Del 12

814 25 12
                                    

Jag vaknade upp morgonen efter, tätt intill Marcus som höll om mig. Jag kom inte ihåg det sista jag sa till honom igår kväll eller när vi somnade men jag visste att jag legat såhär sen vi somnade. Jag ville inte resa mig upp, jag ville bara ligga kvar i hans famn för där kände jag mig trygg.

Jag somnade om och när jag vaknade låg inte Marcus bredvid mig längre, hans madrass var kvar men inte han. Jag satte mig upp och gäspade. Jag tittade mig runt och plötsligt såg jag Marcus komma gående från kyrkan med en bricka i händerna. Han kom närmre och jag tittade på brickan av nyfikenhet att få veta vad som låg på. Det var ett fat med amerikanska pannkakor, chokladdoppade jordgubbar i en skål, två glas med någon juice, massor av olika tropiska frukter & min allra favorit, croissanter.

"Frukost på en madrass i naturen en septembermorgon är väl aldrig fel?" sa han och satte försiktigt ned brickan på hälften av min madrass och hälften av hans.

"Marcus!" var det enda jag fick fram innan jag böjde mig fram och kysste honom på munnen.

"Jag hoppas du gillar något av det här iallafall." sa han och stoppade en chokladdoppad jordgubbe i munnen.

"Såklart! Croissanter är det bästa jag vet, och jag älskar jordgubbar & allt här." sa jag och började äta lite frukt.

Vi åt frukost ett långt tag och pratade om konstiga saker som dock passade in i bådas humor, standard för oss.
Efter frukosten så låg vi båda verkligen i matkoma.

"Det där var extremt gott" sa jag.

"Ja, men fyfan vad mätt jag är." sa Marcus och skrattade till.

"Vet du när alla ska åka hem idag?" frågade jag sedan.

"Runt 16.00 tror jag de sa att skjutsen skulle komma. Så vi har ju tre timmar på oss att hitta på något." svarade Marcus och vände sig om mot mig.

Vi låg och tittade på varandra ett tag men avbröts sedan då vi började skratta över egentligen hur konstiga vi var.

"Kom." sa Marcus och ställde sig upp och sträckte fram handen.

Jag tog hans hand och han förde mig bort mot kyrkan och grusvägen där vi hade gått ner till havet igår.

"Ser du den där cykeln där?" sa han sedan och pekade bort mot en rosa cykel som stod parkerad mot ett staket.

"Ja, hurså?"

Han svarade inte utan började springa med mig i handen mot cykeln. Han tog cykeln och pekade på pakethållaren, han ville att jag skulle hoppa upp på den.

"Marcus, det är inte våran cykel! Vi kan inte bara ta den." sa jag bestämt.

"Vi ska inte ta.. bara låna!" sa han och log.

Jag kollade på honom med en bestämd blick.

"Kom igen, sötnöt, det är bara en snabbis." sa han och gav mig den där söta hundblicken.

Jag tvekade men hoppade sedan upp på pakethållaren och vi drog iväg ner mot vattnet. Jag kände mig så fri där jag satt på den rosa pakethållaren och mitt blonda hår som drog i vinden. Jag sträckte upp händerna i luften och skrek "wohooo". Jag var nära på att tappa balansen och ramla av pakethållaren med mina händer lösa så jag höll mig tätt intill Marcus den sista biten.

När vi var nere vid vattnet så parkerade vi cykeln vid en klippa och började gå mot bryggan där vi suttit igår. Vattnet klunkade lika härligt mot bryggan än idag och känslan var magisk. Jag älskade att vara i naturen, speciellt när jag var med Marcus.

När vi kommit fram till bryggan så tog Marcus av sig tröjan. Jag försökte låta bli att kolla, men det gick ju såklart inte, han hade en mycket vältränad kropp.

"Hallå?" sa han och började ta av skärpet på byxorna.

"Oh.. förlåt.." sa jag och vände mig om, den första stela stunden med Marcus blev nu.

Marcus började skratta så jag kollade tillbaka.

"Nej, asså jag menar ska inte du också bada?" sa han.

"Men.. jag har inga badkläder." sa jag.

"Inte jag heller, men det gör väl inget."

"Du trodde, Marcus. Jag kommer inte bada näck med dig."

"Än..." sa han och log flörtigt.

Jag himlade med ögonen, lite på skämt. När han hade tagit av sig byxorna och bara stod där i hans svarta Calvin Klein kalsonger så tog jag chansen och puttade i honom i vattnet. Jag skrattade så mycket, han såg så rolig ut när han ramlade i.
När Marcus kom upp från vattnet så sa han:

"Men vafan Louise. Nu får du också komma i."

Jag tog av mig min klänning som jag hade haft på bröllopet och även sovit i. Det var faktiskt skönt att få av sig den, den hade trotsallt suttit på i snart ett dygn. Jag hoppade i och försökte skvätte lite extra på Marcus. Vattnet var kallt men det var inget som jag brydde mig om, hade aldrig riktigt varit en badkruka.
När jag kom upp till vattenytan så tryckte han sig nära mig och kysste mig. Sedan förstörde jag stämningen och skvätte lite vatten på honom, jag skrattade och han skvätte tillbaka. Plötsligt hade vi något sorts vattenkrig, så barnsliga som vi var, men båda vi skrattade som aldrig förr så det kändes okej ändå.

Efter ett tag av badande så gick vi upp. Det var inte så värst varmt i luften och ingen av oss hade handduk så vi började frysa. Marcus såg att jag satt och skakade så han satte sig närmare mig och höll om mig, det gjorde mig varmare. Han pussade mig lätt på kinden.

"Jag älskar dig." viskade han i mitt öra.

CLOSER | M&M Where stories live. Discover now