CLOSER | M&M

Del 2 - Första mötet

Mycket riktigt, där stod han, två meter framför mig, Marcus Gunnarsen. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, det var så overkligt att se honom i verkligheten. Efter att ha följt allt han & hans tvillingbror Martinus gjort i mer än ett år och bara sett de på en skärm så kunde jag inte tro att detta var sant. Jag hann inte tänka så långt innan jag sprang rakt in i hans famn.

"Åhh, Hej, är det bra med dig?" Sa han medan jag höll om honom hårt.

Jag ville verkligen inte gråta, ville inte verka som ett stort fan, jag ville ta det lugnt och bara kunna vara en vanlig tjej som träffade en vanlig kille. Men det gick inte att hålla inne mina känslor, så mycket som han betydde för mig. Är det inte konstigt ändå, hur mycket någon kan betyda för en som man inte ens känner?
Jag släppte tillslut taget om Marcus & torkade en tår. Jag kollade in i hans bruna ögon som på något konstigt sätt förtrollade mig in i en helt annan värld. Jag stod som stum för några sekunder tills Marcus plötsligt började knäppa fingrarna framför mina ögon.

"Are you alive?" Frågade han och fnissade till.

"Si.. Eh.. Yes.. Ehm.. Wi... No.. Ehm.. Ja, I'm.. Nej... Jag lever." Stammade jag ut.

Marcus skrattade till.

"Haha, du kan prata många språk hör jag." Sa han.

"Nej, asså jag bara.. Jag vet inte... Asså..." Fick jag fram innan han avbröt mig.

"Det är lugnt, jag gillar smarta tjejer" sa han och blinkade med ena ögat.

Sedan vände han sig om för att ta bild med fyra gråtande tjejer som sedan sprang skrikandes iväg.
Marcus vände sig om till mig igen där jag stod som förstenad.

"Förlåt mig." Sa han och log.

"Det är lugnt, jag tog inte illa upp." Svarade jag.

"Vad heter du?" Frågade han.

"Louise"

"Hej Louise" sa han och sträckte fram handen.

Jag tog hans hand och vi skakade hand medan vi skrattade smått.

"Hej Marcus" sa jag och log och vi släppte varandras händer.