CLOSER | M&M

Del 25

- Louise? sa hon i chock.

Vi båda satt tysta och bara stirrade ut varandra. Jag visste inte hur jag skulle börja.

- Vad gör du här? frågade jag sedan.

- OHMYGOD... sa hon sedan och tog sin hand på pannan.

Jag stod tyst och väntade på ett riktigt svar. Hon tittade ner i det kalla kakelgolvet.

- Lång historia, ärligt talat. sa hon och tittade fortfarande ner, som om att hon skämdes.

- Jag har tid. sa jag och kände mig smått jobbig.

- Men, måste vi ta det här nu, Louise? sa hon sedan smått irriterat och lutade sig över toan igen för att spy lite mer.

Jag tittade bort, klarade inte av att se folk spy. När hon sedan vände sig om igen så torkade hon sig runt munnen.
Anna satte sig ner påriktigt efter att ha suttit på huk hela tiden. Hon lutade sig mot väggen med en suck.

Vi var tysta ett långt tag. Vi båda satt lutade mot väggen och stirrade in i väggen framför oss.

- Jag blev så arg så jag började stalka deras vänner ännu mer än innan och en kille började jag snacka med. Jag såg det som en chans att få kontakt med killarna, men ärligt talat så har jag börjat gilla honom påriktigt nu. Han heter Fred. sa Anna sedan och det kändes som de gamla tiderna då vi pratade i timmar om alla våra hemligheter.

Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag kände mig inte arg på henne längre, men jag hade typ inget att besvara.

- Vad.... trevligt. sa jag sedan och log.

Anna nickade och tittade ner i golvet och började sedan skrapa bort det svarta nagellacket från hennes korta naglar, något som Anna alltid gjorde.

- Ska vi förlåta varandra? Jag känner mig inte så arg längre iallafall. sa jag.

Hon var tyst.

- Eller jag förstår ju om du kanske är arg och inte riktigt kan förlåta mig än. fortsatte jag när jag inte fick något svar.

- Jag förlåter dig, Louise. sa hon och tittade på mig och log.

Jag log tillbaka.

- Jag saknar min bästa vän. fortsatte hon och jag såg hur hennes ögon blev allt glansigare och fylldes av små tårar som rann nedför hennes kind.

- Jag saknar dig också, Anna! sa jag och kramade om henne.

Hon var definitivt full och hade alldeles för mycket känslor just nu så hon grät ut allt vad hon kunde mot min axel medan hon omfamnade mig.

Vi hade suttit inne på toan ett tag och bara snackat, pratat gamla minnen och skrattat mycket. Vi redde ut vårt bråk och kom sedan fram till hur töntigt vi hade betett oss. Plötsligt började någon att rycka i handtaget till toadörren och knackade med hårda slag på. Vi reste oss upp och gick ut från toan och bytte av med en kille som skulle in och spy, jag hade aldrig varit med om något såhär extremt med att folk spydde hela tiden.

Musiken spelades fortfarande på högsta volym och det blev svårare att höra vad vi sa till varandra.

- Vill du träffa Fred? skrek Anna i hopp om att jag skulle höra.

- Visst. skrek jag tillbaka och hon tog med mig till soffan där ett gäng killar som jag aldrig sett satt och minglade.

Ett par satt även och hånglade i hörnet av soffan. Mina ögon fastnade på en kille med brunt hår och bruna ögon. Jag kunde tänka mig att det var Fred, Anna hade alltid varit väldigt mycket för killar med mörkt utseende.
Jag tittade på Anna som kollade sig förvirrat runt.

- Jag ser honom inte. sa hon sedan till mig.

Hon tittade runt ännu lite mer och plötsligt stannade blicken upp. Jag försökte att se vart hennes blick hade stannat och jag den såg ut att ligga på det vilt hånglande paret som satt i soffan.

Plötsligt blev det fart på Anna och hon vände sig om och gick mot ytterdörren.

- Anna? ropade jag efter henne.

---

Kort kapitel :(

Nu har Louise sin bästis tillbaka som tydligen åkt hela vägen från Stockholm till Trofors för en kille, likaså som Louise. Sådan kompis, sådan vän..... (haha va???)

Rösta o kommentera gärna loviieesss<333