Allt förnedrades

Kapitel 2 saningen

-GRATTIS! Skrek någon i mitt öra och jag for upp ur min säng på bara några sekunder. 

Jag vände mig om och såg hur mamma, pappa och minna bröder står och gapskrattar åt mig. Bra start på dagen tänkte jag för mig själv. Jag satte mig ner på sängen och tittar på dom alla. Dom ser så roliga ut när dom skrattar. Till och med har David lagt sig på golvet. Och mamma står lutad mot vägen. Efter några minuter hade dom skaratta klart och mamma kom fram till mig och gav mig en stor kram.

-Grattis gumman på födelsedagen! Viskade mamma och gick ur kramen.

Hon räckte mig ett litet paket som var blåt med ett rött snöre knutit runt om. Jag rog för siktigt i snöret och rosetten åkte upp. Jag drog av snöret. Och sen tog jag av pappret. Nu höll jag i en liten ask. Jag öppnade asken sakta och försiktigt. I asken låg det en liten nyckel. 

-presenten står där ute! Sa pappa och pekade mot fönstret. 

Jag kasta mig upp ur sängen sprang förbi alla i min familj. Jag kutade ner för trappan och fram till hallen. Jag satte min lilla hand på handtaget och sprang ut med bara min pyjamas och minna bara fötter. Och där står den min egna bil. Så OMG den är så fin. (Den på bilden) 

-OMG! Skrek jag.

Mamma och pappa som redan hade kommit ut var tvungen att hålla för örona så högt jag skrek. Jag såg tillochmed hur fåglarna som satt i träden flög i väg. 

-LUGNA DIG DU KAN VÄKA HELA BYN! Skrek pappa tillbaka med sin mörka starka röst. 

Jag såg hur människor kom springandes ute på gatan och inne från skogen. Det var säkert flera hundra som stod och stirrade på mig med skräckslagna blickar. Jag såg hur pappa gav mig en arg och sträng blick. Medans mamma stor där och bara log. Jag såg hur hon försökte holla sig till skratt med det gick inte. Nu sprak mamma och gap skrattar och alla tittar på henne med förvånade blickar. När mamma märkte att alla stirrade på henne så slutade hon skratta. 

-NI ALLA KAN GÅ HEM! DET VAR BARA MIN DOTTER SOM BLEV GLAD FÖR SIN BIL! Skrek pappa och alla vände sig om och gick tillbaka.

-Sally vi behöver prata med dig! Sa mamma. 

Jag gick fram till dom och visade med sinna händer att vi skulle gå in. Så jag spran på tårna in. Minna fötter var kalla. Men jag hade inte märkt det innan. För jag var alldeles för glad och uppspelt över att jag hade fått en bil! En bil! Mamma och pappa kom stracks efter mig. Dom tog av sinna skor och vi gick tillsammans in i vardags rummet och satte oss i sofforna där redan minna bröder satt.

-så vad ville ni mig? Frågade jag.

-eh... Vi vet inte hur vi ska säga dett! Sa mamma 

-säg det bara! Sa jag med ett lende på läpparna.

-eh... Du är en varulv! Eller jag menar den mäktigaste varulven.... Sa pappa