Lose ourself in each other.

å t t a

Jag hade packat två väskor, jag visste inte hur länge jag planerade på att vara borta men jag behövde åka.
Andreas och Linus kom aldrig hem igår så jag antog att dom stannade hos Lynch familjen, jag hade skickat ett sms och sagt när mitt flyg går i fall att om dom ville säga hejdå.

Jag satt i taxin och såg skylten mot flygplatsen och tog ett djupt andetag, när taxin parkerar utanför betalade jag och tackade för skjutsen och gick in på flygplatsen med mina väskor.

Mitt plan gick för ca 10 minuter sedan men jag sitter fortfarande vid gaten, jag kunde inte åka hur mycket jag än försökte övertala mig själv. Jag tog mina saker och gick ut från flygplatsen, pjag satte mig i en taxi och gav honom adressen hem.
Jag stod i hissen lättad över att jag fortfarande var kvar, dörrarna öppnades och jag klev in.
Jag hör röster från vardagsrummet och går långsamt dit, Linus Andreas, Ross och Ryland spelar tv spel jag harklar mig för att då deras uppmärksamhet.
"Molly!" Andreas ställer sig upp och jag slänger mig runt hans hals och börjar gråta, "förlåt.." Viskar jag samtidigt som jag tyst gråter mot hans hals.
"Glöm det, det viktigaste är att du är här." Han stryker mig över ryggen.

Jag ligger på golvet och stirrar upp i taket med musiken på högsta volym, imorgon ska jag tillbaka till skolan och ta tag i mig själv.
Ross hade ringt Riker som direkt ringde mig och vi pratade länge om allt och ingenting, jag hade bett honom att inte tala om för Rocky att jag var kvar. Det var någonting jag inte orkade ta tag i förens imorgon, jag bestämde mig för att sova inför morgon dagen och gick och la mig.

Fåglarna kvittrade och jag satte mig yrvaket upp, jag var uppe i tid för en gångs skull.
Jag gick till garderoben och drog på mig ett par jeans och en tajt magtröja, fixade snabbt till håret och gick ut i köket för att äta frukost. Jag scrollade igenom sociala medier och drack mitt kaffe tills det var dags att möta dagen, jag tog mina saker och tog hissen ner till garaget.

Jag gick ur bilen och in i korridorerna, jag hittade snabbt till rätt klassrum och tog ett djupt andetag innan jag gick in och möttes av några få människor som satt utspridda tills min blick hittade Rocky som stirrade på mig.
Jag gick och satte mig bredvid honom utan att säga ett ord, "du är här.." Hans röst gav mig gås hud. "Jag klarade inte av att åka, jag behöver detta och jag behöver dig.." Jag suckade. "Jag behöver dig också.." Han lät uppriktigt lättad över vad jag sa. "Du får en chans till, endast för att du är min bästa vän" jag log mot honom och han drog in mig i en kram. Som jag har saknat hans leende och hans kramar, jag kände hur jag slappnade av i hans famn och allting var perfekt igen..

"ROCKY SLÄPP NER MIG!!!" Jag försöker att låta allvarlig samtidigt som jag inte kan låta bli att skratta. "Inte förens du säger att jag är bäst" han säger han bestämt och styr sina steg genom huset. "Jag är bäst" jag börjar skratta så jag knappt kan andas. "Nej, säg Rocky är bäst" han försöker låta allvarlig men man kan höra att han ler. "Jag vägrar!" Jag låter bestämd "skyll dig själv" och med det släppte han ner mig i poolen med alla kläder på.
Så fort jag kommer upp till ytan ser jag hur han står dubbelvikt och skrattar, "Rocky Mark Lynch, du är levande död!!" Skriker jag och hör hur folk kommer springandes. Hans syskon står i dörröppningen och stirrar på synen framför sig, mig med kläderna på i poolen och Rocky som nu ligger ner och håller sig för magen av skratt. "Så allt är bra igen?!" Rydel låter lycklig. "Det var bra tills han släppte ner mig i poolen, jag funderar på att ta tillbaka det.." Väser jag mellan tänderna och Rocky slutar genast skratta. "Skämta inte om det.." Han ser ledsen ut. "Sluta grina det är inte du som är genomblöt" jag försöker häva mig upp på poolkanten i mina blöta kläder men misslyckas.

"Här" Han räcker mig sin hand och hjälper mig upp. "Tack.." Svarar jag sarkastiskt och innan han vet order av ligger han i poolen. "Hämnden är ljuv baby!" Jag flinar åt honom.

Jag följer med Rydel upp som ska låna mig torra kläder, hon plockar fram ett par jeans och en utav Rockys tröjor. "Så allting är okej?" Hon granskar mig. "Ja, jag förlät honom och gav mig en chans till.." Jag rycker på axlarna. "Han dumpade Sofie efter vad hon sagt till dig.." Hon  flinar lite.. "Varför berättade han aldrig det för mig?" Jag höjer på ens ögonbrynet.

När vi kom ner slängde jag mig i soffan på Rocky och placerade mitt huvud i hans knä, "varför berättade du aldrig att du och Sofie var över?" nästan viskar jag fram. "Jag hoppades att du förstod det ändå.." Han kollade skamset bort. "Huvudsaken är att vi är här nu eller hur?" Jag ler mot honom.
"Molly?!" Ropar Ross plötsligt. "Ja Rossyboo?" Svarade jag med en pipig röst. "Usch vilket smeknamn.." Han himlade med ögonen medan jag flinade åt honom. "Vad vill duuuu?" Jag ignorerade hans irriterade min. "Ska du stanna här över middag?" Hans blick växlade mellan mig och Rocky och innan jag hann svara gjorde Rocky det åt mig. "Ja det ska hon, hon sover här också!" Han log mot sin bror som nickade och gick iväg igen. "Har jag inget att säga till om?" Jag försökte se förolämpad ut. "Nej, jag behöver min bästa vän" Rocky log sitt gulligaste leende och jag gav med mig.

Riker och Rydel lagade maten och vi andra hjälpte till med dukning, vi pratade tills sent på kvällen och alla hade saker att göra dagen efter så vi bestämde oss för att gå och lägga oss. Jag följde efter Rocky in i hans rum,"jag har inga sov kläder så jag snor en tröja av dig" sa jag innan jag gick in i hans garderob och drog på mig en utav hans t-shirtar.
Innan jag hinner reagera har han tagit tag i min hand och dragit ner mig i sängen och jag ger ifrån mig ett tjut, "Jag har saknat detta.." Viskar han tyst när vi lugnat ner oss, "Jag också" svarar jag tyst och vänder ansiktet emot honom och våra läppar är centimeter ifrån varandra..