Kär i min halvbror 2

Kapitel 19

Joels perspektiv.
Jag tog mopeden och körde till mötet jag skulle till. Jag skulle åka till bossen.
Vi hade haft ett långt uppehåll med allt kriminellt. Men Olle, bossen. Kände att de var dags med ett riktigt möte. Vi skulle alltså börja med det kriminella igen.
Mörda folk.
Bomba ställen.
Allt.
-Tjena joel! Sa Olle när jag kom dit.
-Tja. Sa jag och vi gjorde en brohug.
Jag kollade mig omkring för att se om Cameron också var här. Men jag såg honom ingenstans.
-Nå, vet du var Cameron är? Sa Olle en aning surt.
-Nej, jag har faktiskt ingen aning. Sa jag.
Olle suckade.
Olle började med mötet. Han berättade att vi hade fått nya fiender, som var betydligt mycket värre än de andra vi hade haft tidigare.
Ytterdörren smälldes igen och in kom en blodig Cameron.
-Vafan har hänt med dig? Sa Olle högt.
-Det vill du inte veta.
-Säg vad som har hänt..
-Blev räddad från ett självmordsförsök av Gabriella... sen kom det ett gäng snubbar och misshandlade mig. Gabriella kom undan utan någon skada. Suckade Cameron.
-Det måste har varit de snubbarna som är ute efter oss. Sa Olle argt.
Olle gick in i vapenrummet.
Några minuter senare.
Olle kommer ut med ett nytt vapen (bilden).

Gabriellas perspektiv.
Jag sprang allt jag kunde från tågstationen. Min kropp skakade av rädsla. Jag kunde bara inte förstå att Cameron höll på ta självmord och sedan kom det ett häng killar och spöade ner honom.  Jag hoppas verkligen Cameron klarade sig. Jag har ingen aning om vart killgänget tog vägen så det är en av anledningarna till varför jag just springer för mitt liv.
Jag hade så ont i mina fötter. Mina ben var helt trötta, jag andades fort medan mitt hjärta bankade hårt. Jag hade kommit fram till skogen. Ingen människa var här. Jag stod här helt ensam i mina vita skor och kläderna luktade svett. Mina tankar var kaos och jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Mer än hoppas på att Cameron klarade sig.
Då slog det mig, jag kunde ringa honom. Jag letade ivrigt efter min mobil. Men jag fann den ingenstans.
-Är det den här du letar efter? Frågade en bekant röst. Jag kollade mig omkring men jag såg inte vem som pratade med mig.
-Vad menar du? Fick jag ur min torra mun.
-Vill du inte ha din mobil? Frågade han. Jag kände igen rösten och kom på vem som pratade, det var John.
-Ja kan du ge mig den.. frågade jag.
-Ja, om du följer med mig.
-Jag kan inte, ge mig mobilen bara. Sa jag och blev lite irriterad.
John kom fram från den mörka skogen. Hans hud var helt sotig. Det såg ut som att han hade varit i en skorsten. Hans kläder var helt trasiga. Man kunde se att hans skägg började bli grått. Mellan sina läppar hade han en ciggar. Han pupiller var en aning stora. Det såg ut som han var hög eller något.
John gick närmare mig. Han stod alltså precis framför mig. Han strök sin hand igenom mitt hår. Jag kollade konstigt på honom.
-Du är så vacker.. Sa han och rökte. Röken blåste han ut i mitt ansikte.
Jag gjorde en min och vred bort mitt ansikte och hostade lite lätt.
-Kom med mig. Sa han igen.
Jag skakade på huvudet.
-Ska du ha din mobil får du följa med!
Jag bestämde mig för att bli med ändå. Han tog tag i min arm och drog mig längre in i skogen. Han stannade vid ett ruttet hus. Han sparkade upp dörren och drog in mig i huset. Han gav mig mobilen.
-Kom. Sa han och gick upp på övervåningen.
Jag följde med honom.
Trappan knakade när man gick i den.
John drog in mig i ett rum och låste dörren.
-Stanna där inne nu lilla flicka.
Jag sprang emot dörren och bankade och sparkade på den. Jag skrek på John men han skrattade bara.
Jag märkte då att jag inte var ensam i rummet. Det var fler tjejer i rummet och nakna killar. Det var det konstigaste rummet jag någonsin hade varit i.
-Akta dig för honom. Sa ena tjejen med handbojor runt handlederna.
Jag vred min blick på en annan tjej som var halvnaken. Hon hade bara på sig ett par trosor. Det var klämmor i hennes bröstvårtor och hon hade armarna ihop knutna med ett tjockt rep. Och sedan satt de andra tjejerna med kläder fast dem hade rep runt sig.
Jag ställde mig nära dörren för att höra om det var någon utanför istället hörde jag..
-Har du fångat Camerons sexiga tjej?!
-Ja det har jag. Sa John stolt.
-Henne måste vi knyta fast också.
Jag hörde fotsteg i trappan. Sedan såg jag hur låset på dörren låstes upp. Jag satte mig på golvet och kollade mot Dörren. En ung kille klev in i rummet, jag hade sett honom vid tågstationen.
-Hej Gabriella. Sa han och satte sig på huk framför mig.
-Och va vill du nu då? Sa jag kaxigt.
-Du är sexig när du är kaxig. Skrattade han.
-Kan du bara säga vad du vill? Sa jag argt.
Killen tog tag i min arm och drog mig från golvet. Jag bet honom i axeln. Han skrek till av smärta.
-Va fan gör du??? Skrek han.
-Frågan är Vafan håller DU på med?! Skrek jag.
-Du ska med mig.
-Nej det ska jag inte. Sa jag och sprakade honom mellan benen. Han föll ner på golvet och stönade av smärta. Jag sparkade till honom i ansiktet också. Det börja blöda från hans näsa.
Jag kollade bak på dem andra. Dem såg livrädda ut.
Jag gick mot dem och knöt upp deras rep samt klämmorna.
-Kom sa jag.
Varning känsliga läsare. Det kan vara obehagligt osv för vissa :)
Vi gick ut från rummet men John stoppade oss. Han lyfte upp mig och gick ner med mig och kastade in mig i ett rum gjort av bara järn. John gick in i rummet som jag befann mig i. Han slet av mig kläderna och våldtog mig för andra gången.. jag grät medan han höll på. Jag skrek på hjälp. Men John bara skrattade. Han ströp mig och fortsatte. Mina tårar sprutade ner på mina kinder.
Slut med det obehagliga.
Jag hade så ont i kroppen. Jag var så rädd.
Jag saknade min trygga känsla hos Cameron.
Jag tog tag i min mobil. Jag letade upp Cameron nummer. Jag ringde honom.
C: hallå?
G: CAMERON HJÄLP.
C: vad har hänt?!
G: din pappa har våldtagit mig igen.
C: vart är du?
G: i skogen bakom mammas hus, fast långt in.
C: är det någon mer där än bara min pappa?
G: ja det är dem killarna vid tågstationen.
C: älskling, jag lovar att komma och hämta dig. bara olle får reda på detta så kommer vi direkt och jag kommer skjuta min pappa i huvudet. rör han dig igen dör han. okej?
G: okej, men bara kom hit, jag är rädd.
C: vi kommer, jag lovar..
G: bra.
C: jag ringer dig när jag är påväg. jag älskar dig Gabriella.
G: Cameron.. jag älskar dig med.
vi lade på och jag var fortfarande rädd men jag var ändå mindre rädd.
•
wiiiie äntligen ett kapitel ute. Förstår fortfarande inte hur en del har orkat vänta.
Hoppas ni tyckte om kapitlet iallafall.
Vi ses i nästa kapiteel<333