| Kapitel 17 || Mel's perspektiv |
Jag var påväg till pappas kontor när jag stötte ihop med Oscar. Vi pratade en stund och han gick med på att åka med mig till skolan någon dag och be Aaron om ursäkt. Jag kan säga att det är något jag gärna vill se.
Jag kom tillslut in på kontoret men återigen till min besvikelse hittade jag inte. Plötsligt öppnades dörren och pappa kom in.
- Mel, vad gör du här?, sa han och log.
- J-jag letade efter dig, sa jag förhoppningsvis övertygande.
- Jasså, varför länkade du inte då?
- Sov inte så bra inatt, så har huvudvärk. Jag ville inta anstränga mig i onödan, jag kan ju ändå bara leta efter dig, sa jag.
- Vad kan jag göra för dig då älskling?
- Jag skulle veta om det finns ett schema för gymmet? Du vet att jag gillar att träna mer utomhus, men om jag vill träna på morgonen vill jag testa att vara inne, för skojs skull, halvskrattade jag.
- Listan finns innanför gym dörren till höger under det ovalformade fönstret.
- Okej, tack.
- Jag ser fram emot att träffa dig där inne. Jag brukar träna på morgonen.
- Toppen
När jag kom ut slog jag mig själv i huvudet åt att jag var så dum. Nu måste jag börja träna på morgonen med, toppen...
'Har du något?', frågade Aaron.
'Nej, men jag ska tydligen börja träna samtidigt som dig...'
'Va?'
'Glöm det', svarade jag och suckade.
Jag kände inte för att äta något nu. Det är dessutom mitt i natten och det är skola imorgon. Så det är bara att gå och lägga sig i några timmar till. Jag låg vaken inevigheter och plötsligt öppnades min dörr och Oscar kom in. Han la sig bredvid mig och kramade mig hårt. Strax därefter sov jag som en ängel.
När jag vaknade av mitt alarm senare var Oscar borta. Jag gjorde mig iordning och gick ner för att äta frukost. Oscar satt där och åt melon. Jag passade på att fråga honom en fråga som jag undrat länge.
- Du, vem är din häxkompis?
- Lonsa? Det är Mindas dotter.
- Minda?! Frågade jag lite för snabbt.
- Ja?
- Hur känner du henne?
- Lonsa går i min klass. Varför undrar du?
- Nejmen duvet, det kan alltid vara bra att han en häxa som kompis, sa jag.
- Du har ju mig gumman, jag är halvt häxa, sa mamma och kom in i köket.
- Hahah jadå, svarade jag.
Mamma försvann lika snabbt som hon kom. Jag vart helt borta i mina egna tankar att jag knappt hörde det Oscar sa.
- Ring Minda om du undrar något. Hennes nummer hänger på kylen. Men kom nu, annars kommer du sent.
Jag kunde inte tänka på något annat än Mindas nummer hela vägen till skolan. När Oscar släppte av mig stod Em och Ly och väntade på mig. Killarna var där inne och gjorde vem vet vad.
Vi mötte upp Eric och David efter en stund men Aaron var inte med dem. De sa att han hade åkt hem. Vilket jag vet inte kan stämma. Bäst att få reda på vad detta handlar om.
'Vart är du? Är du okej?' Frågade jag
'Ja, jag glömde säga det igår, men jag ordnade ett möte med Salja'
'Uppdatera mig om allt, okej?!'
'Alltid gorgeous'
'Lova mig en sak Aaron!'
'Vadå?'
'Lova mig att du är försiktig!'
'Jag lovar Mel'
----------
Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni gillar det :)
/ Kram på er, Tuva----------
YOU ARE READING
This can't be true
Werewolf!! VARNING ¡¡ Detta är bok två av 'Is This Who I Am' Så jag rekommenderar att ni läser den först! Detta kommer handla om Esse's och Ethans barn, Oscar och Melodi. Det kommer handla om deras liv och deras sökan efter sina mates :) _______ Jag hoppas...