarande det med alla, men inte i närheten av dig. Då blir han en helt annan person!, fortsätter hon.

- Det är som om att han vill imponera på dig! Lägger Em till.

Tjejerna förklarade för mig hur Aaron var innan jag kom. Och hur han har förändrats. Även att han blir något avundsjuk när jag är med mina killkompisar.

Att han vill imponera på mig är bara för att han vill visa att hans familj är bäst. Vilket de inte är.

-Måndag-

Måndag igen då. Just nu står jag vid min spegel och kollar in mina outfit. Jag köpte den när jag var och shoppade med tjejerna i helgen. Jag hade en svart kort kjol och ett ljuslila linne som jag hade stoppat in innanför kjolen. Mitt bruna hår hade jag för en gångs skull satt upp i en hög hästsvans.

När jag kände mig nöjd med sminket gick jag ner till köket och åt frukost med min fina familj. Efter frukosten åkte jag och Oscar till min skola. Jag sa snabbt hejdå och skyndade iväg till mitt skåp.

| Aaron's perspektiv |

Jag var påväg till mitt skåp när jag hörde Emma och Lycka prata. Vilket betyder att Melodi kommer vara med dem. Jag gick fram till en tjej som jag aldrig lagt märket till i skolan. Hon hade en svart kjol, och uppsatt långt brunt hår.

- Hej gumman. Jag vet inte vem du är, men du ser fantastisk ut, säger jag och lägger armarna runt den mystiska flickans midja.

- HA, dröm vidare Blake, säger hon och vänder sig om.

- Scott, ändrar du din klädstil för att imponera på mig? säger jag och flinar.

| Melodi's perspektiv |

- Fortsätt drömma Blake, skulle aldrig göra något sånt för dig, svarar jag.

- Jasså? Varför rodnar du då? Frågar han och sätter sin tumme under min haka. Han lyfter upp mitt huvud så att jag såg in i hans klarblå ögon. Biter sig i sin läpp, blinkar och går iväg.

Jag märkte inte ens att jag hade hållit andan den sista stunden. Och vadå rodna? Han kan inte få Melodi Scott att rodna. Han är en Blake. Vi gillar inte Blake.

- Mel? Varför är du röd som en tomat om dina kinder? Frågar Ly, när hon och Em kommit fram till mig.

Jag känner inte för att svara. Jag begraver bara mitt ansikte i mina händer och vänta på att de ska bli klara att gå till våran första lektion.

Vi hade inte ens lektion. Våran svensk lärare var sjuk så vi fick håltimma istället. Så nu ligger jag, Emma, Lycka, Eric, David och självklart Blake ute på skolgårdens enorma gräsmatta och chillar. vi snackar om min födelsedag imorgon. Taggad till 100.

----------
Vad tyckte ni om lite andra synvinklar ur berättelsen?

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva

----------