Kär i min halvbror 2

Kapitel 9

Gabriellas perspektiv.
"Jag möttes av en chock...."
Inne i rummet satt en flicka med en hund i famnen.
Flickan var pinnsmal. Hon var smutsig överallt.
-Hej. Sa jag.
-Hej. Sa hon tyst tillbaka.
Flickan kollade på mig med ett litet leende.
Hon lyfte upp hunden och gav den till mig. Jag tog tag i den rädda hunden. Jag satte mig på golvet och klappade den halvdöda hunden. Cameron satte sig bredvid mig och klappade hunden.
-Tack. Sa flickan och kröp ut ur rummet. Hon tog tag i Rebeckas och Joels hand och försökte ställa sig upp. Hon var väldigt vinglig.
-Kan du bära hunden? Frågade jag Cameron.
Han tog tag i hunden och jag kikade in i rummet igen. Där inne låg en påse med hundmat och en skål. Jag hällde upp maten till hunden och Cameron lyfte ner hunden. Flickan hade antagligen varit för svag att kunna mata hunden.
Hunden åt upp maten och vi gav hunden ännu mer mat.
Flickan försökte gå men det gick inte jättebra.
Joel lyfte upp flickan på hans rygg. Det syntes att hon frös.
-Fryser du? Frågade jag. Flickan nickade.
Jag tog av min bomberjacka och satte på den på flickan.
Jag stod nu bara i linne. Hunden hade ätit upp maten och Cameron lyfte upp hunden och jag tog hundens mat.
Vi gick nerför trappan och ut ur huset.
Det stod folk utanför huset som var påväg in.
De människorna som stod utanför kollade konstigt på oss när vi kom ut med flickan och hunden. Vi struntade i dem och gick igenom grottan igen. Hunden var en valp. En labrador. Hunden hade somnat i Camerons armar. Rebecka ringde taxin. Vi satte oss i taxin med hunden Och flickan. Vi åkte med mannen som vi åkte med hit. Han lovade oss att hjälpa till med flickan och hunden. Så vi blev med honom hem för att hjälpa till. Eftersom flickan kände mig bäst av oss. Och hunden kände flickan väldigt bra.
Mannen hette Mohammed och han var runt 32 år.
Mohammed körde hem till sig. Hans fru jobbade med att rädda hemlösa djur på Teneriffa. Hon var jätteglad över att vi hade hittat en halvdöd hund.
Vi gick ur bilen och Cameron gav över hunden till Mohammeds fru.
Camerons perspektiv.
Jag gick tillbaka till de andra. Det syntes att Gabriella var tårögd. Jag gick fram till henne och tog tag i hennes midja och ställde mig bakom henne. Jag satte min haka på hennes huvud.
-Gick det bra? Frågade Mohammed mig.
Jag nickade.
-Vi ska ge hunden och flickan mat. Och vi ska fixa så båda två kan åka till Sverige med er. Sa Mohammed.
-
Gabriellas perspektiv.
Vi hade åkt tillbaka till hotellet och klockan var jättemycket. Vi hade lovat varann att stanna på hotellet imorgon. Vi skulle spendera tiden vid poolen.
Vi gick in på vårt rum och jag gick raka vägen till sängen. Jag klädde av mig och la mig ner under täcket. Täcket var iskallt, och det hatade verkligen jag. Cameron klädde av sig och la sig bredvid mig. Han la sig tätt bredvid mig. Han var trots allt varm.
Vi hade nattlampan på. Jag kollade upp mot Cameron. Jag kollade in i hans ögon länge. Han märkte att jag kollade på honom. Han log. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka.
Han pussade mig på huvudet. Jag la mitt huvud på hans bröst. Jag kände hans djupa andetag.
-Vad är det? Frågade jag.
-Inget. Svarade han.
-Du suckar ju. Sa jag.
-Men det är pappa bara. Sa han tyst.
Jag la mitt huvud uppe vid hans kudde. Jag kysste honom även fast han inte besvarade den först. Hans ögon var öppna under den tiden jag kysste honom. Hans mörkbruna ögon var blanka. Det syntes att han skulle kunna gråta närsomhelst. Jag la min ena arm runt hans hals. Jag drog mig närmare honom och kramade honom hårt. Jag kände hans arm runt min rygg, han besvarade kramen. Han hade sitt huvud mot min axel, medan jag hade mitt huvud mot hans axel.
Vi hörde små knackningar på dörren.
-Kom in. Sa Cameron och drog bort tårarna på hans kind och släppte taget om mig.
Jag kollade på honom med en sorgsen blick.
Joel kom in i rummet.
-Vad är det? Frågade Cameron.
-Jag skulle se om ni sov. Sa Joel.
Cameron nickade ett okej.
-Du ser nere ut. Sa Joel till Cameron.
-Kanske för att jag är det. Sa han.
-Vad är det?
-Pappa.
-Tänk inte på honom!
-Mm.
Joel gick ut från rummet.
Cameron la sig ner bredvid mig igen. Nu var det han som kollade in i mina ögon. Och jag i hans. Ingen av oss sa någonting utan vi bara kollade i varandras ögon. Ingen av oss log.
-Sluta kolla på mig sådär. Flinade jag.
-Vadå? Sa Cameron och log.
-Du glor på mig. Sa jag med ett litet leende.
-Får jag inte det? Flinade han.
Jag svarade inte utan tryckte mina läppar emot hans. Han besvarade pussen. Den gick över till kyss. Och sedan till hångel.
Jag drog mig undan från hånglet.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med. Svarade Cameron.
Vi fortsatte hånglet som gick över till något helt annat än vad jag hade förväntat mig.
-
Morgon.
Solen sken in i rummet och vi hade glömt att stänga igen gardinerna.
Jag skakade lätt på Cameron så han skulle vakna. Hans hår var rufsigt. Han vaknade inte heller. Jag kollade på hans tatuering på hans ena bröst. Jag försökte se vad det var för tatuering. Det var en litet hjärta med ett J inuti. Undra vad J:et stod för. Jag strök mitt finger över tatueringen. Cameron vaknade i samma sekund som jag gjorde det.
-Vad gör du? Sa han med en trött röst.
-Kollar på tatueringen. Svarade jag.
Han kollade ner på sitt bröst och kollade sedan på mig igen.
Han små log litegrann.
-Vad står J:et för? Frågade jag.
-Joline. Svarade han.
-Vem är det? Frågade jag tyst.
-Min mamma. Svarade han.
Jag kysste honom och han tog sin arm runt min rygg. Hans varma kropp tätt mot min kalla kropp var det bästa jag visste.
-Godmorgon. Sa Joel som stod i dörröppningen.
Både jag och Cameron kollade mot Joels håll.
-Godmorgon. Sa Cameron.
-Vi drar ner och ätet nu. Sa Joel.
-Vänta på oss. Sa Cameron och satte sig upp. Joel nickade och stängde dörren.
Jag klädde på mig en sommarklänning och en tunn kofta till. Jag borstade igenom mitt hår och sminkade mig lite.
Cameron hade på sig ett par jeans shorts som slutade vid knäna. Och en vit T-shirt till.
Vi gick ut till hallen. Jag satte på mina ballerina skor.
Vi gick ner till restaurangen för att äta frukost.
När vi väl var där nere var det proppfullt. Men vi fick ett bord. Men jag skulle kunna tänka mig att vi tog det sista bordet som fanns.
-Idag stannar vi vid poolen. Sa Joel.
-Klart. Svarade Cameron.
Det hade gått 2-3 dagar på resan och vi hade inte varit vid poolen en hel dag än. Det är sjukt.
Vi hade ätit klart så vi gick till hotellrummet och satte på oss badkläder och klädde på de andra kläderna över badkläderna. Jag packade ner lite grejer i min strandväska. Bl.a. Solkräm och solglasögon.
Vi gick ner till solstolarna och jag klädde av mig kläderna så jag bara hade på mig badkläderna. Cameron hade sin solstol bredvid min.
-Jag går till hotellrummet och hämtar solglasögonen och mobilen. Sa Cameron.
-Okej. Sa jag med ett leende.
-Rebecka, kan inte du hämta en drink till mig. Sa Joel.
-Okej.
Då var det bara jag och Joel kvar.
-Gabriella?
-Ja?
-Det är en sak jag vill berätta..
-Vadå?
-Jag... sa han och tvekade.
-Vadå? Frågade jag och kollade på honom.
-Jag gillar inte tjejer. Sa han.
-Nehe, varför inte då? Sa jag.
-Jag gillar pojkar. Sa Joel.
Vänta va?
-Så du är bög? Sa jag.
Han nickade.
-Och jag gillar Cameron, ville att du skulle veta det. Sa Joel.
-Aha. Sa jag.
Fast Cameron är ju min och ingen annans.
-Vet Cameron om detta?
-Nej. Han kommer inte förstå ändå. Suckade Joel.
-Jo, det kommer han, men du måste berätta för Rebecka fattar du väl. Sa jag.
-Jag kommer såra henne.
-Det är bättre att säga sanningen. Sa jag med ett leende.
-Säg det till Cameron. Sa jag när Cameron stod bredvid oss.
-Vadå? Sa Cameron.
-Eh... sa Joel.
-Säg nu, Joel. Sa jag.
-Jag är bög. Sa han.
Men Vad han inte visste om var att Rebecka stod bakom honom, hon tappade drinken i marken. Hon blev helt chockerad.
-Vad säger du Joel? Sa hon.
-Fan, men du hörde rätt. Sa Joel.
Rebecka gick iväg mot hotellrummet. Jag sprang efter henne.
Jag stannade henne.
-Du kan inte bli sur på honom! Sa jag högt.
-Han kunde sagt det tidigare. Suckade Rebecka.
-Bättre sent än aldrig. Sa jag.
-Gabriella du fattar inte, JAG är kär i honom, han har förändrat mitt LIV, du vet ingenting om vårt förhållande. Sa hon en aning surt.
-Men låt han få va kär i pojkar. Sa jag.
-Du måste låta honom få älska vem fan han vill utan att du sk tycka synd om dig själv, du hittar en annan, och Joel ska inte må dåligt av att han är ihop med fel person. Skrek jag.
-Skärp dig, sen när är du på hans sida och inte min? Sa hon.
-Men jag tycker att Joel också ska ha riktiga känslor för någon han verkligen gillar. Sa jag.
-Rebecka, du kan va hans vän. Sa jag.
-Okej. Sa hon och tårar fall ner på hennes kind...
•
Kapitel 9
Hoppas ni gillade det.
Undra vad som händer när Joel är kär i Cameron. Kommer han förstöra något för dem? Eller kommer det inte gå för Cameron och Gabriella är så tajta<3
Hur som helst, hoppas kapitlet var bra och att ni vill fortsätta läsa fler kapitlen.
Ha det bra<3