This can't be true

Kapitel 2

| Kapitel 2 |

| Melodi's perspektiv |

Jag kan knappt andas när Aaron är framme vid oss. Han stannar och ler, vilket är konstigt.

- Hej, säger han glatt och ler ännu en gång.

Både jag och Oscar tittar förvånat på varandra. Men plötsligt slår det mig! Självklart! Han vet inte vilka vi är... än.

- Jag kände av din flickväns energi när hon klev in i klassrummet. Jag förstod inte direkt. Men nu när jag känner den när du är här förstår jag att ni också är skiftare. Jag ville bara meddela er, eller ja dig Melodi, att du inte är själv som skiftare i skolan.
Och att skolan är en frisoon, alltså inga bråk om makt osv. Jag hoppas att du kommer trivas här, säger han och fortsätter le.

- Först vill jag bara säga att detta inte är min pojkvän, utan min bror, säger jag när han tystnat.

Han mun formar ett O och sen återgår det till leendet.

- Aaron Blake, son till Alpha Jake och Luna Josefine av Diamond Lake, inte sant?, säger Oscar kyligt.

- Jaså vad ni kan. Får jag veta vilka ni är, säger han glatt.

Jag och Oscar utbyter ett par snabba blickar innan jag fortsätter prata.

- Det vill du nog inte veta. Som du sa, inga bråk.

- Vad menar du med det. Det är ju inte så att ni är några fiender till min fami...

Hans leende försvinner snabbt som tusan. Även hans blick hårdnade när han kollade på oss gång på gång.

- Melodi och Oscar Scott.. barn till Luna Esmeralda och Alpha Ethan, säger han.

- Det är vi det. Jag antar att det här kan bli ett intressant läsår för mig Mel, säger Oscar.

Jag säger inget. Utan ger bara Oscar mördande blickar som får honom att ta upp händerna.

- Vi må hata varandra. Men inget får hända innanför skolans område. Vill ni ha bråk tar vi det utanför. Uppfattat? Säger Aaron.

- Och det ska du säga, svarar jag kaxigt.

- Du, Melodi, det är ingen ide att leka tuff. Ingen kommer tror dig ändå, säger han.

- Okej, för det första så leker jag inte. Om någon gör det så är det du. Och för det andra tycker jag att du kan gå tillbaka till hålan du kom från.

Med dem orden vänder sig Aaron om och går iväg. Jag känner mig lite stolt eftersom jag fick honom att gå iväg. Men jag känner inte någon längtan för att se honom igen. Hoppas inte att Eric och David är likadana. Aaron kommer bli en plåga. Hur ska jag stå ut med honom?

Jag vänder mig om och ser på Oscar. Han bara tittar på mig och ger mig en lång kram.

- Du kommer klara av detta Mel. Jag pratar med mamma och pappa när de kommer hem idag.

- Nej, gör inte det. Jag vill inte dra in dem i allt detta. Du vet ju hur jobbigt allt var för mamma. Jag vill inte att hon får en massa dåliga tillbaka blickar. Säg inget.

- Okej, om du är säker på det så. Men om det blir värre eller om Blake är en riktig plåga, säg till så fixar vi det.

- Du är bäst Oscar! Jag älskar dig.

Sen kramar jag om Oscar en gång till och springer sedan fram till Emma och Lycka. Vi går in i aulan och skyndar iväg till idrottshallen. Vi byte snabbt om och var först in i idrottshallen. Jag presenterade mig för läraren och vi hade en liten konversation innan lektionen började.

- God morgon på er. Hoppas att ni har haft en trevlig helg. Denna lektion kommer vi köra biptestet. Men först uppvärmning, sa våran idrottslärare Mr Thomas.

Varför han vill bli kallad Mr Thomas vet jag inte. Ingen annan är så formell iallafall.

Vi körde uppvärmningen i ca 20 minuter. Hela tiden kände jag Aarons blick i min nacke. Han är så obehaglig och irriterande.

Folk från klassen försvann snabbt under biptestet. Tillslut blev det bara Em, Ly, Aaron, Eric, David och jag kvar. jag undrar om Eric och David också är skiftare? eftersom dom är sjukt tajta med Aaron. I så fall är ju Em och Ly det med. Efter ytligare en stund var det bara jag och Bake kvar.

Jag ska så vinna detta. Han ska så få se att jag är 1000 gånger bättre än honom.

I mitt vänstra öra hör jag hur Blake börjar flåsa. Jag känner ett litet leende som snabbt sprider sig i hela mitt ansikte. Jag kommer vinna detta. Eftersom jag är dotter till Alphan i min flock, så har jag vissa förutsättningar.

Dock är det konstigt att inte Aaron är lika bra som mig, jag menar, han är ju också barn till en Alpha.

Nej, vem försöker jag lura? Det är inte konstigt att jag är bättre än honom.
1: för mina föräldrar och jag har ett väldigt intensivt träningsschema.
2: jag älskar att träna.
3: han är en Blake och suger.
Och den bästa till sist!
4: jag är bäst.

Hahaha, okej kanske inte. Men jag älskar det jag gör. Det är min passion och en viktig del i mitt liv.

Jag hör hur Eric och David hejar på Aaron medans Emma och Lycka hejar på mig.

- Om du är trött är det bara att ge dig Blake, säger jag.

- Det kan du glömma Scott, får jag till svar.

Vi fortsätter i ytligare några minuter innan Aaron snubblar på sina skosnören. Jag hör applåder och får kramar av Emma och Lycka.

- Nejmen ser man på, det verkar ju som att Aaron har fått en konkurrent. Bra jobbat båda två.

Jag vänder huvudet och ler stort mot honom. Han bara blänger tillbaka och går ut ur idrottshallen. När jag får ögonkontakt med mina kompisar bryter vi alla ut i skratt och skuttar ner i omklädningsrummet vi med.

----------

Varför inte lägga upp ett till kapitel så att ni kommer in i handlingen :)

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva

----------