Allt förnedrades

Kapitel 20

(Oskar och Oscar på bilden)

Sallys perspektiv

Vi började gå mot mamma och Sams mamma. Vilken idiot till beta! Fräste Sandra. Jag blockade henne. Jag undrar om jag ska berätta om den dagen jag skadade mig. Sanningen är att jag trillade inte. En från Sams flock attackerade mig med en kniv och jag kunde inte försvara mig. För dom var inte bara en utan dom var två. Anledningen för jag inte har berättat är för att dom är Sams vänner. Jag vill inte att han ska utvisa dom från flocken. Dom är bästa vänner. Sam behöver dom. Men jag måste prata med dom och jag måste få reda på varför dom gjorde det. Varför dom skadade mig.

-är det bra med dig gumman? Frågade mamma och gav mig en orolig blick.

-ja det är det väll! Vart är Oscar och Oskar? Frågade jag och tittade över folkmassan.

-varför vill du träffa dom? Frågade pappa när han har satt sig till rätta bredvid mamma.

Det var dom som gjorde detta! Länkade jag till pappa madans jag pekade på min mage.

Han satt helt förstelnad och stirrade på mig. Mamma, Sam och Sams föräldrar tittar undrandes på oss.

-OSKAR OCH OSCAR LOVESSON KOM HITT NU!! Fräste pappa över hela salen.

Salen blev tyst och jag hörde hur två stolar skrapades mot golvet. Jag tittade upp mot dom båda. Fan fan fan det är dom vafan sa jag göra? paniken i mig stiger. Dom kommer närmre och närmre oss. Deras blickar är fulla med skräck men även sorg. Varför sa jag det? Dom är säkert jätte snälla.. Vad har jag gjort? Dom kommer hata mig i hela deras liv. Fan! Fan! Fan!... Vilken stor jävla idiot jag är. Hur kunde jag göra så? Sam kommer vara helt förstörd. Att veta att sinna bästa vänner har gjort detta! Ett ärr för hela livet på sin mate kan inte vara en bra känsla.

-ja alfa! Vad ville du? Frågade Oskar med skräck i blicken.

Nu undrar ni säkert varför han kallar min pappa för alfa. Jo det är för att alla gamla som har varit alfa kallas för alfa även den gamla lunan i flocken kallas luna. Samma med betan osv. Man har fortfarande respekt för dom. Även om dom är dom förra.

-hur kunde ni? Frågade mamma tyst. Det kom ut som en viskning.

-vi hade inget val... sa Oscar med sorg i rösten.

-vad är det ni har gjort? Frågade Sam

-det är bäst att du inte vet!.. Sa Stefan

-men snälla pappa dom är minna bästa vänner! Sa Sam med en gnällig röst.

Jag vill säga till han vad som har hänt men det är bäst att han inte vet. Det är bäst för han. Sorgen eller ilskan eller choken kommer aldrig att gå ut ur hans kropp. Han kommer alltid att veta att det var dom som skadade mig. Att det var dom som gjorde att jag svimmande. Att det var dom som skapade rädsla och sorg i Sam. Det är bäst för han att inte veta detta.