| Kapitel 11 || Oscar's perspektiv |
Jag satt vid tv:n när Mel kom hem. Jag sa inget till henne. Utan reste mig bara upp och omfamnade henne i en lång kram. För något var uppenbarligen fel, det kände jag.
- Vad har hänt? frågade jag.
Mel berättade om Aaron och Alisha. Jag vet inte om jag vill skratta eller gråta. Skratta för att det inte förvånar mig, jag menar, han är en Blake. Men samtidigt gråta för min älskade syster.
Vi hade iallafall en trevlig kväll. Mel verkade ha glömt bort alla tankar om Aaron. Vilket jag är glad för. Hon förtjänar lycka, i mängder.
Vid 03:28 vaknar jag av att Mel kryper ner i sängen bredvid mig. Jag märker att hon har gråtit. Jag lägger min arm runt hennes midja och nynnar några av hennes favoritsånger tills hon somnar.
Det kanske är konstigt, men både jag och Mel somnar alltid bättre när någon nynnar våra favoritlåtar. Jag tror det kan vara för att mamma alltid nynnade för oss när vi var små.
Jag känner mig lättad när hon har somnat. Hon har så mycket i sitt huvud just nu. Jag önskar att jag kunde ta det ifrån henne, allt som skrämmer henne. Nu ligger jag iallafall nära min älskade lillasyster och hon är säker i min famn.
| Mel's perspektiv |
Jag vaknar upp i Oscars säkra famn. Han sover och jag pussar honom lätt på kinden innan jag försiktigt beger mig mot mitt rum. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han finns alltid där för mig.
Jag hoppade in i duschen och tvättade mitt hår. När jag har tagit på mig mina myskläder gick jag ut till mitt rum igen. Jag fann Oscar ligga på min säng och läsa en tidning. När han såg mig satte han sig upp och klappade på platsen bredvid honom.
- Vad hände inatt Melodi? Hade du en mardröm? Är du okej, frågar han.
- Jag mår bättre nu. Jag drömde inte. Utan att veta det råkade jag ge Aaron tillgång till mitt huvud... Jag fick en typ... jag vet inte vad, men jag såg händelser ur hans ögon.
" Jag har letar efter Alisha i hela huset, hon är ingenstans. Jag känner oron som börjar bubbla i mig. Tänk om hon råkat ut för något. Då kommer hela min familj döda mig! Vart är hon.
- Alisha!, ropar jag.
När jag inte får något svar blir jag bara mer och mer orolig. Tillslut hör jag ljud som kommer från badrummet i mitt rum. När jag kommer in ser jag Alisha stå i min vita handduk med ett leende på läpparna. Hennes hår är blött och det luktar svagt schampo. Jag vänder mig och och slår igen min dörr med en smäll och går fram till Alisha."
- Sen vaknade jag Oscar. Men det tog inte slut där... För jag somnade igen.
" Jag flyttade mig upp från Alisha andfått. Gav henne en varnande blick och pussade henne på kinden.
- Vad har vi sagt om det där Alisha? Du vet att jag inte varit på humör de senaste veckorna, sa jag med flåsande andetag.
- Jag vet att du älskar det Aaron, sa Alisha och flinade mot mig.
Jag skakade på huvudet och tog upp min tröja från golvet och gav den till henne. Hon satte på sig den och la sig ler i sängen bredvid mig."
- Jag vill inte mer Oscar, sa jag och en tår föll ner längst min kind.
- Nej nu..., sa Oscar och reste sig och sprang ut ur mitt rum.
- OSCAR?!, ropar jag efter honom. Men han kom inte tillbaka.
Vid frukosten någon timme senare frågade jag pappa vart Oscar var. Han hade sagt att skulle iväg med några kompisar. Dock vet jag inte riktigt om jag tror på det.
Jag, mamma och pappa bestämde oss för att ha en familjekväll, utan Oscar då. Vi kollade på några komedifilmer, dansade Just Dance och sjöng Singstar. En vanlig dag för oss i familjen Scott.
- Oscar, du är hemma igen, sa mamma och kramade om honom.
- Ja, förlåt att jag bara försvann. Jag behövde bara komma ut lite.
Vi dansade lite mer. Ända tills det ringde på dörren och pappa öppnade. Det var en bukett rosor. Han tog buketten och ställde sig på knä framför mamma och gav henne dem. Hon tog glatt emot dem och gav sin man en perfekt kyss.
Mina föräldrar är typ drömparet. Dem gör alltid gulliga saker för varandra. De har berättat att det är något som dem har gjort sedan de träffades. Jag tycker verkligen att det är så gulligt.
- Esmeralda, Oscar, Melodi kom hit, sa pappa och drog in oss alla i en stor och mysig familjekram.
- Jag älskar er, sa jag och kramade om dem ännu hårdare.
- Vi älskar dig med gumman, sa mamma och pussade min panna.
----------
Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva----------
YOU ARE READING
This can't be true
Werewolf!! VARNING ¡¡ Detta är bok två av 'Is This Who I Am' Så jag rekommenderar att ni läser den först! Detta kommer handla om Esse's och Ethans barn, Oscar och Melodi. Det kommer handla om deras liv och deras sökan efter sina mates :) _______ Jag hoppas...