CLOSER | M&M

Del 9

Vi kom fram till lokalen där vi skulle äta lunch. Det var fint utsmyckat med färgerna rosa, vitt & ljusblått. En massor av blommor var upphängda och det låg små rosenblad överallt på bordet. Precis vid dörren hängde det en karta över bordsplaceringen. Jag och Marcus kollade våra platser, vi skulle sitta ganska långt ifrån varandra. Vi skiljdes åt och gick till våra enskilda platser. Jag satt bredvid min kusin Tyra och min sysslings pojkvän Sam. Jag kunde se Marcus tydligt från min plats och han såg mig. Under hela lunchen satt vi och kollade på varandra, log och gjorde grimarser.

"Är han din pojkvän?" frågade Tyra.

"Huh?" sa jag som knappt hörde vad hon sagt då jag var för upptagen med Marcus.

"Jag frågade om han är din pojkvän?" upprepade hon och pekade på Marcus. Marcus såg oss men låtsades som att han inte såg att vi pratade om honom.

"Nej..." sa jag besviket och kom plötsligt på det med att Marcus hade en tjej.

Det hade jag helt glömt bort. Stackars tjej, han var ju nästan otrogen med mig, jag fick ett knip i magen och allt kändes plötsligt så fel.

Resten av lunchen kollade jag inget mer på Marcus, jag mådde dåligt över vad jag gjort mot hans tjej. Jag satt istället och pratade med Tyra om gamla minnen som vi hade, mestadels för att försöka komma på andra tankar.

Efter ett tag så var det dags för tal. Jag hade någon vecka innan fått veta att jag skulle hålla ett tal då min mamma tydligen tyckte att jag var så himla duktig på att skriva dikter och tal. Jag hade skrivit om kärlek, hur jag uppfattade den. Det var ett kort tal, mer som en dikt. Min mamma gick upp först och gav ett tal som fick alla i tårar, det var väldigt fint sagt. Sedan var det min tur. Jag reste på mig och gick fram till den lilla scenen och ställde mig framför mikrofonen. Jag tog upp mitt papper ur bh:n, lite pinsamt att jag inte förberett att ta upp det därifrån.

"Du får mig att känna, både smärta och glädje. Kärleken är alltför underlig, min vän..." började jag talet med. Jag fortsatte talet och gav då och då blickar till Marcus. Han gav mig den där blicken som fick en att känna sig så speciell och viktig.

Efter talet så fick jag applåder. Min moster gav mig en slängkyss och jag log mot henne. Jag gick av scenen och kollade bak på Marcus och hade ingen fokus på vart jag gick.

"AKTA!" hörde jag hur någon skrek.

Jag kollade fram och plötsligt krockade jag in i tårtbäraren med den stora bröllopstårtan som ramlade av och föll rakt ner på mig. Det var tyst ett tag innan alla började hysteriskt prata och göra olika ljud. Jag låg där på marken och flera folk försökte hjälpa mig upp. När jag kommit upp mötte Marcus mig och tog mig i handen och vi sprang ut från lokalen in i en lång korridor. Jag kände hur blickarna i rummet drogs mot oss.

"Vart ska vi?" frågade jag och torkade bort lite tårta från mitt ena öga.

"Följ med mig bara." sa Marcus och plötsligt så svängde han av och öppnade en dörr till ett mörkt rum.

Han tände lampan där inne, den gav inte så mycket ljus och sjöng nog på sista versen. Vi gick in där och Marcus stängde dörren. Det var en liten, liten städskrubb. Marcus och jag kollade på varandra för några sekunder innan vi brast ut i skratt. Vi skrattade så mycket och så högt som aldrig förr.

"Hur klumpig får man vara?" sa Marcus sedan och skrattade fortfarande.

Vi började lugna ner oss och Marcus började torka av lite rester av tårta från min klänning. Han kom sedan upp till mitt ansikte där jag hade lite tårta kvar på munnen, han tog det på hans finger och stoppade det i munnen. Han visade någonting, ett tecken på något han ville skulle hända.

Vi stod tätt intill varandra och det enda som hördes var våra djupa andetag. Plötsligt så slöt jag mina ögon och kysste honom. Han kysste mig tillbaka. Han tog sina händer på min rygg och smekte den. Jag tog mina armar runt hans hals och strök igenom hans hår fullt med vax. Där stod jag, Louise Rundbeck, i en jävla städskrubb på min mosters bröllop och hånglade med Marcus Gunnarsen som tillochmed hade tjej. Justja, tjejen, han hade en tjej.

"Vänta, stopp." sa jag och ryckte mig ur kyssen. Vi andades hastigare än förut nu. "Du har tjej, Marcus. Det här är helt fel."

Marcus tog bort sina händer från min rygg och tittade ner i marken. Han strök igenom håret och kollade sedan upp på mig.

"Okej... Jag ljög om att jag hade tjej." sa han och jag såg att han skämdes. "Jag trodde att du skulle bli svartsjuk och vilja ha mig ännu mer då om du hade något att kämpa för. Så nej, jag har inte tjej. Jag är singel."

Jag blev chockad men lyckan spreds inom mig. Jag kände att jag borde ha blivit arg eftersom hur han hade fått mig att må men jag kunde väl ändå inte bli arg, det var ju egentligen bara gulligt.

"Såklart jag blev svartsjuk dummer, grät mig själv till sömns." sa jag och puttade till hans axel. "Din lilla jävel."

Han log och drog mig närmare honom och så kysste han mig ännu en gång.