CLOSER | M&M

Del 10

Vi smög oss sedan ut från städskrubben. Marcus tog min hand och vi gick mot utgången. Jag öppnade dörren och andades in den friska luften. Luften i städskrubben hade varit ganska kvav så det var skönt att komma ut i naturen. Vi hörde hur hög musik spelades inifrån lokalen, bröllopsfesten hade börjat. Vi båda tittade på varandra och gav blicken som fick båda att förstå att ingen av oss var speciellt sugna på att gå tillbaka. Istället började vi gå mot motsatt håll från kyrkan, mot vattnet. Med mina för små skor i ena handen och Marcus i min andra. Solen hade börjat gå ner så himmelen var helt rosa. Solnedgångar var något av det bästa jag visste.

Vattnet speglade sig med himmelen så allt runt om oss blev rosa och orange. Vi gick och satte oss på en brygga där vi kunde se ut över vattnet. Jag kunde höra vattnet klunka och bryggan gungade med så det kändes som att vi var på en båt. Jag blundade och la mig ner på bryggan. Marcus la sig bredvid mig och tog min hand igen. Där låg vi ett bra tag, han och jag, och bara var.

När vi sedan reste oss upp igen så var det helt kolsvart ute. Klockan var förmodligen inte jättemycket men eftersom att det var september så blev det mörkt så himla fort. Vi bestämde oss därför att dra oss tillbaka till stugorna då vi tänkte att våra föräldrar kanske börjat bli oroliga.

"Louise.." sa Marcus efter ett tag av skämtande och flummiga diskussioner.

"Ja, Marcus." svarade jag och log mot honom.

"Jag måste bara göra saker klart & berätta för dig hur jag känner." sa Marcus och tittade ner i marken.

Det var tyst ett tag och jag började få en obehaglig känsla i kroppen, det kändes som om att han skulle släppa bomben, att han verkligen inte ljög om hans tjej och att han inte alls tyckte om mig.

"Jag är kär i dig. Extremt jävla kär i dig, Louise. Och du är den enda jag kan tänka mig spendera mitt liv med, den enda jag vill ha är du. Om du inte känner samma så förstår jag men jag behöver bara säga det och om du inte känner samma så tror inte jag att jag klarar av att bara vara din vän. För varje gång jag ser på dig så blir jag helt till mig och vet inte vad jag ska ta mig till...." sa han i hastigt tempo tills jag avbröt honom med att jag tryckte honom tätt intill mig och kysste honom.

"Jag är kär i dig, Marcus och jag vill inget hellre än att vara din." tog jag en paus i kyssen och sa.

Vi var så söta, jag och Marcus, så romantiska. Bland alla mygg stod vi och kysstes på en grusväg. Plötsligt avbröts vi av ett starkt ljus som blixtrade till. Vi båda kollade upp mot där ljuset kommit ifrån och såg en paparazzi som satt inne i skogen och tydligen hade tagit en bild på mig och Marcus som kysstes.

"En paparazzi??" sa jag och tittade förvirrat på Marcus som såg lika vilsen ut som jag.

"Tydligen. Jag har aldrig varit med om något sådant här förut, jag har aldrig blivit jagad av en paparazzi." sa Marcus.

"Kom" sa jag och vi började springa upp mot stugorna.

Vi såg inga fler blixtrar efter det så vi antog att paparazzin hade fått den bilden han ville ha, Marcus Gunnarsen som kysser en okänd tjej. Jag kunde se rubrikerna framför mig.

När vi sprungit upp till kyrkan så var vi tvungna att stanna upp, båda andades hastigt.

"Dagens träning, check" sa Marcus andfådd.

Jag kunde inte mer än att ge en tumme upp.

"Så.. Ska du sova nu eller?" frågade Marcus sedan efter ett tag.

"Jag vet inte. Vad ska du göra?" svarade jag.

"Jag vill bara vara med dig, det är det enda jag vill." sa Marcus och log.

Jag log tillbaka och blev lite generad.