Kär i min halvbror 2

Kapitel 2

-Gabriella! Sa Rebecka och slog till mig på armen.
Jag vaknade med halvöppna ögon.
-Vakna ditt pucko! Skrattade hon.
-Jag vill inte.. suckade jag.
-Jo, vi måste till skolan! Joel och Cameron har kommit tillbaka till skolan igen.
- jaha..
Vi klädde på oss och vi hade jätte bråttom.
Jag hade på mig ett par vita jeans och en skjorta som satt lite tajt runt brösten. Jag kammade igenom mitt hår och lät det vara utsläppt som vanligt.
Vi gick ner till nedervåningen och gick vidare till hallen, vi satte på oss våra ytterkläder och våra skor. Det började bli lite kallare ute. Jag frös jättemycket igår när vi mötte killarna.
-Borde vi kanske ha på oss halsdukar? Sa Rebecka tveksamt.
-Äsch det behövs inte. Sa jag och ryckte på axlarna.
Vi gick ut och tog våra mopeder och körde till skolan.
Vi parkerade utanför skolan och låste mopederna. Sedan gick vi in i skolan.
En i 3an hade på musik så det dunkade på hela övervåningen. Jag gick uppför trapporna med Rebecka tätt bakom.
-Tjena tjejer! Sa en ny lärare som var ganska ung.
-Hej. Svarade vi.
-Kan vi prata ett litet tag? Sa han till mig.
Jag kollade på Rebecka och hon viftade med ögonbrynen. Jag slog till henne lätt på armen.
-Eller? Fortsatte han.
-Eh absolut.. tvekade jag.
Jag och den nya läraren gick ner från trapporna och gick in till ett rum som jag aldrig hade varit i förut.
-Mitt namn är Sture. Och är din svenska lärare.
-Okej? Sa jag.
-Jag trodde aldrig man skulle få en såhär vacker elev. Sa Sture och ställde sig tätt framför mig och kollade mig djupt in i ögonen.
-Haha va? Skrattade jag tveksamt.
-Jo du är jättevacker! Sa han.
-Okej tack.. sa jag.
-Låt mig få se din vackra kropp! Sa han och försökte ta av min jacka.
-Vad håller du på med? Sa jag högt.
-Gabriella, du är så vacker!
-Men dra för fan! Sa jag med en arg attityd.
Jag drog upp dörren och stängde dörren lika hårt som jag öppnade den.
Jag sprang uppför trapporna och satte mig ned vid Rebecka som satt med Cameron och Joel.
-Vad hände där nere egentligen? Sa Rebecka och knuffa till mig.
Jag svarade inte utan la ner mitt huvud i mina händer. Jag gjorde små snyftningar.
-Men Gud! Vad är det Gabriella! Sa Rebecka oroligt.
-Nej inget. Sa jag och drog bort tårarna.
Jag hur Sture gick förbi oss. Han kollade strängt på mig sedan låste han upp en sal. Vi skulle ha honom i svenska nu. Jag gick till mitt skåp och öppnade, jag tog ut min mapp.
Jag gick in i klassrummet och satte mig längst bak. Jag brukade ALLTID sitta längst fram, för jag ville ha större chans att svara på frågorna som läraren ställde. Men aldrig i livet att jag skulle sitta nära Sture och svara på hans äckliga frågor.
-Hej! Sa Sture med glatt humör.
-Men vart är Mr Smith för fan! Sa Kevin högt.
-Han ska inte ha er i svenska mer! Sa Sture.
-Och du ska ha oss nu eller? Frågade Rebecka.
-Ja, enda tills sommaren. Sa han med ett leende.
-Men iallafall idag ska ni få jobba två och två, ni ska läsa en bok tillsammans. Sa Sture.
-För varje kapitel ni har läst så ska ni svara på några frågor om kapitlet. Fortsatta han.
-Vi jobbar med dem vi sitter bredvid, okej? Sa Kevin.
-Absolut. Sa Sture och delade ut böcker till varje bord.
-Jag och Gabriella går och läser i ett rum, ses! Sa Rebecka och tog tag i min arm och drog iväg mig med henne.
-Vänta flickor! Skrek Sture efter oss. Vi stannade.
-Vad?
-Sätt er i korridoren så jag kan hålla koll på er.
Vi sprang nerför trappan och satte oss i korridoren där nere. Han sa aldrig vilken korridor.
-Alltså berätta vad han sa förut! Sa Rebecka frågande.
Jag berättade allt för henne.
-Herregud. Kom vi drar. Sa Rebecka.
Vi gick uppför trappan och hämtade våra jackor och Rebecka lämnade in våran bok till Sture igen.
-Hejdå, vi drar. Hoppas du brinner i helvetet. Skrek Rebecka till honom och slog honom på kinden.
-Vad i helvete gör du? Skrek han tillbaka.
-Hur i helvete behandlar du en elev? Skrek hon tillbaka.
-Du vet att jag kan säga till rektorn! Sa han med en arg ton.
-Du vet att jag kan säga till rektorn jag också! Sa Rebecka tillbaka.
-Ut med er för i helvete! Stick! Skrek han.
-Stick du med! Fortsatte hon.
-Men det var värst var du va jobbig då, säger du en sak till mig så går vi till rektorn och pratar om hur du beter dig mot läraren! Förstått?! Skrek Sture.
Rebecka knuffade till honom och tog min hand och vi gick ut ifrån skolan.
-Han kan inte tro att han äger allt och alla här..
-Sant.. Sa jag.
-Kom vi drar till Joel där borta. Sa hon.
Vi gick till Joel som stod och rökte.
-Tjenare. Sa Joel.
-Hej. Sa Rebecka som fortfarande var lite sur.
-Vad är det med dig då? Skrattade Joel.
-Sture är en jävla idiot. Suckade hon.
-Kom du på det nu? Sa Joel.
-Typ.
-Prova? Frågade Joel och sträckte fram en cigarett till Rebecka.
-Visst. Sa Rebecka och sög in röken. Hon hostade men fortsatte ändå.
Jag suckade.
Vi kunde se Cameron gå längre bort. Han var påväg mot vårt håll.
-Tjena! Ropade Joel.
-Tja. Ropade Cameron tillbaka.
Åh jag saknar verkligen honom. Det gör så ont att veta att han inte är min, jag saknar hans kyssar, hans kramar, allt kul vi har gjort tillsammans. Han var så annorlunda. Han var ny i klassen minns jag, jag blev stört kär i honom. Och han gillade mig också. Det var han som tog min oskuld också.. Jag hatar verkligen att jag har fortfarande känslor för honom. Det har gått ett år. Men jag kan fortfarande inte fatta hur mycket han betydde för mig. Mitt liv rasade när han lämnade mig. Efter han lämnade mig har han blivit helt annorlunda. Han röker, festar ofta, ligger runt, han är kriminell har jag hört..
-Har någon tändare? Frågade Cameron.
-Absolut. Sa Joel och gav honom en tändare.
Cameron tände på en cigarett. Allihopa stod och rökte förutom jag.
-Har ni sagt något om igår till någon? Frågade Cameron.
-Nej. Svarade vi samtidigt.
-Bra.
-Vi har ett möte idag, vi vill att ni blir med. Fortsatte Cameron.
-Vad för möte? Frågade jag.
-Vi ska planerna nya planer. Sa Cameron och kollade ner på mig.
-Vad är planen att ni ska göra? Frågade Rebecka.
-Vi ska mörda ett par personer. Bomba ett ställe osv. Sa Joel.
Cameron flinade.
-Kanske inte direkt bomba men mörda en person som äger en nattklubb. Sa Cameron.
-Ska vi va med på allt? Frågade jag.
-Ja, vi ska lära er hur vi ska kunna lyckas med allt. Sa Joel.

-
Skoldagen var slut och vi skulle möta Cameron och Joel utanför skolan.
Vi gick fram till dem när vi såg dem.
-Möt oss vid fotbollsplanen klockan 7, kommer ni inte dit, tar vi för givet att ni inte vill vara med oss, okej? Sa Cameron.
Vi nickade.
-Bra, då ses vi.
Rebecka körde iväg före mig med Joel. Så det var bara jag och Cameron kvar.
-Varför åker du inte? Frågade Cameron.
-Kanske för att jag inte får på mopeden. Sa jag kaxigt.
-Kaxig du har blivit då. Skrattade han.
-Tyst innan jag klappar till dig. Skrattade jag tyst.
-Ska du ha hjälp eller? Skrattade Cameron.
-Ja tack. Suckade jag.
Cameron hjälpte mig och han kunde starta den direkt.
-Ses sen. Sa jag och körde iväg.
•
Kapitel 2.
Detta kapitlet hade jag gjort klart igår och hade fixat att lägga ut det också, men fick reda på att en i släkten har cancer. Så ska försöka lägga ut nya kapitlen så fort jag har chansen.
Det är väldigt mycket i skolan nu också.

Hoppas iallafall att kapitlet blev bra och att ni vill fortsätta läsa denna boken också<3
Ha det bra <33