Lose ourself in each other.

s j u

"Molly, någon har betalat borgen för dig" rösten från den trötta polisen väcker mig ur mina djupa tankar, jag nickar och ställer mig upp för att gå ut ur cellen jag spenderat minst ett dygn i.

Jag går försiktigt förbi alla poliser och rör mig försiktigt mot utgången och tar ett djupt andetag innan jag öppnar dörren och går ut, jag möts av 5 par irriterade ögon och jag suckar djupt och går långsamt emot dom..
"Hej, tack för att ni betalade" jag vågar inte titta på dom jag stirrar på mina skor.
"Vad i helvete hände?" Andreas låter arg, ingen annan har sagt något. "Jag gick längst gatan och drack och dom stannade mig och tog in mig" jag ryckte på axlarna. "Dom sa att du slagits.." Andreas har nu ett mer oroligt ansiktsuttryck, "Jag var inte så trevlig emot någon tjej i samma cell så hon slog mig och jag slog tillbaka.." Jag drog bort håret från ansiktet och avslöjade mitt blåa kindben.

Tystnaden var otroligt pinsam och jag skämdes över mitt beteende, "Nu åker vi!" Riker tittade på alla som nickade instämmande, "vart ska vi?" Jag granskade dom noggrant, det var något som inte stämde. "Vi tänkte dra hem till oss och grilla allihop!" Rydel lät bestämd och jag vågade inte argumentera så jag satte mig lydigt längst bak tillsammans med Ross och lutade huvudet mot hans axel, jag insåg hur otroligt bakfull jag var och huvudvärken och illamåendet kom som en smäll.. "Stanna bilen!!" Skrek jag och Riker tvär nitade och jag slängde mig ut ur bilen precis i tid, Ross ställde sig bredvid mig och strök mig över ryggen. "Känns det bättre?" Han flinade lite, "Jag vill ha huvudvärks tabletter" svarade jag ynkligt och vi hoppade in i bilen igen. Resten av resan satt jag tyst tills jag somnade mot Ross axel.

Jag vaknade upp i en soffa och satte mig förvirrat upp och såg mig omkring, jag var inte hemma. Jag insåg att jag var hemma hos Lynch familjen men jag var inte i det vanliga vardagsrummet, jag gick emot dörren som jag antog ledde till trappan men den var låst jag började banka på dörren.. "Hallå? Jag är vaken nu lås upp det är inte kul!!" Skrek jag lite nervöst. "Dom är inte hemma." Jag hoppade till av rösten och vände mig om där stod Rocky. "Vad gör du här?" Jag tittade på honom med avsky. "Dom knuffade ner mig här och sa att dom var trött på vårt bråk" Han studerade mig med ett blankt ansiktsuttryck. "Lösa vadå? Att du inte pratar med mig?" Jag gick förbi honom och satte mig i soffan igen. "Du har ju inte försökt prata med mig heller" Rocky ser irriterad ut. "Konstigt, när jag vaknade dagen efter hade du redan gått ut och du hälsade inte ens på mig!" Jag tog ett andetag och fortsatte, "sedan kom min pappa hem och jag hade massa annat att tänka på och det hade tydligen du också" jag tittade på honom med avsmak.

Han satte sig ner och drog händerna genom håret, han suckade och vilade huvudet i händerna. "Jag vet inte varför vi kysstes, jag vet inte om vi borde gjort det" säger han tyst och jag hör hur mitt hjärta krossas. "Är det så du känner?" Jag tittar på honom med tårar brännande bakom ögonlocken, "Jag vet inte!!" Han höjer rösten och jag rycker till. "Du försvarade mig inte ens inför din flickvän, sakerna hon sa och du bara satt där.." En tår trillade ner för min kind, jag torkade snabbt bort den. "Jag visste inte vad jag skulle säga.." Han ser ledsen ut. "Du kunde sagt vad som helst men istället skällde du ut mig?!" Jag skrek nu, jag var så fruktansvärt arg.

"Du var inte speciellt trevlig emot henne Molly.." Han suckade. "Du berättade en utav mina hemligheter för henne, något som jag sa till dig i förtroende som du lät henne använda emot mig!" Tårarna forsade och jag skrek ut vartenda ord. Han stod upp och tog ett steg närmare mig men jag backade. "Molly snälla.."
Han såg bedjande på mig. "Nej Rocky, du kan ta din lilla hora och dra åt helvete" Jag stirrade på honom. "Du förstår ju inte!!!" Han skrek nu på mig och tog ännu ett steg närmare och jag backade ännu en gång tills jag tog emot byrån som stod bakom mig. "Vad är det jag inte förstår? Att du kysser mig, ignorerar mig och sen sprang du iväg till ditt luder och berättade en utav mina mörkaste hemligheter?!!?" Jag tog upp en vas som stod på bänken och kastade den emot honom, han duckade och vasen splittrades i miljoner bitar emot väggen.

Jag hör fotsteg i trappan men jag brydde mig inte, jag behövde få ur mig detta. "Rocky du var min bästa vän och jag berättade allt för dig, jag gillade dig mer än som vän men vågade aldrig säga något. Efter kyssen tänkte jag att jag skulle berätta men nu spelar det ingen roll längre för du har fuckat upp allting och jag förlåter dig aldrig" Jag tystnade och han bara stirrade på mig. "Molly.. Jag.." Började han men jag avbröt honom. "Håll käften jag vill inte höra dina patetiska ursäkter, detta är sista gången du ser mig, hejdå." Jag vände mig om och möttes utav Lynch familjen, Ratliff, Linus och Andreas.
"Vart ska du?" Ross såg oroligt på mig. Innan jag hann svara öppnade Linus munnen. "Du ska flytta hem igen eller hur?" Han såg sårat på mig. Jag nickade och han vände bort blicken. "Jag sticker imorgon, förlåt" och men det gick jag. Jag lämnade hela den familjen bakom mig, jag måste komma härifrån.

Jag satt i taxin och kollade ut genom rutan på staden jag lärt mig att älska, som jag blivit förälskad i och insåg hur mycket jag kommer sakna detta. Men innerst inne vet jag att jag behöver göra detta, inte bara för min skull utan även för alla andras.

En tår droppade ner på min hand och jag insåg att jag grät igen, tankarna gled iväg till lyckliga minnen med Rocky.
Alla lektioner vi suttit och fnissar åt lärarnas konstiga utseenden och när vi suttit på starbucks och försökt lista ut folks livshistorier, jag trodde att jag skulle klara av att bo här men det går inte längre.
Jag behövde åka hem och skaffa mig lite perspektiv och fokusera på framtiden, för att stanna här skulle bara förstöra allting.

Jag är en tickande bomb