This can't be true

Kapitel 15

| Kapitel 15 |

| Melodi's perspektiv |

Jag sov inte mycket den natten. Så mycket som går runt i mitt huvud. Vet Aaron vad som har hänt mellan våra familjer? Vet jag hela sanningen? Är det något jag inte vet?

Tillslut blev tankarna för mycket. Jag bestämde mig för att gå ner till köket och göra lite varm o'boy. När jag kom in i köket hoppade jag till. Jag hade inte förväntat mig att se mamma sitta vid köksbordet i sin morgonrock.

- Förlåt gumman, skrämde jag dig?

- Lite, men det är ingen fara.

Nu har jag ett bra tillfälle att prata med mamma. Jag vet att jag kan prata med henne, och om jag inte säger något kommer hon märka att det är något. För det är mamma, och hon förstår allt.

- Jag kunde inte sova, så jag började tänka på en sak, sa jag och satte mig mittemot henne med min mugg.

- Är det något jag kan hjälpa dig med?

- Ja... Men du behöver inte om du inte vill.

- Prata med mig Melodi.

- Vad var det egentligen som hände med Love och Nova?

Mamma satte ner sin mugg på bordet, tog ett djup andetag och började.

- Du har rätt. Ni vet inte allt. Det var somsagt precis början när jag hade fått veta vem jag var. Min pappa Jonathan, din morfar, tog med mig in till sitt kontor för att läsa. Jag skulle läsa och lära mig alla regler som fanns. Men plötsligt så reste han sig upp men bad mig fortsätta läsa. Han gick ut ur rummet och låste dörren. Vi blev attackerade av Diamond Lake. Vi var vänner med dem förut. Eftersom Jonathan's yngre bror Adam lever med dem. Han flyttade till dem efter att han hittade sin Mate. Helt plötsligt avslutade attacken bara och allt blev lugnt. Tills min mamma, Lexa, upptäckte att de hade tagit Nova och Love. Några av våra vakter hittade Nova vid gränsen men vi gick aldrig tillbaka Love.

- Är du säker på att det var dem?

- Va?

- Jag är bara nyfiken.

- Ja, båda mina föräldrar såg Adam bland alla vargar. Varför undrar du detta helt plötsligt?

- Jag är bara lite nyfiken antar jag. Men har ska försöka sova nu, god natt, jag pussade mamma på kinden och sprang upp till mitt rum.

'Aaron?'

'Mel? Varför är du vaken 05:37?'

'Jag skulle kunna fråga dig samma sak'

'Jag har morgon pass i gymmet mellan 05:00-06:00 vissa dagar. Det är aldrig någon här så jag kan göra allt'

'Det är ingen där för att det är för tidigt för att ens ha tanken på att träna!'

'Det är just därför jag gör det. Men varför var du uppe?'

'Jag har funderat. Jag måste prata med dig!! Möt mig vid Gliderparken klockan 12:00'

'Är allt som det ska?'

'Jadå. Nu ska du få återgå till din dödstidiga träning. Kram'

'Tack ska du ha, puss'

Jag kom plötsligt på mig själv med att sitta och le. Det var ingen mening att försöka sova nu. Så jag hoppade in i duschen och förberedde mig för dagen.

----------

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva

----------