Allt förnedrades

Kapitel 18

( Kalle på bilden)

SALLYS PERSKETIV:

-Va åtta stycken?! Skrek dom i mun på varandra.

-ja se inte så förvånade ut?! Fräste Jag

-nänä! Sa dom i mun på varandra

-så vem har ni röstat på som alfa då? Frågade Sam

-Sally! Sorry manen! Sa Kalle

-Sally! Sorry! Sa dom andra i kör

-ni skämtar? Sa jag med en låg och förvånad röst.

-nix sorry! Sa Kalle han log och dom andra började gapskratta.

-vart är Milla och Kevin då? Frågade jag

-röstar! Det var en himla jävla lång kö! Sa Markus och små skrattade

-men sa du inte att man inte kunde rösta längre? Fräste jag åt Sam

-ville inte att du skulle röra dig! Så jag ljög kan man väll säga. Men röstningen kommer vara klar nu iallafall och det ljuger jag inte om! Sa Sam

-idiot! Mumlade jag

-vad sa du?! Skrek Sam med sin alfa röst.

-Inget! Sa jag

-det lät inte som inget! Men låt gå!.. Sa Sam

Dörren till rummet smälldes upp, och in kom Milla. Hennes blick gled över oss. Och när hon fick syn på mig fick hon ett leende på läpparna och sprang fram till mig. Hon omfamnade mig i en stor kram. Hon hållde om mig så hårt så jag var tvungen att säga:

-släpp... lite..du kv..även mi..g!

-släpp henne nu! Fräste Sam med sin alfa röst. Medans han snabbt ställde sig upp och gick fram till mig och Milla. Han tog tag i Millas axel och ryckte Milla ifrån mig. Och vände blicken mot mig.

-gick det bra skadade du dig?! Frågade Sam. Man kunde höra oron i hanns röst.

-ta det lugnt jag mår bra!.. sa jag

Sam släppte blicken ifrån mig och blicken fastnade på Milla.

-om du skadar henne en gång till så ligger du resligt till! Fräste Sam.

Han närmade sig Milla. Jag tittade ner på Sams händer. Långa vassa naglar har vuxit fram på Sams händer. Hans blodådror var kolsvarta och det betyder att han kommer snart skifta. Om han inte kommer att lugnar sig nu. Så kommer Milla vara död om en minut.

-ta det lugnt mannen! Sa Kalle

-du måste ta det lugnt andas djupt! Du måste lugna ner dig! Halv röt Markus

Sam närmade sig Milla, så nära om han tar ett steg till så nuddar han Milla. Han höjde handen och knöt näven till en boll. Han skulle precis svinga ett slag innan jag reste mig upp. Jag kände hur min mage kniper. Det känns som någon sticker flera miljoner knivar i min mage. Jag sprang haltade fram till Sam och tog hans hand och drog ner den från luften. Jag kände hur stötar far igenom min kropp. Allt är så behagligt. Sam vände sig om och tittade på mig rätt in i minna ögon. Hans blodådror är inte svarta längre. Hans ögon är lila och inte svarta.

-du skulle ju inte röra dig! Sa Sam med samma oro i rösten som innan.

-men kom igen jag måste ju rädda dig för att göra något som du kommer att ångra sen! Sa jag. Kan vi åka hem till mig! Jag lovade ju David.

-men du har ju skiftat! Så vi stannar här så du inte skadas ännu mer! Gnällde Sam

-å har du skiftat! Vilken färg har du på din päls!? Frågade Sally

-och det är du tänker på nu? Sa jag och började skratta

-ja! Skrek Sally

-du får se sen jag ska ju vissa David och dom så du får se! Sa jag och vände blicken mot Sally.

-men Kalle har ju fått sätt den och inte jag! Gnällde Sally och satte armarna i kårs.

-nä det har han inte! Bara Sam har sätt! Och du ska vara tyst om vilken färg jag har på pälsen ok?! Sa jag

-ok! Sa Sam

-fan! Mumlade dom andra i mun på varandra.