This can't be true

Kapitel 14

| Kapitel 14 |

| Aaron's perspektiv |

Jag och Mel åkte hem till mig. Jag hoppas att mina föräldrar inte är hemma än. Jag orkar inte förklara en massa för dem. När vi klev av tittade Mel runt med stora ögon. Vilket fick mig att skratt. Hon tittade undrande på mig.

- Du är bara så söt, svarade jag och hon rodnade.

Vi gick upp till mitt rum och det första Mel gjorde var att slänga sig på sängen. Jag la mig bredvid henne och vi skrattade en stund. Tillslut började vi med skoluppgiften. Vi hade väldigt kul när vi gjorde den. Vi vart klara med idéen och strukturen snabbt. Det ända som saknades var foton, med det skulle vi fixa någon annan dag.

Plötsligt öppnades min dörr och mamma kom in. Hon såg först chockad ut men sen började hon le.

- Oj förlåt, det var inte meningen att störa er i pluggandet. Jag trodde inte att Aaron var hemma än. Jag är Josefine, Aarons mamma, sa hon och sträckte fram handen.

- Mel, sa Melodi och tog hennes hand.

- Mel? Det var ett fint namn, är det ett smeknamn?

'Hon kommer förstå om du säger att du heter Melodi', länkade jag till Mel.

- Ja, det är ett smeknamn. Jag heter Melinda, sa hon och log.

- Nu ska jag inte störa er mer, lycka till med plugget, sa mamma och log.

| Mel's perspektiv |

När hon hade gått ut kunde jag andas igen. Jag tittade på Aaron och han såg paniken i mina ögon. Han ställde sig upp, gick runt sängen och drog in mig i en kram. Jag kramade honom tillbaka och började långsamt andas normalt igen.

Även om jag har känslor för Aaron, kommer jag ändå alltid hata hans familj. Även fast Josefine verkar trevlig. Det de gjorde kommer jag aldrig kunna förlåta. Även om det inte var just dem. Det är oförlåtligt.

Jag kramar Aaron en lång stund innan jag drar mig undan. Han blåa ögon frågar mig om jag är okej. Jag nickar till svar och ler. Jag ställer mig på tå och ger honom en lätt puss på munnen. Han ler mot mig och kramar om mig ännu en gång.

- Jag tror att jag måste gå hem nu, sa jag.

- Jag kan köra dig hem.

Han körde mig inte ända hem. Utan till min territorium gräns. Han kramade mig hejdå och åkte hem igen. Jag kanske kommer få ett lyckligt slut ändå.

När jag kom hem möttes jag av Oscars arga blick. Då kom jag på att jag var arg på honom. Han drog med mig till gymmet och stängde dörren.

- Melodi! Vad tänker du med? Jag vet att du var med honom försök inte ens förneka det! halvskrek han.

- Jag tänkte inte förneka det Oscar, sa jag och gav honom en hård örfil.

- VAFAN MEL?!

- Där får du för det du gjorde mot Aaron!!

- Är du SERIÖS nu?! Den idioten krossade dig, han förtjänade det!

- NEJ!

- Mel, han och Alisha..., jag avbröt honom innan han hann säga något mer.

- Alisha är han syster Oscar!

- VA?! SIN SYSTER?!

- OMG, OSCAR NEJ!

Vi båda skrek nu. Vi har i ett varulvsgym, vilken gjorde att man inte hörde vad som hände där inne, så vi kunde skrika hur mycket vi ville. Jag förklarade allt för Oscar. När jag var klar satt han med huvudet i händerna. Jag lämnade honom där och gick in i huset. Jag gjorde några mackor och gick upp på mitt rum för att se på tv.

----------

Ett till kapitel med tanke på att det är sommarlov!!!

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva

----------