Allt förnedrades

Kapitel 6

Dörren slogs upp och jag slutade skratta på en gång. Jag tittade upp från golvet och upp på den som stod i dörröppningen. Jag kunde se en siolet (stav) av en ganska lång muskulös människa. Jag tror att det är en man. I åldern  40-45 kanske. Mannen tog ett steg in i badrummet och satte sig på huk framför mig. Jag  kisade  lite till och såg att min pappa satt framför mig med röda ögon och blöta kinder. Fan varför måste alla gråta över mig. Jag är ju för fan bara ett barn. Eller tydligen en varulv. Men vem bryr sig om det. Minna ögon möts av pappas ledsna ögon. Han sträcker fram handen och lägger den på min kind. Jag kände hur ilskan kokade inom mig. Hur fan tänkte han? Han kan inte göra så. Med ett ryck ställde jag mig upp och gick ut ur badrummet och lämdna pappa där. Jag gick mot min vita dörr. Och tittade mig omkring i rummet innan jag öppnade dörren och sprang ner från trappan och ut ur huset. När jag var utanför huset känner jag många blickar på mig. Det gör nästan ont hur många blickar det är. Ilskan bara stiger och stiger inom mig.

Vad fan ska jag göra? Vart ska jag ens? Ska jag hem till minna vänner? Ska jag lämna min familj här? Varför måste detta hända just mig? Tänker jag medans tårarna bränner bakom minna ögon.   Några varma och starka händer greppade tag om minna axlar och vänder mig om. Jag tittar ner i marken. Jag vill inte möta hens blick. Men antagligen är det en kille men aja. En hand lämnade min axel och tog tag i min haka och vände mitt huvud uppåt. Jag mötte hans blick. Nä nä det kan inte vara sant! Va fan gör han här? Varför pirrar det i hela kroppen. Varför känns det som tusen nä miljoner blickstrar far igenom min kropp. 

-hej! Sa han. 

-hej! Sa jag. Och vad gör du här?

-får jag inte va här? Frågade han.

-haha jätte kul... Mutrade jag. 

-Ej vem är detta? Frågade Simon när han kom gåendes bakom mig. 

-kul att se dig igen Simon! Mutrade han fram.

-inte kul att se dig! Fräste Simon fram. 

Han tittade på mig och sen han. Så fort han tittade på han  blev blicken hårdare. Och när han tittade på mig blev den mjuk och medlidande blick.

-DU HAR FÖR FAN SKADAT HENNE TUNSEN GÅNGER OM INTE MER! Skrek Simon medans han pekade på mig. 

En av Simons andra vänner kom fram och ställde sig bredvid Simon och la en hand på hans axel. Om jag inte har helt fel så heter an nog Axel.  

-så vem är detta? Frågade Axel.

-han heter Emil! Mutrade Simon.

-och vad har han gjort för att göra dig så arg? Frågade Axel.

-skadat henne! Hon var nere i flera månader. Och om hon var nere så var Jack nere. Och om Jack är nere så är jag nere. Och så vidare. Fattar du! Han har förstört allt! Fräste Simon.

-Men det var ju inte mitt fel att jag slutade tycka om henne och typ misshandlade henne sen!.. Sa Emil

-vänta nu! Sa du nyss misshandla henne?! Skrek axel åt han. 

-ja han sa nyss misshandlat! Sa jag. Han har gjort det och jag vet inte varför han är här och jag vill inte han han här så han kan drå åt helvetet! Fräste jag.

-så du avisar mig? Frågade Emil med en ledsen och dyster röst.

-vänta va! Är han din mate? Fräste Simon.

-ja det är jag!... Sa Emil

-det var två år sedan du misshandlade henne! Två år sedan! Det betyder att du facking visste att hon var din mate! Och du plågade henne ändå! Fräste Simon 

-ja det visste jag... Men det är det jag ångrar. Jag skulle aldrig ha misshandlat henne. Sa  Emil 

-men det gjorde du ditt jävla as! Hur fan kan du göra så! Hon har för fan ärr efter dig! Ärr som aldrig kommer att försvinna! Hon var för fan nära på att dö tio gånger på grund av dig! Och du visste att hon var din mate! Man gör för fan inte så åt sin mate. Som tur det har inte Sally förvandlats en så hon har inte så många känndslor för dig en. Så det är lättare för hon att avisa dig! Fräste Simon.

-Ingen ska avisa mig aldrig! Jag vill inte bli skadad som då.. sa Emil med en låg och ledsen röst.

Jag gick där ifrån jag pallar inte höra på deras tjafs. Hur fan kunde han göra så mot mig. Jag har ärr över allt! Pågrund av han. Minnst hundra opritaioner på grund av han! Han har gjort så jävla mycket fel så jag pallar inte!

Jag gick in i mitt hus och upp på mitt rum och tog minna nycklar till min nya moped. Mamma och pappa hade gjort allt bara för att jag skulle glömma vad dom hade gjort. Men det kommer jag aldrig. Jag gick ut ur rummet och gick mot garage dörren. Jag öppnade den och gick fram till min moppe. (På bilden) Så jävla fin den var! Varför köpte dom denna till mig men aja. Jag hoppade upp på den och började köra hem till min kompis Milla. 

Ses snart Milla ! Tänkte jag i mitt huvud och körde iväg.