CLOSER | M&M

Del 23

- Jag fick feeling, du fick feeling, vi fick feeling. vaknade jag av när Emma kom in i rummet och sjöng högt på hennes favoritlåt.

Jag kände hur Marcus vaknade också, jag låg fortfarande kvar på hans bröst, vi måste ha somnat.

- Emma, snälla. Vad är klockan? frågade Marcus och smekte mig på armen.

- Typ åtta kanske. sa hon och gick sedan ut ur rummet och stängde dörren.

Jag rullade in i Marcus famn och han kysste mig på pannan.

- Goodmorning sunshine. sa han med en ton av sarkasm.

Vi låg båda med våra kläder på, ovanpå täcket, likadant som vi legat igår kväll innan vi tydligen somnade.

- Vad vill du hitta på idag? frågade Marcus.

Jag tänkte efter.

- Vad finns det att göra i Trofors? frågade jag sedan.

Marcus skrattade.

- Inte så mycket ärligt talat, leta Pokémon och spela fotboll, that's it. sa Marcus.

Jag fnissade till och la mig till rätta på hans bröst.

- Förlåt om det kanske inte är världens roligaste plats. sa han besviket.

- Vart jag än är, hur det än ser ut, hur tråkigt ställe det än är så kommer jag vara världens lyckligaste tjej så länge jag är med dig. sa jag.

Förmodligen det mest cheesy jag någonsin sagt, men det var ju sanningen, han betydde så mycket för mig. Så konstigt ändå hur jag kunde ha så starka känslor för honom trots att vi inte känt varandra så länge.

- Det enda som bekymrar mig är att jag bara har två dagar kvar här. sa jag.

- Men då ska vi resa oss upp och göra the best of it. sa Marcus och drog mig upp ur sängen.

Han omfamnade mig och kysste mig innan vi gick ner för att äta frukost.

På matbordet låg en lapp där det stod:
"Vi drar till landet över natten, ni och Martinus får sova själva. Emma sa att ni var vakna men vi vill inte störa. Ha det så bra, puss / mamma & pappa"

- Martinus, varför drar de till landet utan att säga något innan? skrek Marcus för att få Martinus att höra där han förmodligen satt uppe i hans rum.

- Chilla, skrik inte så jävla högt. sa Martinus och skrattade och kom runt bakom hörnet.

- Godmorgon. sa Martinus riktat mot mig.

- Godmorgon. sa jag och log.

- De sa ju det igår i bilen påväg hem. sa Martinus sedan till Marcus.

- Jaha. Det måste jag ha missat. sa Marcus och la tillbaka lappen på bordet.

Marcus drog igenom det ruffsiga håret och gick mot kylskåpet och började ta fram yoghurt och annan mat till frukosten.

- Varför har ni redan på er kläder? Ska ni ut någonstans eller? frågade Martinus och satte sig ner på en av stolarna vid matbordet.

- Vi somnade såhär. sa jag och skrattade och satte mig på en stol mittemot honom.

Martinus skrattade.

- Nemen se där, så trött som man kan vara. Var det fekke igår eller? sa Martinus sarkastiskt och skrattade.

- Fekke. skrek Marcus ut där han stod vid köksbänkarna och fixade frukost.

- Va? sa Martinus.

- Fest. Vi fixar en fest till ikväll, nu när mamma, pappa & Emma inte är hemma. sa Marcus.

- Vad menar du för fest? frågade Martinus.

- En sådan där typisk tonårsfest, sådan som man ser på tv, där allt går galet till. sa Marcus och log.

- Marcus, jag vet inte vad mamma och pappa kommer tycka om detta. sa Martinus.

- Men de kommer inte få veta det. Vi har också två anledningar till att ha en fest, jag är frisk och vi måste göra något stort och roligt innan Louise åker hem.

- Jag vet inte... sa Martinus.

- Kom igen. sa Marcus och tittade nu på mig.

Jag som suttit tyst under hela konversationen sa sedan:

- Det låter som en bra idé.

Martinus gav mig en sarkastisk men allvarlig blick. Jag gav honom en tumme upp och fnissade till.

- Vilka ska vi bjuda? frågade Martinus.

- Kör in alla 02or i Trofors, de sköna iallafall. sa Marcus och serverade frukosten på en stor vit bricka.

På brickan stod två skålar med yoghurt och müsli, två glas oboy och två skålar med jordgubbar.

- Åh, vad gott. Tack älskling. sa jag och pussade Marcus på kinden.

- Du bjuder Marcus. sa Martinus och gick till soffan och satte på teven.

- Det fixar jag och Louise. sa Marcus och blinkade sådär sexigt som han alltid gör med ena ögat.

---

Nemen, fest hos Gunnarsens ;)
Vem skulle inte vilja komma på en sådan?