Lose ourself in each other.

t j u g o f e m

Idag var det dags för hemgång, min kära pappa hade bestämt sig för att vi skulle hålla ett nyårs event i vår lägenhet om man kan kalla den det. Rocky hade genast erbjudit sig att följa med och det hade slutat i att alla syskonen skulle följa med oss hem för att vara med på eventet, min låssas mamma hade övertalat mig om att hon skulle köpa min klänning och jag hade bett henne att köpa en åt Rydel också så att hon slapp stress shoppa.

"Så bilen är här för att hämta upp oss, är vi redo att åka till flygplatsen?" frågade Andreas samtidigt som han ställde ut så många väskor som möjligt på trappan så att vår chaufför kunde lägga dom i bilen. "Jag har allt jag behöver tror jag!" Svarade Linus, jag skrattade lite åt hans vimsighet då han alltid glömde någonting. "Mamma kommer ta med allting vi glömmer ändå när dom åker hem om 3 dagar" sa Ryland och skrattade lätt åt Linus förvirring.

Eftersom vi var så många som skulle åka till flygplatsen hade vi fått beställa en limousin för att alla skulle få plats, "Alltså jag tror aldrig jag kommer kunna vänja mig vid att ni är rika.." Ross tittade sig omkring och jag log mot honom.

Jag startade upp min dator för att få gjort lite planering inför eventet imorgon, inbjudningarna hade min pappa redan tagit hand om men mat, dryck och allt annat hade han lämnat till mig och jag var en aning stressad.

Min mobil ringde och jag svarade snabbt och det var vår florist och efter lite skrikande och mycket övertalande hade jag fått som jag ville, jag la på och suckade högt. "Så brukar du alltid skrika på folk som försöker hjälpa dig eller bara när du är stressad?" Ratliff såg livrädd ut och jag skakade på huvudet, "När min pappa lämnar mig med att planera ett event för 300 personer på 1 dag så blir jag lite stressad, speciellt när folk är inkompetenta idioter." svarade jag kort innan jag åter gick till att mejla med catering firman.

"Molly om du vill så kan Linus fixa musiken och jag kan ringa hotellet och se till att dom gör i ordning allting hemma tills vi kommer" Andreas röst var lugn och jag visste att alltid blev otrevlig när jag var stressad så jag nickade och valde att ta emot hjälpen. "Jag kan ta hand om blommorna, ge mig din florists nummer så fixar jag det!" Rydel såg exalterad ut och jag visste att hon älskade att planera små detaljer så jag nickade och gav henne numret till floristen.

När blivit körda till vårt privat plan och förklarat 10 gånger för Rocky och hans syskon varför vi skippade tullen så satt vi äntligen på planet och alla hade valt att hjälpa till med planeringen så att jag slapp gör allting själv.

"Okej så Rydel och Ratliff tar hand om blommorna, Riker och Andreas fixar med personal och med att fixa i ordning våningen, Linus och Ryland fixar musiken och nej ingen house musik snälla.." Jag tittade bedjande på dom och dom flinade och nickade.

"Så vad gör jag och Rocky?" Ross såg nyfiken ut och jag funderade en stund, "Ni två ska hjälpa mig att komma på en meny för 300 personer med olika allergier och drink menyer" svarade jag utan att ta bort blicken från datorn, Andreas harklade sig och jag tittade upp från skärmen och såg två förvirrade killar titta på mig.

"Vi ska välja mellan alternativen och vi har ca 1,5 timme på oss.." förklarade jag och Rocky såg lättad ut över att vi inte kulle laga maten.

När vi landade ca 2 timmar senare hade alla blivit klara med sina uppgifter och vi åkte först hem till Lynch huset för att dom skulle få lämna sin packning och hämta rena kläder då alla skulle sova hos oss i natt för att allting skulle bli lättare inför morgon dagen, när alla hade hämtat det dom behövde och packat in sig i bilen igen hörde jag min egna mage kurra högre än någonsin och allas blickar landade på mig.

"Jag är hungrig, någon annan?" alla nickade och jag knackade på rutan fram till chauffören, "Kan du höra igenom drive thrun på In 'n' out? Han nickade som svar och när jag vände mig tillbaka till dom andra så satt Andreas och Linus och skrattade medans som andra kollade frågande på oss. '

"Vi har gjort detta några gånger, det är ganska ofta man blir hungrig när man är i en limo, oftare än vad man tror" sa Andreas och jag skrattade och nickade.

"Molly, du vet att vi är ett rum kort va?" Andreas röst ekade genom lägenheten, "Jag har redan fixat det, Rydel och Ratliff tar mitt rum!" jag log och pekade mot mitt rum. "Vart ska du sova då?" Rydel såg orolig ut. "Vi äger ett hotell, det är absolut ingen brist på sovplatser" svarade jag lugnt och hon nickade. Jag gick in i mitt rum och packade en väska med lite saker och gick tillbaka ut i vardagsrummet där Rocky stod, han tittade upp och log emot mig och jag kramade om honom och tog ett djupt andetag för att andas in hans doft.

"Vi borde gå och lägga oss vi har en lång dag imorgon" Jag suckade och släppte taget om honom och gick till hissen, han ställde sig bredvid mig och tog min hand. Jag tryckte på våning 24 som var våningen under vår lägenhet och vi klev ut och gick mot vårt rum, Simon som jobbat för oss sedan vi flyttade hit stod utanför rummet och väntade och jag gav honom en stor kram.
"Allting du bad om är fixat och klart, frukosten kommer klockan 8 imorgon bitti" Han log mot mig och jag gav honom en snabb puss på kinden och vi klev in på rummet.

"Så pussar du all personal?" Rocky stod i dörren och tittade irriterat på mig, jag suckade och drog händerna över ansiktet. Han är helt fantastisk som pojkvän men hans svartsjuka utbrott börjar bli lite irriterade, jag älskar honom men ibland vill jag strypa honom. "Simon har jag känt sen dagen vi flyttade hit, han var min första vän när vi kom hit." svarade jag kort och la armarna i kors över bröstet. "Dessutom börjar jag bli trött på dina svartsjuka utbrott, om du inte litar på mig förstår jag inte varför vi ens är tillsammans." med det sagt vände jag på klacken och gick in i badrummet och smällde igen dörren efter mig.