| Kapitel 13 || Mel's perspektiv |
Efter en stund drog vi oss tillbaka och tittade in i varandras ögon. Ingen av oss kunde hålla ett leende borta. Det slutade med att vi skrattade åt oss själva. Vi slutade dock när vi hörde brandlarmet ringa.
- Vi kan inte berätta detta för någon mer än, sa han och drog in mig i en kram.
- Så vi ska ha ett hemligt förhållande? Frågade jag och flinade.
- Det kommer inte direkt bli som i filmer Melodi. Vi kommer inte kunna smyga runt och bli chockade när någon upptäcker oss. Vi måste vara försiktiga 24 timmar om dygnet! Men ja, man kan säga att det ät ett hemligt förhållande.
- Då väntar du här inne två minuter innan du går ut, sa jag och pussade honom på kinden.
Han hann inte argumentera för jag var redan ute ut toaletten. Jag kunde inte gömma undan mitt leende. Dock vart jag tvungen att göra det när jag hittade Emma i folkmängden. Vi pratade lite om helgen och hon berättade att Lycka var sjuk och att David var hemma för att hålla henne sällskap.
Efter en stund hamnade vi med Aaron och Eric. Jag började fnissa åt Aaron blåtira. Då de andra måste tro att det är första gången jag ser den.
- Ha. Ha, skratta på Mel, det är en förtrollning av en häxa.
- Vad gjorde du mot henne? Förolämpade hennes nya naglar? Sa jag och Emma brast ut i skratt.
Aaron suckade bara och skakade på huvudet. Dock vet jag att han log där inne.
Dagen var inte så dålig trots allt. Det var som vanligt, nästan. Det faktum att jag inte kunde ta mina ögon från Aaron, var både det bästa och sämsta med dagen. Vi har bara en lektion kvar nu, svenska.
Våran svenskalärare berättade att vi skulle göra ett projekt om känslor. Jag vet inte vad det har med svenska att göra, men det är mycket jag inte vet.
- Jag har delat in er i grupper på två och två. Detta är grupperna: Dalia och Marie, Axel och Miranda, Emma och Eric, Lycka och David, Melodi och Aaron..., sa läraren.
Jag sträckte direkt upp handen, då det skulle varit någon Emma skulle förvänta sig.
- Ja, Mel?
- Eh, Liam har ingen att vara med, kan jag få vara med honom istället? Jag tror att jag skulle jobba bättre med honom, sa jag.
- Hm, jag tror att Liam kan vara med Axel och Miranda.
Jag suckade och tittade på Em. Hon tittade på mig med en medlidande blick. Jag skakade på huvudet och vände mig om där Aaron och Eric satt.
- Vill du inte jobba med mig Mel? Du sårar mig, sa han med sarkasm i rösten.
- Blake, du vill inte jobba med mig heller. Låt oss bara jobba, bli klara och återgå till att inte prata med varandra?
- Det låter perfekt!
- Lyssna nu allihopa! Jag glömde säga att detta är ett projekt som ska få er närmare er partner, så ni kommer bara få en lektion på er. Så ni kommer få jobba på fritiden, sa våran lärare Madde med ett leende på läpparna.
'Shit', länkade Aaron till mig.
'Shit', länkade jag tillbaka.
Hur ska vi kunna göra det? Med våra familjer. Detta kommer inte gå.
Vi fick inga tydliga instruktioner av Madde. Det ända hon sa var att vi skulle ta reda på vad vi har gemensamt och förbereda en presentation om det. Och att vi har 3 veckor på oss. Men bara denna lektion. Så vad vi ska göra de andra lektionerna blir ju spännande.
Det jag och Aaron gjorde under lektionen var att prata. Vilket jag verkligen gillade, men inte såg ut att göra. Vi lärde känna varandra mycket mer och nu är jag säker på att jag har fallit för denna pojke.
Efter lektionen kom han till mitt skåp. Jag hörde honom inte komma, vilket i sin tur gjorde så att jag hoppade till när han rörde min axel. Han stod med ryggen mot alla andra, då mitt skåp var längst ut i korridoren till vänster. Jag tittade in i han blåa ögon åter igen. De ögon som jag så många gånger kommer drunkna i.
- Okej Mel. Vi är långt ifrån klara med uppgiften, så jag antar att du får följa med mig hem och jobba på den. Ju snabbare den är klar ju bättre.
- Aa, visst, suckade jag och stängde skåpet.
Vi gick tillsammans ut ur skolan. Eric och Emma skulle inte med oss. De skulle till något ställe jag aldrig hört talas om. Jag och Aaron gick till hans moppe och åkte iväg. Jag länkade till mamma och pappa att jag skulle plugga hos en kompis, så att de visste vart jag var. Jag tog tag om Aarons midja och vi åkte iväg.
----------
Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva----------
YOU ARE READING
This can't be true
Werewolf!! VARNING ¡¡ Detta är bok två av 'Is This Who I Am' Så jag rekommenderar att ni läser den först! Detta kommer handla om Esse's och Ethans barn, Oscar och Melodi. Det kommer handla om deras liv och deras sökan efter sina mates :) _______ Jag hoppas...