This can't be true

Kapitel 10

| Kapitel 10 |

| Oscar's perspektiv |

Vi har legat i Melodis säng helt tysta i säkert en halvtimme. Jag vill inte pressa henne till något. Men jag vet, genom vårt tvillingband, att något är fel.

- Du vet, eller hur? frågar hon tillslut.

- Jag vet att något är fel, men jag vet inte vad Mel, svarar jag.

Hon tittade upp på mig och vi båda satte oss upp i sängen. Jag kunde se smärtan i hennes ögon innan hon öppnade munnen.

- Det värsta som skulle kunna hända har hänt Oscar...

- Och vad är det?

- Aaron Blake är min Mate...

- Åh, Melodi! sa jag och kramade om henne i en lång kram.

Jag och Mel är inte bara syskon. Vi är även bästa kompisar, och pratar om allt. Jag vet vad jag ska göra i vissa situationer. Nu har jag dock ingen aning. Jag vet, att även om detta plågar Mel, kommer hon inte kunna göra något åt sina känslor.

- Vi har inte avvisat varandra. Men vi ska låtsas som att vi inte hittat varandra, sa hon efter en stund.

- Va, Mel nej! Det är ingen ide att kämpa emot era känslor. Jag vet att du känner att du kommer förråda mamma, men det var inte ni som valde att bli Mates. Vi känner våra föräldrar. De skulle aldrig döma oss, speciellt inte över en sådan sak!

- Ja, jag vet. Men jag och Aaron har redan bestämt detta. Ge oss lite tid Oscar, vi behöer det! Snälla, säg inget. Jag vill känna mig redo när jag gör det.

- Självklart kommer jag inte säga något åt dig. Kom här, sa jag och drog in henne i en till kram.

| Melodi's perspektiv |

-Två veckor senare-

Jag trodde aldrig att dessa två veckor som gått skulle vara så svåra. Jag försöker med allt för att vara ifrån Aaron. Jag ignorerar honom dock inte, för det skulle ju vara konstigt. Med tanke på att..., shit, jag är ju en del av hans grupp.

Jag och Aaron behandlar varandra som vi alltid har gjort. Och ingen märker någon skillnad. Jag vet inte om jag ser det som bra eller dåligt. Jag vill kunna prata med mina kompisar om det. Men om vi berättar det, kommer de också få veta vilken flock jag tillhör, och då kanske jag förlorar dem.

Jag har ju alltid Oscar. Vilket jag är tacksam för, men jag skulle gärna vilja prata med mina tjejkompisar med.

Det är som tur fredag just idag. Jag, Em och Ly står vid våra skåp och skrattar åt ett skämt som Emma nyss sagt. Vi hade det väldigt trevligt tills jag hörde några ord.

- Hey Aaron, det väntar en snygging på dig ute på skolgården, sa Emil.

Emil är fortfarande kvar. Han är fortfarande med i Aarons flock men snart ska han bort! Bort för alltid!

- Va? Jaha, du menar Alisha. Gå inte i närheten av henne, förstår du?! svarade Aaron.

Emil nickade och skyndade iväg från honom.

Jag öppnade snabbt mitt skåp för att låtsas ta ut något. Jag skulle aldrig kunna möta Aarons blick nu. Jag skulle se förstörd ut. Vem är ens Alisha? Jag har inte hört något om henne förut.

- Emil har definitivt en stor crush på Alisha! Vilket Aaron hatar till 110%, sa Lycka till oss.

Jag sa snabbt hejdå till tjejerna. Jag sa att Oscar länkade till mig och sa att jag behövde skynda mig hem. Det är dock inte sant. Jag vill bara hem. Jag vill inte att dem ska se hur ledsen jag blev över detta med Alisha.

Hur kan han gå vidare på två veckor? Hur lyckades han? Jag skulle gärna göra det jag med. Men jag vet inte vad jag ska göra! Aaron har jag inte fått ut ur mitt huvud en ända sekund. Men han har tydligt lyckats ganska bra.

Jag skyndar mig över skolgården. Jag känner Aarons blick i ryggen. Jag märker att han försöker länka till mig, men jag blockar honom. Jag småspringer fram till min cykel och andas plötsligt ut. Tills jag känner en hand på min axel.

Jag stelnar till och känner direkt gnistor på min bara axel.

Aaron.

Jag vänder mig om och ser in i hans fina ögon. Han har ett svagt leende på läpparna, som jag svarar på.

- Är du okej? Du sprang fram till din cykel och du är väldigt stel i nacken, säger han.

- Jadå, kom bara på att jag har en viktig sak att göra när jag kommer hem. Så ville skynda mig.

- Okej, om du säger det så, säger han och ler lite större.

Hur dum kan jag vara? Jag har inte bara ett band till Oscar längre. Aaron kommer också kunna känna vad jag känner. Kanske inte med lika stor förståelse som Oscar. Men han vet att något är fel...

Innan han går pussar han mig på kinden. Efter det vänder han sig om och går runt hörnet till sin moped, där Alisha säkert väntar. Jag satte min hand på kinden och kände att mina kinder var kokheta. Var det därför han log? Såg han att jag blev röd i ansiktet?

Precis när jag ska åka iväg på min cykel, hör jag en motor som startas. Jag vänder mitt huvud till höjer och ser Aaron och Alisha åka iväg.

Och mitt hjärta krossas i ännu mindre bitar.

----------

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva

----------