Allt förnedrades

Kapitel 3

Jag bröts ut i gap skratt. Alla satt och stirrade på mig med allvarlig blickar. 

-Det är inget skämt! Sa pappa med sin allvarliga röst och jag slutade skratta.

-Jag den mäktigaste varulven? Nä det kan inte var sant! Eller? Jag är ju så klen och liten! Och min lille bror som är 13 är för fan starkare en mig! Sa jag.

Och min storebror och min lillebror började gapskratta åt vad jag nyss sa.

-de har du rätt i syrran! Sa jack. Men det är för att du inte har förvandlats en. 

-SÅ NI HAR HÅLLT DETTA HÄMLIGT I HELA MITT LIV? Skrek jag på dom. I 16 FUCKING ÅR?

-ja men.. hann mamma säga innan jag avbröt henne.

-Era jävla idioter! Ni ska föreställa bra förebilder men så ljuger ni mig upp i ansiktet på mig! Skrek jag på dom. 

Jag känner ur tårarna brinner innanför mina ögonlock och jag springer up på mitt rum. När jag väl är uppe på mitt rum så låser jag dörren och kastar mig ner på sängen. Tårarna rinner och rinner. Sekunder blev till minuter, minuter blev till timmar. Och timmar blev till dagar. Och dagar blev till veckor. Och veckor blev till månader. Jag hade nu suttit på mitt rum snart i 3 månader jag hade inte gått ut för att äta utan min lille bror eller store bror kom med mat varge dag. Jag hade inte pratat med mamma eller pappa sen den dagen dom berätta allt. Och det gjorde inget. Jag vill aldrig mer prata med dom. Och om dom vill prata med mig så får dom fan gå upp hit för jag kommer inte gå ner till dom. 

Min bror Jack steg in i mitt rum och stängde dörren efter sig. Han gick fram till min säng kant och satte sig bredvid mig. Jag låg med huvudet i kudden. Hans trätte fram sin hand mot min rygg och rörde den fram och tillbaka. Jag blir alltid mycket lungnate när jack gör så. Han gör det möjligt för sig själv att prata med mig utan att jag skriker "gå ut" åt han. Han slutade röra hand upp och ner på min rygg. Och jag tittade upp på han. Jag hade inte sett nån av min familj på 3 månader. Minna bröder ställde bara maten på mitt skriv bord och sen när dom gick reste jag mig upp. Och samma när dom skulle lämna resterna osv. Jag la mig i sängen och dom hämtade sakerna och gick. Hans ögon var röda av tårar. Många tårar dan det från hans kinder också. Varför gråter han? 

-Varför gråter du? Frågade jag. Och satte mig upp i sängen och tittade på han. 

-alla gråter! Mamma, pappa, David! Precis alla. Sa han 

Jag satte minna armar runt han och kramade han. Han kramade mig tillbaka det var en behaglig kännsla. Att äntligen få krama min bror och att han kramar mig tillbaka. Men jag kommer aldrig att glömma att dom ljög för mig.

-varför? Frågade jag en gång till.

-för att vi har dåligt samvete! Sa han. Pappa kanske ska gå av som alfa för att han inte klarar det mer. Och mamma kommer kanske också gå av som luna.

-vad är det? Frågade jag

-ledar titlar! Pappa och mamma är typ som kung och drottning över vår flock.