This can't be true

Kapitel 3

| Kapitel 3 |

| Melodi's perspektiv |

Denna dag var ganska bra ändå. Jag har fått några vänner som jag verkligen gillar. Skolan verkar trevlig och lektionerna intressanta. Det ända dåliga måste nog vara Blake.

'Mel, det är middag snart!,' länkar mamma

'Kommer så snart jag kan. Väntar på Oscar, han borde komma snart,' länkar jag tillbaka.

Jag har inte sagt något om att det går en Blake i min klass till mina föräldrar. Det skulle bara göra allt värre. Med tanke på vad de gjorde mot mamma och hennes del av familjen.

Nu står jag och väntar på Oscar. Han borde komma inom 4 minuter. Em och Ly skulle till något möta med rektorn efter skolan. Innan ni får några idéer, nej de har inte gjort något fel. De ska framföra något från klassen.

- Emma vad tror du?, hör jag Lycka viska.

När skolans dörrar öppnas 100 meter bakom mig.

- Jag vet inte Ly! Hon slog Aaron på biptestet. Om hon inte är en skiftare måste hon ju vara någon annat övernaturligt. Frågan är bara vad.

- Och om ni tror att jag är övernaturlig ska ni inte prata så högt när jag är 80 meter framför er, sa jag och vände mig om mot dem.

Båda tittar upp på mig och ser chockade ut. Just då kommer Oscar och vi åker iväg på nån minut. Jag ser att mina nya kompis har stannat och ser efter moppen.

Jag tittar efter dem och berättar sen om min dag för Oscar. Jag antar att ni vet hur bröder är, han fick ett stort leende på läpparna när jag sa att jag slog Blake. Eller är det bara min bror som ler i typ tusen år när han är stolt över mig?

Nu parkerar vi på uppfarten hemma. Det luktar alltid liljor såhär års. Vilket jag älskar! När vi kommer in i huset doftar det mat. Pappa jobbar som kock och överträffar alltid sig själv.

- Hur var din första dag då Mel?, frågar mamma nyfiket.

- Den var bra. Jag har hittar några kompisar jag trivs med och skolan verkar trevlig.

- Finns det några snygga killar då?, frågar hon sen.

- Esse! - Mamma!, ropar pappa och Oscar ut samtidigt som de skrattar.

Jag och mamma är så lika i precis allt. Vi har samma humor och är likadana som personer. Jag vet att jag kan prata med henne om allt. Men med just denna sak vågar jag inte. Jag vill inte såra henne.

-Morgonen därpå-

Den här morgonen vill jag verkligen inte gå till skolan. Jag vill inte veta hur Emma och Lycka kommer behandla mig nu när de vet vem jag är. Några sekunder senare öppnas min dörr och Oscar kommer in. Han kommer och lägger sig bredvid mig i sängen som vi brukar göra när vi har syskontid.

- Jag känner att du inte mår bra Melodi. Vad är det? Är det Blake? Har han gjort något kommer jag döda hono...

- Nej Oscar det är inte han, avbryter jag.

Jag berättar om hur jag känner, allt som finns i mitt hjärta. Jag berättar av 3 anledningar. För det första så litar jag på min bror till 110%. För det andra så skulle han märka, genom vårt tvillingband, om jag inte talade sanning. Och för det tredje så vet jag att han alltid finns där för mig, han peppar och stöttar mig alltid

Vi ligger kvar i sängen och bara pratar tills vi verkligen behöver gå upp. Oscar lovade att han skulle skjutsa mig idag med. Vilket jag är väldigt tacksam för.

När vi väl kommer till skolan är allt som vanligt. Jag hittar mitt skåp snabbt och plockar fram mina böcker. Efter ett tag hör jag Emma och Lycka komma in. Jag hör att dem komma mot och och vänder mig mot dem.

- Melodi kan vi prata med dig en stund?, frågar Emma.

Jag nickar bara och vi går ut ur korridoren till en lite mer avlägsen plats i skolan. När vi stannar vänder jag mig mot dem och ler lite svagt.

- Okej, vi antar att du också är en skiftar som vi? frågar Ly.

- Ja, jag vet att ni är det med, även Aaron, Eric och David.

Vi pratade en stund och kom fram till att de inte skulle säga något till Aaron och hans gäng. De visste tydligen inte att jag var en del av Blue Wood flocken (jag kommer inte ihåg om jag satte något namn för flocken, om inte så heter flocken Blue Wood nu)
Vilket jag tycker är lite konstigt. De är ju en del av Aarons flock, eller gör han som jag? och håller låg profil?

-Två veckor senare-

Jag ock tjejerna fortsätter iallafall som vanligt. Som att inget hade hänt. Ibland hänger vi med Eric och David. De är faktiskt mycket trevligare. När det gäller Aaron finns det väl inte så mycket att säga.

Vi har våra små kommentarer som vi ger varandra. Jag menar, retas han med mig retas jag med honom. 

Vi pratar lite om min födelsedag kom kommer närmare innan lektionen.

- Kommer tycka så synd om den stackaren som får dig som mate, sa Aaron

Alla kollade konstigt på honom, han bara himlade med ögonen och fortsatte.

- Kom igen nu hörni, Em och Ly är Mel's bästa kompisar, så det är klart att de vet. Eric och David är era mates, så det betyder att de också vet. Och jag är son till en Alpha, det är klart jag vet.

- Bra, då vet alla vad jag är. Nu kan vi släppa det och fortsätta som vanigt? Svarar jag.

Alla nickade och log.

- Och Aaron, jag vet att du vill ha mig, men lägg ner, sa jag och blinkade.

- I dina drömmar raring, fick jag som svar.

----------

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva

----------