CLOSER | M&M

Del 14

Jag började gå bort mot grusvägen men på vägen stannade jag upp då jag såg min och Marcus madrass ligga kvar på gräset under eken. Jag gick fram till det istället och började bära in min madrass till våran stuga. Sedan tog jag Marcus madrass och började gå mot hans stuga. Jag var lite osäker ifall det var nummer 4 eller nummer 5 men jag chansade på 5an och knackade på dörren. Ingen öppnade så jag knackade igen, lite högre och tydligare. Fortfarande ingen som öppnade.

"Gunnarsens har åkt" hörde jag plötsligt en rosslig, mörk röst säga.

Jag kollade mot personen som pratat med mig. Det var en man i 60års-åldern, en sådan där typisk hugga-ved-käften-full-med-snus-ölmage-norrländsk-dialekt gubbe. Jag brukade alltid vara rädd för sådana gubbar, men han såg snäll ut.

"Vad sa du?" frågade jag.

"Letar du efter Gunnarsens?" frågade han.

"Ja, Marcus." sa jag.

"Ja, de har åkt hem, alldeles nyss."

"Va? Hur vet du det, Marcus lovade att säga hejdå till mig!?"

"Tro mig jag vet, jag är Marcus morfar" sa han och log.

"Jaha, hej. Louise heter jag." svarade jag.

Han sa inget utan gav mig den där blicken som att han ville att jag skulle säga något mer.

"Jag är... eh.... Marcus... eh... flickvän" sa jag och bet mig i läppen.

Jag och Marcus hade inte riktigt kommit till det då vi verkligen hade gjort det klart för oss att vi verkligen var tillsammans, men det kändes bra att säga att han var min pojkvän, för så kändes våran relation just nu.

"Jaha, se där. Marcus första tjej. Trevligt att träffas." sa han och kom närmare så vi kunde skaka hand.

Första tjej... Wow! Marcus Gunnarsens första tjej var jag.

"Jag kan ta den där madrassen du, så kan du ringa Marcus. Han är alltid glömsk." sa han och tog madrassen.

Jag log som ett tack och sprang iväg och satte mig under eken där Marcus och jag sovit. Jag hade inte fått Marcus nummer än så jag ringde honom på snapchat. Långa signaler löd men inget svar. Jag ringde flera gånger men vid tionde ringningen så gav jag upp.

"Skit i mig då" sa jag tyst för mig själv och sjönk ner som en klump på det fortfarande fuktiga gräset.

---

Jag hoppade in i bilen och stängde bildörren med en duns.

"Asså bara för att du inte fick japp behöver du inte vara sur." sa Edvin och flinade åt mig.

Jag orkade inte ens bry mig om honom och hans löjliga kommentarer längre, allt jag tänkte på var hur Marcus bara åkte iväg utan att säga hejdå.