This can't be true

Kapitel 8

| Kapitel 8 |

| Mel's perspektiv |

Efter våran håltimma var det idrott. Mr Thomas sa att vi skulla vara ute idag. Vi fick välja mellan att köra Amerikans fotboll eller att göra lite grejer som cheerleaders.

Jag kan ju säga att flesta av tjejerna i klassen valde cheerleading och killarna fotboll. Eller snarare alla. Vi fick uniformer vi skulle byta om till för att komma in i karaktären. Vilket jag tycker var väldigt roligt.

Efter kanske halva lektionerna valde vi att ta en lite paus. Alla utom jag, Emma och Lycka var väldigt trötta. Medans de andra la sig ner i gräset för att vila, gick vi för att kolla på hur killarna körd.

Jag vet verkligen inte vad det är för fel på mig idag, men varje gång jag ser Aaron tappar jag andan. Man kan ju säga att det inte blev bättre när vi kom fram till fotbollsplanen. Killarna hade ju självklart en paus samtidigt som vi.

Så fort jag såg Aaron höll jag på att svimma. Han höll på att ta av sig linnet han hade under träningsutrustningen. När hans ögon mötte mina nickade han mot Eric och David. Alla tre började jogga mot oss och Aaron gav mig ett litet kaxigt leende.

- Gillar du vad du ser Mel? Frågade han och tog ett steg närmare mig.

Jag tog mitt pekfinger och drog det längst hans nyckelben. Tittade in i de klarblåa ögonen med ett neutralt ansiktsuttryck.

- Det kanske jag gör, svarade jag och flinade.

Sen vände jag mig om och gick tillbaka till de andra tjejerna längre bort på gräsmattan. Inte långt efter kände jag att Em och Ly var i mina hälar. När vi kom tillbaka till gräset och satte oss började vi skratta ihjäl oss.

- D..du skuuuulle ha s..sett Aarons blick, skrattar Lycka fram.

-Efter skolan-

Idag fick jag ta mig hem själv, eftersom Oscar hade lite saker att göra. Men det gjorde inte mig något. För jag skulle prata med mamma ändå.

- Hej mamma, sa jag när jag kom in i köket.

- Hej gumman, vill du ha lite fruktsallad?

- Ja tack, gärna, svarade jag

- Är allt som det ska? Frågade hon.

- Jag vill fråga dig en fråga mamma.

- Fråga vad du vill älskling.

- Jag vet inte vad det är med mig idag. Jag ska ju hitta min Mate imorgon, men idag har jag varit så dragen till en av killarna i skolan. Jag bar aldrig känt något för honom tidigare. Men helt plötsligt så tappar jag andan så fort jag ser honom. Varför är det så?

Mamma bara log mot mig. Jag förstod inte först men jag hade pratar väldigt snabbt. Jag sa det en gång till fast långsammare. Och mamma bara fortsatte att le.

- Är han en skiftare? Frågade hon.

Det ända jag gjorde var att nicka.

- Jo, du förstår gumman, ibland händer det att man känner en stark koppling till sin Mate innan man har fyllt 16. Fast det är bara du som skulle kunna känna det. Jag förmodar att han redan har fyllt 16 och väntar på att få träffa sin Mate. I ditt fall, eftersom du ska träffa din imorgon, kan du känna en start koppling till honom. Han skulle inte kunna veta det.

- Är det säkert att han kommer bli min Mate? Frågar jag tyst.

- Man kan inte veta säkert, men det är mycket troligt.

- Okej. Tack mamma. Jag har läxor att göra. Vi ses sen, sa jag lite snabbt.

Jag pussade mamma på kinden, la min disk efter fruktsalladen i diskmaskinen och sprang upp på mitt rum. Jag la mig ner på sängen och tittade upp i taket.

Aaron kan inte vara min Mate... Det går inte!

----------

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva

----------