CLOSER | M&M

Del 26

- Hallå, Anna? ropade jag och sprang efter henne.

Hon hade redan nått ytterdörren och small igen den precis framför näsan på mig. Jag öppnade dörren och gick ut och tittade mig runt och hittade Anna sittandes på trottoaren utanför tomten.
Jag gick med snabba steg ut från grinden och fram till henne. Hon satt med huvudet i knäna och jag kunde höra små snyftningar komma från henne. Jag satte mig tätt intill bredvid henne och la mina armar om henne.

- Gumman. Vad är det? frågade jag med en lugnande ton.

Jag hörde hur hon försökte hålla in sina snyftningar men tillslut så brast hon ut i gråt. Hon satt fortfarande med huvudet i knäna men jag hörde det brutala utbrottet. Hon grät av ren sorg, det hörde jag.

- Men då, finis. sa jag och gungade henne i min famn.

Jag lät henne gråta ut. Jag visste att hon ändå inte skulle kunna prata när hon hade gråten i halsen så det var ingen idé att pressa på henne en massor av frågor. Medan jag höll om Anna och gungade oss två sida till sida tittade jag mig runt. Det var ganska tomt. Inte så speciellt många grannhus och inte en kotte syntes till. Inte så konstigt faktiskt då det var lilla Trofors och klockan var runt elva på kvällen.

Jag hörde efter ett tag hur Annas snyftningar blev mildare och hon började lugna ner sig.

- Anna? sa jag sedan och tog bort mina armar från henne och fäste istället min blick på henne.

Jag fick inget svar.

- Anna. Titta på mig. sa jag.

Ännu en gång inte en rörelse.

- Titta på mig. sa jag övertygande.

Det tog ett tag, men tillslut så tittade Anna upp med en blyg blick på mig. Hennes mascara hade runnit och hon var helt svart runt ögonen. Snoret rann utför hennes lilla näsa. Hon såg helt förstörd ut. Jag hade tänkt att fråga vad som hänt men tror att det var viktigare att få henne lite ren innan.

- Kom. sa jag och ställde mig upp.

Hon satt kvar på marken och tittade upp på mig. Jag såg hur gåshuden smög sig fram på hennes bara armar. Jag sträckte fram handen. Hon tog min hand och jag hjälpte henne att resa på sig. Det vinglade lite då hon inte var helt nykter. Jag höll om henne och hjälpte henne att gå stabilt upp mot ingången.

- Stopp. sa hon plötsligt precis innan jag skulle dra i handtaget.

- Vad är det? sa jag.

- Jag vill inte gå in. sa hon och snyftade.

- Men vi sätter oss på toan, helt själva. sa jag.

Det var svårt att veta vad hon inte vill se där inne då jag inte än visste vad som hade fått henne att gå ifrån festen.

Hon nickade sedan åt mitt förslag och jag öppnade dörren och vi gick in. Låten "GDFR" spelades nu och man hörde hur alla från vardagsrummet sjöng med i rappen. Vi gick direkt mot toaletten och låste in oss där. Anna tittade sig i spegeln och började gråta ännu mer. Det var något som Anna alltid gjorde, började gråta när hon såg sig själv gråta då hon tyckte alltid att hon var så ful.

Jag räckte henne lite papper och hon snöt sig och försökte att torka bort tårarna som föll ner för hennes rosiga kinder.

Sedan satte vi oss ner på golvet, precis som förut.

- Vad hände? Berätta. sa jag.

- Fred var i soffan. Med en annan. sa hon och höll inne tårarna, hon lyckades den här gången.

- Din Fred? frågade jag.

- Min Fred. sa hon och en ynka tår rann ner för hennes kind som hon snabbt torkade upp.

- Men älskling. sa jag och kramade om henne.

Hon kramade mig tillbaka och jag kände hur hennes tårar rann ner på min tröja.

- Du ska alltid lyckas, Louise. Jag är så avundsjuk på dig. sa hon när vi släppte kramen.

- Anna, fina, bästa, sötaste, underbaraste, Anna. Du kommer en dag hitta den rätta för dig, och det kommer hända snart. I promise. sa jag och tog upp mitt lillfinger.

Vi gjorde en pinky även om Anna tvekade innan.

---

Konstigt slut men orkar inte skriva mer, såååå trött, och ville lägga upp nåt ikväll till er 😘😘