Allt förnedrades

Kapitel 24

SAMS PERSKETIV:

DOM SKA FAN DÖ!! DOM SKA DÖ PÅ ETT SMÄRSTAMT SÄTT, PLÅGAS TILL DÖDS!  DOM FÅ FAN INTE LEVA LÄNGRE! HUR FAN KUNDE DOM GÖRA SÅ MOT OSS?! Fräste Sammy mera hat bablade han på. Men jag var i ren chock. Jag kan inte fatta det! Hur kunde dom göra så mot oss! Vi var ju bästa vänner?! Eller var vi inte det? Tänkte jag. 

-hallå Sam, Sally?! Sa Milla och Kevin och viftade med armarna vilt över allt. För att vi ska komma ut hur tankevärlden och in i riktiga värden tror jag att dom menade. 

-ee.. va?! Frågade jag och ryktes bort från mina tankar. 

Milla tittade förskrekt mot mig. Jag kollade konstigt mot Milla och hennes ögon öppnades mer och mer efter varge sekund. Jag vände blicken mot Sally. Hon satt helt still, hennes hjärta pumpade inte blod. Allt i henne står helt stilla. Paniken växer inom mig, jag skakade Sallys axlar gav henne några mjuka käftsmällar men ingen reaktion. Tårarna rinner ner för både minna kinder och Millas kinder i stora floder. 

Kevin hade gått för att ringa efter varulvsjukhuset. Jag försöker få kontakt med hennes vargar men jag får ingen kontakt. Det är som om dom har gått upp i rök helt plötsligt. Syrener började tjuta och en bil stannade utanför huset och in stormar folk dom lägger Sally på en bår och bär ut henne. 

Jag springer efter dom och kastar på mig skor och hoppar in i min bil och kör allt vad bilen kan mot varulvhuset. Väl när jag kom fram var dom redan där och springer in mot dörrarna samtidigt fyra män bär in henne i sjukhuset. Jag följer efter dom tills jag stoppas av Julius min beta som drar mig ut mot sjukhuset. Jag kämpar för att ta mig fram till Sally men fler och fler hjälper Julius att få mig ut från sjukhuset. Vissa får slag och sparkar men dom bryr sig inte. Dom har vant sig att folk kan bete sig så här det har typ blivit deras jobb. Väl när vi kommer ut ur sjukhuset så är det helt kaus utanför. 

Många bara står där i ren chock mot sjukhuset  och vissa springer runt med skräkslagna och oroliga blickar. Allt stannar och allt tystnar så fort dom får syn på mig och Julius och dom andra som hjälpte till att dra mig ut från sjukhuset, gav dom oss oroliga och sårade blickar. Julius leder mig bort från klungan med  människor och mot hans bil. Han öppnar pasagerarsätet och prässar mig in i bilen. 

När jag väl satt i bilen smällde han igen dörren och hoppade in i förarsätet och körde i väg. Han stannade utanför en butik. Inte en vanlig butik utan en blombutik vi gick in. Där inne möttes vi av nästan en helt tom blombutik bara några få blommor kvar. Jag tittade undrande på Julius och han tittade undrande på mig. Vi gick fram till hon som stod i kassan och jag frågade: 

-är det någon speciell dag för alla blommor är slut?

 Hon hade svart hår med några få gråa slingor. Lite rynkor här och där. 

-Nä men många skulle köpa blommor till någon Sally. Hon värkar känd. Butiken hade ju nyss köpt in nya blommor men dom tog slut ganska fort. Men alla dom som var här var kanska bästemda att jag skulle lägga undan dom finnaste blommorna till dig. Och om du undrar hur jag vet att dom menade du så var det för att dom vissade en bild å dig. Sa hon och log vänligt mot och och jag log mitt sårsliga lende tillbaka. 

Hon gick in bakom dörren och kom tillbaka med ett par rosa fina rosor. Sally hade älskat dom. Jag log mot henne och tittade nöjt på blommorna. 

-blev dom bra? Frågade hon

-ja! Sa jag och nickade 

-hur mycket kostar dom? Frågade Julius.

-40kr! sa hon. Julius tog fram 40 kroner ur fickan och gav pengarna till henne. Hon slog in blommorna och gav dom till oss. Och vi körde tillbaka till sjukhuset. 

Väl inne i sjukhuset möttes vi av många läkare som gav mig kramar och grejer. Var fick som allt det ifrån? Jag var ju bara borta i en timme. Tänkte jag. Och varför gav dom inget till Sally! Fräste Sammy. 

Vi gick fram till rummet en läkare kom ut ur rummet:

-hej alfa och beta. Luna eller alfa vad man nu ska kalla det för ligger i koma. Vi vet inte när hon kommer att vakna eller om hon kommer att vakna. Men ni kan  gå in till henne. Men sen får ni lämna henne när vi säger det så vi kan operera henne. För det behövs. Ok? Frågade hon och hennes blick far mellan mig och Julius. 

-visst! Sa vi i mun på varandra. 

Jag öppnade dörren och gick in. Det första jag ser är blommor blommor mer blommor. Ballonger choklad och annat. Jag gick in och aktade blommorna och såg min finna Sally. Jag gick fram till henne och satte hennes blommor bredvid henne på nattduksbordet och tag hennes kalla hand i min och jag började gråta. 

Förlåt för dålig uppdatering och jag ska föröka ändra på det nu! Hoppas ni gillade detta kapitlet ha det bra👑👋