-SALLYS PESKETIV-
Jag kände att par armar runt mig och jag vände mig om. Och där stod Milla. En av minna andra bästa kompisar.
-stick aldrig ifrån mig igen! Ok? Sa Milla
-ja det är ok! Sa jag och började skratta.
Men jag tysndade genast när dörren smälldes upp och jag såg hur Sam. Stod där med knnal röda ögon och blöta kinder. Han tittade först på Isak sen på Milla och sen på mig. När han såg mig så sprang han fram till mig och gav mig en stor kram. Jag vet inte varför men när han kramade mig kände jag flera miljarder blickstrar inom mig. Det var mycket mycket fler blickstrar nu en var där Emil rörde mig.
-lämna mig aldrig mer! Viskar Sam i mitt öra.
-SAMS PERSKETIV-
EN VECKA TIDIGARE:
Det har gått tre månader sen jag såg Sally. Hon har inte varit hemma hos sig. Jag vet hon brukar vara i sin sommar stuga på sommrana men där brukar dom bara va i en mådnad. Men antagligen kommer hon hem idag och så ser jag henne i skolan i morgon. Jag och min inre varg är så glad över att vi ska få träffa henne i morgon. Men tänk om hon har skaffat sig en pojkvän! Tänkte jag. Då dödar vi han eller hotar han för han får inte vara nära henne. Tänkte minn inre varg Sammy. Men då kanske hon blir ledsen! Tänkte jag. Eller enu värre avisar oss! Tänkte jag. Ta det lungt det kommer hon aldrig att göra! Tänkte Sammy. Men tänk om han där dumma Emil har plågat henne igen! Tänkte jag. Men då dödar vi han! Du kan vara lungn inget kommmer att hända henne. Och vi kommer ju få se henne i mon igen! Sa Sammy med en glad röst. Ja det hoppas jag annars vet jag inte vad jag gör! Tänkte jag. Godnatt! Tänkte Sammy. Godnatt! Tänkte jag.
Jag somnade med en duns och vaknade med ett ryck. JaJaJa det är skola idag jippi. Tänkte jag för mig själv så inte Sammy skulle vakna. Varför längtar jag till skolan det gör jag ju aldrig. Jo juste jag ska få träffa Sally idag. Jag blev genast jätte glad och över hajpad. så jag for upp ur sängen och sprang in till min gadrob. Jag tog ett par ljus blåa janes med håll vid knäna och en vit t-shirt (stav) och ett par vita korta strumpor.
Jag sprang ner för trappan och satte på mig minna skor. Jag sprang ut ur huset och in i flock huset där alla dom andra satt. Jag gick och satte mig på min plats bredvid två av minna allra bästa vänner. Oskar och Oscar. Mitt imot mig satt min beta Julius och resten av krigarna satt här.
-oj vad du ser glad ut! Sa Oskar och började skratta lite.
-vi har inte sett dig så glad sen skolan slutade och lovet började! Sa Oscar.
-varför är du så glad? Frågade Oskar.
-skolan börjar förfan idag! Säger jag med ett lende på läpparna.
-men det är ju inte bra du har aldrig tyckt om skolan! Sa Oscar.
-jag vet! Sa jag.
-men det är ju självklart! Sa Julius. Du ska få träffa din mate! Det är väll därför du är så uppspelt? Eller har jag fel?
-nä du har inte fel! Sa jag
-å Sam ska träffa sin tjej! Sam ska träffa sin tjej! Sa Oskar och Oscar i kör.
-man bara håll käften! Sa jag.
Igentligen skulle jag ha bytet skola när jag var sexston för att börja på en skola där bara varulvar går. För att hitta sin mate. Men dagen jag fyllde sexton sista dagen innan sommarlovet så träffade jag Sally och jag insåg att hon var min mate. Hon är ett år yngre en mig så fin och så snäll så jag åkar inte. Hon är helt perfekt. Men problemet är att varulvar blir aldrig mate med en människa. Så antligen är hon en häxa eller så är hon en varulv som har fått en förtråldning så man inte förvandlats från man är sexton. Jag själv hoppas på att hon är en varulv. För det kan vara bra att ha i min flock. Och dess utom hänger hon med Milla och Isak och deras flock. Och om jag inte har helt fel så är Sallys mamma och pappa luna och alfa till wolf mon den näst största och starkaste flocken i värden. Så antagligen så är hon en varulv men vi får se. Undra så fall vad hon har för kraft. Jag själv kan själv se in i framtiden.

YOU ARE READING
Allt förnedrades
WerewolfJag bor i Stockholm med min familj som bestod av pappa,mamma, min store bror Jack, och min lille bror David. Jag har alltid undrat varför alla ger mig så konstiga blickar och är så artiga mot mig när jag åker till min sommarstuga lite utanför Lonio...